Poesi utanför kanon

I våras hade vi i en våra kurser kurslitteratur som jag inte tyckte var särskilt bra, Epikanalys – en introduktion från 1999. Boken är på vissa ställen skriven på ett styltigt och träigt vis utan precision i språket. Om någon vill skriva en ny bok om epikanalys hade det varit en god idé! Hurusom. När jag fått syn på bristerna i Epikanalysboken fick jag också syn på hur välskriven och precis en annan bok i litteraturlistan var, Lyrikanalys – en introduktion från samma år.

Lyrikanalysboken har bland annat Jonas Ellerström som författare. Ett namn som jag kände igen. När jag fått fundera ett tag upptäckte jag att Ellerström har översatt en del av min favoritpoesi från engelska till svenska.

En sökning på Ellerström hos Adlibris ger många träffar, verk där han står som översättare framförallt men även böcker där han står som författare. Under tidens yta: en annorlunda svensk poesihistoria fångade mitt intresse. Boken såg näpen ut och hade ett överkomligt pris.

EllerströmMin kärleksförklaring till den här boken. Jag vet inte vilka adjektiv jag ska börja stapla på rad. Jag funderar över om Ellerströms språk kanske är det mest utvecklade och sofistikerade av alla svenska författare jag har i bokhyllan. Boken i sig är utformad med sådan omtanke. På bladens nedre kant finns en svagt blå linje. En tidslinje där poet, verk och tidpunkt för utgivning finns markerat, från 1900 fram till 1999. På ett eller två uppslag presenteras en poet och en dikt som Ellerström valt ut. Resultatet blir genuint, initierat och möjligen lite excentriskt.

Att koka lamm på stormkök och andra beredskapsknep

I somras besökte och bodde vi hos vänner i Florida. Flera gånger när vi varit och handlat och det blev mat eller dryck över fick vi kommentaren, “Vad bra! Det kan vi ha hemma. Det är ändå hurricane season.” Hurricane season betyder precis som det låter att det är orkan årstid i Florida. Förutom att detta känns läskigt så betyder det också att våra vänner var förberedda på att klara sig i ett par dagar utan ström och vatten i kranarna.

Precis i samband med den här semesterresan läste jag också Lars Wilderängs bok Stjärnklart och lite senare även Stjärnfall. Stjärnklart hade jag sett passera på någon topplista över mest sålda svenska science fiction under 2014 eller något liknande och blivit nyfiken.

Att Stjärnklart är en science fiction är jag däremot inte säker på. Än så länge använder jag mig av Suvins definition av science fiction som finns i Anders Öhmans bok Populärlitteratur från 2002. I Öhmans diskussion om  genren så nämner han att berättelsen ska utspela sig i en avlägsen framtid. Stjärnklart utspelar sig typ i morgon.

Om krisen kommer

I Stjärnklart får vi se civilisationen falla. En mycket större kris än vad en våldsam orkan kan åstadkomma. Hela företeelsen med strömlöst i mer än två timmar och vad jag eventuellt skulle göra kändes väldigt nytt för mig. Nyfiken som jag är ville jag kolla vad Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, hade för information. Myndigheten har nyligen producerat en podcast serie med det peppiga namnet, Om krisen kommer. Jag lyssnade igenom det första avsnittet på youtube – din hemberedskap.

IMG_20150718_114049Avsnittet var ganska spännande. En person som upplevde det stora strömavbrottet i New York 2012 delar sina erfarenheter. Det görs också några hembesök där olika personer får visa och resonera om sin beredskap för ett lite längre strömavbrott. En person snurrar in sig i sina försök att resonera och kommer fram till att hon ska göra gröt i micron om något händer. Jag skrattar gott åt detta och berättar för min man. I nästa andetag säger jag till min man, “vi skulle ju klara oss bra i minst en vecka i alla fall, vi har ju ett helt lamm i frysen.” Varpå min man kontrar med, hur har du tänkt tillaga de ganska stora köttdelarna på ett stormkök?” (“Lilla gumman”, hade han kunna lägga till men det gjorde han inte. Det spelade ingen roll – jag hörde ändå repliken uttalas i mitt huvud.) Jag är tjejen med gröten i micron.

Den svenska science fiction scenen

Nu har jag läst tre stycken böcker som mer eller mindre platsar på den svenska science fiction scenen, Uttagningen, 11 gram sanning och Stjärnklart. Uttagningen gör mig varm – den är charmigast. Inte så konstig kanske eftersom den riktar sig till en yngre läsare. 11 gram sanning är den som känns mest angelägen. Läs den. Stjärnklart är absolut den mest spännande, och som förhoppningsvis framgått av blogginlägget – lärorik.

Nu har jag hittat ytterligare två böcker på svenska som rör sig i närheten av science fiction genren. Tredje principen av Anna Jakobsson Lund och Enhet av Ninni Holmqvist. De är tillagda på den redan sen tidigare långa läslistan!

Jag är inte säker på om jag ska rekommendera Stjärnklart eller inte. Anledningen till det är att jag tror att den kanske kan vara mer skrämmande än spännande. Oavsett detta så ser jag själv fram emot den sista delen i Wilderängs trilogi.

Har du läst Stjärnklart? Tänker du läsa den? Dela gärna en kommentar på Twitter :)

Ett slag i magen och en fantastisk science fiction samlingen

Nästintill varje gång jag får hem en ny bok så tänker jag, innan jag ens börjat läsa den – detta är det finaste verket jag äger. Det hände när jag fick med mig Dorian Grays porträtt hem. Det hände senast när jag köpte en upplaga av Grimms sagor på Barnes & Noble. Det hände även när jag fick hem När allt förändrades – 17 science fiction-noveller i urval av John-Henri Holmberg.

2015-07-10 16.17.44Oavsett hur många böcker jag i framtiden kommer över så tror jag Holmbergs novellsamling kommer att förbli svårslagen. Så mycket intelligens i så många olika typer av berättelser. Jag är glad, häpen och djupt imponerad.

En anledning till att jag älskar science fiction är att genren ofta visar olika perspektiv av vårt samhälle och ställer så oerhört svåra frågor om mänskligheten och vår tillvaro. Niklas Söderlund har skrivit en essä om framtidsskildringen som fångar mina tankar om genren mycket bättre än jag själv. Söderlund skriver bland annat att science fiction är den enda genre som idag, “…gestaltar och undersöker politiska och moraliska frågor”.

Novellerna i När allt förändrades för mig galen. I en del berättelser förstår jag att det ställs frågor om samhälle och människa men jag klarar inte riktigt av att fånga frågan, innehållet är för svårt för mig. En del andra texter förstår jag frågorna i, och kan börja fundera på mina tankar om företeelserna. En del texter förstår jag lätt både fråga och svar men blir ändå arg, upprörd, maktlös och vill bara skrika rätt ut, rätt in i boken – men vad vill du att jag ska göra då?

Samlingen är en juvel. Samtliga noveller jag hittills läst skulle jag utan att tveka kunna tänka mig att använda i undervisning, i både svenska och samhällskunskap. Apropå juveler –  en annan novell som är mycket relevant i dessa undergångstider är Den sista frågan av Isaak Asimov. Den finns i samlingen Robotdrömmar 2.

Så, se nu till att låna eller köp Holmbergs samling, du kommer inte ångra dig!

The Bone Clocks – David Mitchell

Framtidsbiblioteket i Norge har nu funnits i lite över ett år. Varje år de närmaste hundra åren kommer biblioteket fyllas på med en ny bok av en ny författare . 2114 kommer samtliga böcker att publiceras. Runt biblioteket har tusen träd planterats och en tryckpress har installerats i biblioteket. Tanken är att ge framtida generation alla förutsättningar att trycka och läsa böckerna.

Författare nummer ett att bidra till detta projekt blev Margaret Atwood, en fantastisk författare och extraordinär människa. Författare nummer två annonserades för några veckor sedan – David Mitchell. Mitchell är engelsman och har tidigare skrivit Cloud Atlas, en mycket annorlunda berättelse som jag sett filmatiseringen av och gillat. Att Mitchell blev utsedd att bidra till Framtidsbiblioteket gjorde mig mycket nyfiken. Jag klickade hem hans senast bok, The Bone Clocks. Här pausar jag i skrivandet och funderar på hur den första meningen jag skriver om den här boken ska se ut – vad den ska innehålla.

Bone Clocks

The Bone Clocks är inte som någon annan bok jag läst. Nästan halvvägs igenom boken visste jag fortfarande inte riktigt vad det var jag hade framför mig. Berättelsen är svår att fånga, beskriva och definiera. För mig fungerade detta som en stark drivkraft att fortsätta läsa.

Andra halvan av boken börjar jag ändå greppa berättelsens perplexa innehåll och struktur, viljan att läsa finns kvar. Jag bryter till och med mot några sociala regler när jag närmar mig slutet av boken, sitter med min familj i soffan och läser när alla andra sitter och pratar.

Jag blev helt ägd av The Bone Clocks. Mitchell ska släppa en ny bok till hösten. Den kommer att bli läst av mig. Om nyfikenhet uppstod skrev Mitchell för ett tag sedan en Twitter-novell: The Right Sort, den finns sammanställd här. Skicka en kommentar om du har eller ska läsa boken och berätta vad du tyckte :)

Janne Teller – Intet

2015-06-15 18.21.50

Jag läser den som en allegori över samhället. Och det är en av det mörkaste böckerna jag läst. Svart. We Wish to Inform You That Tomorrow We Will Be Killed With Our Families om folkmordet i Rwanda var mörkare. Svartare. 

Den är också mycket intelligent. Janne Teller har studerat statsvetenskap och arbetat runt om i världen med konflikthantering och fredsprocesser, som rådgivare åt FN och EU. En erfarenhet som inte explicit märks, men kanske ändå är närvarande.

Jag älskar ungdomsböcker, som Intet klassas som. Däremot börjar jag bli lite less på kategoriseringen. Intet kan läsas och utmana allt från ungdomsläsaren till pensionären.

Olika typer av skribenter och framgångsrika skrivstrategier

En av de bästa kurslitteraturböckerna vi haft under våren var denna Skriva och samtala – lärande genom responsgrupper. Den är stringent skriven, informationstät och berör sina ämnen förhållandevis djupt jämfört med annan kurslitteratur. 

I bokens första kapitel finns en redogörelse för olika typer av skribenter och olika skrivstrategier. Jag tyckte detta var intressant och värdefull kunskap för framtida undervisning.

Skribent och text i ett sociokulturellt perspektiv

Ur ett sociokulturellt perspektiv betonas att skrivprocessen alltid sker i en social och kulturell kontext. Varje skribent förhåller sig till de förutsättningar och förväntningar som hon har tillgång till och föreställer sig. Förutsättningar som påverkar skrivpraktiken hos en skribent handlar om ämneskunskap och genrekunskap. Genrekunskap handlar om medvetenhet om de textkonventioner som råder inom en texts ämnesfält, samt även uppfattningar om det större sammanhanget, exempelvis en klass-, skol- eller samhällskontext. Skribentens uppfattning och medvetandegrad om de konventioner och normer som råder inom den genre som texten produceras för kommer också att påverka val och bedömningar som en skribent gör i utformningen av sin text.

Skribentens ämneskunskaper och medvetandegrad om textgenrens konventioner kommer att påverka hur den implicita förhandlingen mellan skribenten och den tänkta läsaren fungerar. Inom det sociokulturella perspektivet menar man att en text har en meningspotential som förverkligas när en text blir läst. Att skriva blir således att tolka den tänka läsaren och dennes sociala och kulturella kontext. Svårigheten att tolka den tänkta läsaren visar sig i problemet med vad som behöver explicitgöras eller förtydligas i en text och vad den tänkta läsaren redan kan tänkas vara införstådd med.

Revideringar

Revideringar som vi gör av texter kan var en del av en förtextuell process. Vi formar och riktar ett innehåll innan vi skriver ner det. Revideringar som bygger på ämnesrelaterad utveckling kallas inre revideringar. Revideringar som bygger på vår uppfattning om textens läsares förväntningar kallas yttre revideringar. I vis mån tänker jag att båda dessa former av revideringar bygger på skribenten och textens sociokulturella kontext och skribentens uppfattning om dessa.

’Tänk först – skriv sen’

’Tänk först – skriv sen’ skribenterna gör ett utkast som de sedan färdigställer. De gör allt, eller mycket tankearbete innan de börjar skriva.

Dessa skribenter har en texts översiktliga struktur klar för sig när de börjar skriva och behöver börja skriva ifrån början.

Omskrivarna

’Omskrivarna’ är skribenter som börjar skriva och sedan gör många revideringar under skrivandets gång, på väg mot den slutgiltiga versionen av texten.

Dessa skribenter har inte en lika klar bild för sig om textens struktur när de börjar utan detta är något som utvecklas genom skrivandet. Dessa skribenter behöver inte skriva sina texter i kronologisk ordning utan kan börja med delar av texten som ännu saknar en given plats i textens slutgiltiga version.

Framgångsrika skribenter

Det finns en tredje grupp av skribenter som ligger någonstans  i mellan dessa två typer. En grupp som både försöker skaffa överblick och struktur innan de börjar skriva och samtidigt börjar skriva och låter skrivandet utveckla tanken och texten. Denna blandstrategi har i viss forskning inte visat sig lika framgångsrik som de två föregående strategierna. Forskarnas råd är att var skribent bör försöka närma sig någon av de mera renodlade strategierna i stället.

Roland Paulsen – Vi bara lyder

Roland Paulsen, what’s all the fuss about? Nyfiken klickade jag för ett tag sedan  hem Paulsens bok Vi bara lyder – en berättelse om Arbetsförmedlingen.

2015-06-06 21.13.25I inledningen blir allt svart. Den mänskliga tragedin i att bli arbetslös beskrivs och läsningen känns tung. Ganska snart börjar Paulsen berätta om sina besök hos Arbetsförmedlingen som han gjort i studiesyfte. Detta är intressant och för mig bokens starkaste passage.

På universitet får vi ofta ta del av två eller flera perspektiv på samma fråga i våra kurser. Att läsa hundraåttiofyra sidor Paulsen utan att väga hans röst mot någon annan känns lite ovant! Eftersom jag kan otroligt lite om Arbetsförmedlingens verksamhet nu och historiskt så är det också svårt att ta ställning till om beskrivningen är rimlig eller om den utlämnar något viktigt eller avgörande.

Paulsen har nyligen fått ett fint pris för sin bok – en fackbok som fördjupat samhällsdebatten. Några exempel på detta konstruktiva bidrag tycker jag är att Paulsen lyfter våldet och hotbilden mot Arbetsförmedlingen och dess anställda. Samtidigt som denna del av boken berör väldigt, ur alla parters perspektiv. Paulsen påpekar också att Arbetsförmedlingen 2008 omvandlades till en myndighet. Detta innebär att en arbetssökandes besök hos Arbetsförmedlingen inte bara sker i syfte att erhålla en tjänst från staten, utan att det också finns en kontrollfunktion. Om jag förstår saken rätt fanns inte denna kontrollfunktion tidigare.

En sökning på “Arbetsförmedlingen” ger mig två träffar hos adlibris.se. Det verkar inte finnas ett särskilt stort intresse att varken skriva eller läsa om Arbetsförmedlingen. Bara det gör kanske Paulsens bok till ett värdefullt tillskott till samhällsdebatten. Lena Andersson har skrivit en ledare om Paulsens bok och hans resonemang om lönearbete. Jag tycker att hon sammanfattar boken fint i inledningen.

Paulsens avslutning, en plädering för arbetsbefrielse, tycker jag är den svagaste delen i boken och även det som Andersson kritiserar hårdast. Varken Paulsen eller Andersson har nog svaret på hur framtidens arbete och arbetsmarknad bör vara organiserat. Däremot tycker jag att diskussionen om arbete, arbetsmarknad och Arbetsförmedlingen är viktigt och Paulsen är en konstruktiv aktör i den diskussionen.

Den största insikten för mig efter min läsning var att arbetsmarknadspolitik inte alltid bedrivs för arbetssökande utan ibland är lika mycket riktad till de som är i arbete.

Om du är intresserad är boken snabbläst, gissningsvis under fem timmar. Jag höll inte riktigt koll, och det varierar säkert med läsare.

Hos OBS i P1 finns en fin essä om boken av Jenny Aschenbrenner som läst boken.

Tre år på universitet – ris och ros i studentvardagen

spegelJag vet inte om det är vinden som viner, tidpunkten eller något annat som gör det. Men vid detta terminsslut känner jag mer vemod än tidigare. Idag har jag avslutat mitt tredje år på universitetet. Under vårterminen har jag börjat läsa mitt andraämne svenska. Detta har jag läst med studenter som är helt nya på universitetet, som läst sin första termin. Detta har hjälpt mig att se hur jag själv och mina programkamrater utvecklats de senaste tre åren.

Det som är bra med att gå tillsammans med andra studenter som också läst tre år är att det vid grupparbeten går att bestämma träff klockan 08.00 på morgonen, utan att någon protesterar! Och dessutom kommer alla. Och de kommer i tid. Makalöst bra! Det är skönt att kunna vara fokuserad på uppgiften och inte behöva slösa tid på saker runt omkring.

En annan sak som är mycket bra med att läsa tillsammans med studenter med ett par år i akademin bakom sig är att alla är fokuserade på uppgiften! Och att alla planerar och organiserar sin tid så att grupparbeten kommer igång i tid och är klara i tid – utan stress, hast och hetsjobb.

Det är också skönt att inte behöva fundera på eventuella, kommande avhoppare. Studenter faller inte bort ur grupparbeten halvvägs igenom en kurs eller misslyckas med att levererar överenskommet innehåll.

I den nya gruppen studenter har allt detta hänt. Grupparbeten har inte kommit igång. Människor har hoppat av och uppgifter har lämnats in 1 minut innan deadline eller inte alls. Vi som läst ett par terminer har nickat lite vänligt när vi hört om allt detta – och blivit påminda om hur bra det är nu. Och hur stökigt det var i början.

Saker som berört kommer från vår sista kurs för terminen som handlat om skriftlig framställning och skrivutveckling. Vår seminarieledare öppnade upp för en möjlighet att ta med egna frågor om valfria texter till seminarierna. Jag tog tillfället i akt och tog med en gammal tenta som jag fått kommentarer på som jag inte förstått. När jag sedan redogör för min fråga om kommentaren inför hela klassen ställer en av de nya studenterna frågan, ”men vaddå, har du bara fått en kommentar om att det var dåligt och inte några förslag på hur du skulle kunna göra?” I kör skrattar då sex studenter inklusive jag själv, vi som läst sex terminer nu. Tjugo förstaterminsstudenter rör inte en min. Det är bittert och tragiskt att vi alla upplever idén att vi skulle fått konstruktiv återkoppling ifrån universitetslärare skrattretande. Det är inte alls roligt. Skrattet är en brist på andra alternativ för att hantera känslor kring universitetets bedömningspraktiker.

Det var en del om livet på universitetet, inte så skönmålande kanske. Ris, ros och vardag på samma gång.

Min kunskapsutveckling då, hur har den gått?

Lästips för sommaren -11 gram sanning

Jag har slagit igen boken men jag är inte säker på att jag läst klart den, 11 gram sanning av Daniel Akenine. Romanen är spännande och tankeväckande. Den skildrar makten i teknik och hos företag idag.

11 gram sanningSpänningen i berättelsen får mig att snabbt vända blad. Samtidigt är berättelsen obehaglig så få fort jag slutar läsa, och istället plockar upp mobilen för att kolla Twitter, eller sätter mig framför datorn för att kolla Facebook. Boken är alltså på något vis omvänt obehaglig genom att krypa sig in i min vardag utanför läsningen.

Den här typen av berättelse, som går att tolka samhällskritiskt har jag under våren funderat över. Är det ett sätt för författaren att mana till handling? Om så är fallet, fungerar det?  En del medieforskning, vill jag minnas, hävdar det motsatta. Samhällskritiska tv-serier kan exempelvis vara pacificerande. Genom att signalera att någon annan redan har tänkt på all världens problem – kan jag som tittare vara lugn.

Det jag landat i är tanken att författare så klart gör vad de kan, på sättet de vill, för att dela med sig av sina insikter eller kanske påverka samhället. Den makt som ligger i teknik och hos företag idag är svår att förstå. Akenine tecknar en bild av många möjliga bilder av hur den här makten ser ut och vad som är dess potentiella konsekvenser. Detta gör 11 gram sanning mycket läsvärd. Jag skulle varmt rekommendera den som packning i sommarens strandväska.

Boken användes i höstas i svenskundervisningNösnäsgymnasiet i Stenungsund.

Svensk science fiction – Kristallstaden

Jag är oerhört positivt inställd till både science fiction och Maths Claessons. Jag har precis slagit igen Claessons senaste bok om Linux: Kristallstaden. En del av min glädje inför böckerna om Linux ligger i att Claesson faktiskt skriver SF på svenska. Ibland kan jag bli lite ledsen över att SF till att börja med så sällan skrivs på svenska och för det andra översätts i så begränsad omfattning. Ett bra exempel på en bok som skulle passa utmärkt på svenska för den svenska marknaden är Tau Zero av Poul Anderson. En SF-roman där Sverige och svenskar har fått en framträdande roll.

2015-05-27 17.27.48Kristallstaden är Claessons andra bok om Linux, den första hette Uttagningen. Jag och Linda har skrivit om den här.  Bakgrundstemat i Tau Zero påminner om bakgrundstemat i Kristallstaden. Likheterna dem emellan är  en av orsakerna till att jag tycker att Claesson lyckas vara rätt genretrogen.

Claesson siktar på en ungdomsläsare med sina böcker om Linux – de utspelar sig i en skolvärld med lektioner, lärare, prov och klasskamrater. Landet Annien har skrivit en ganska ljummen recension av Kristallstaden och jag kan förstå kritiken som Anna för fram. Berättelsen är lite långsam och nära på händelselös. För mig var detta positivt. Jag gillar att det är en rätt enkel berättelse med på många vis hög igenkänningsfaktor. Men det är för att jag ibland letar efter lite lugnare läsning. Om du tycker allt detta låter skittråkigt men ändå vill se ett framtida Stockholm rekommenderar jag istället den post apocalyptic kortfilmen State Zero av Andrée Wallin.

Jag uppskattar särskilt båda böckerna om Linux för att det inte är så ’pekpinniga’, som SF ibland kan vara. Det finns moraliserande och didaktiska inslag i berättelserna, men de håller låg profil. SF inslagen när det gäller teknik, mat, idrott och kommunikation är förföriska. Några saker fick mig särskilt att le, som skolämnet atomslöjd – vem vill inte ha det?

Om jag fick önska skulle jag vilja se Claesson släppa loss och skriva science fiction utan ungdomslitteraturinslagen. Jag skulle specifikt uppskatta om boken kunde börja i det slummiga husbåtsområde i Stockholm som Claesson introducerar i Uttagningen. Det området är jag nyfiken på!

Kristallstaden har blivit ganska väl mottagen av läsarna om jag förstår saken rätt. Om du skulle vara en av dem som väljer att plocka upp Uttagningen, Kristallstaden eller båda två får du gärna dela med dig av vad du tyckte.