The Bone Clocks – David Mitchell

Framtidsbiblioteket i Norge har nu funnits i lite över ett år. Varje år de närmaste hundra åren kommer biblioteket fyllas på med en ny bok av en ny författare . 2114 kommer samtliga böcker att publiceras. Runt biblioteket har tusen träd planterats och en tryckpress har installerats i biblioteket. Tanken är att ge framtida generation alla förutsättningar att trycka och läsa böckerna.

Författare nummer ett att bidra till detta projekt blev Margaret Atwood, en fantastisk författare och extraordinär människa. Författare nummer två annonserades för några veckor sedan – David Mitchell. Mitchell är engelsman och har tidigare skrivit Cloud Atlas, en mycket annorlunda berättelse som jag sett filmatiseringen av och gillat. Att Mitchell blev utsedd att bidra till Framtidsbiblioteket gjorde mig mycket nyfiken. Jag klickade hem hans senast bok, The Bone Clocks. Här pausar jag i skrivandet och funderar på hur den första meningen jag skriver om den här boken ska se ut – vad den ska innehålla.

Bone Clocks

The Bone Clocks är inte som någon annan bok jag läst. Nästan halvvägs igenom boken visste jag fortfarande inte riktigt vad det var jag hade framför mig. Berättelsen är svår att fånga, beskriva och definiera. För mig fungerade detta som en stark drivkraft att fortsätta läsa.

Andra halvan av boken börjar jag ändå greppa berättelsens perplexa innehåll och struktur, viljan att läsa finns kvar. Jag bryter till och med mot några sociala regler när jag närmar mig slutet av boken, sitter med min familj i soffan och läser när alla andra sitter och pratar.

Jag blev helt ägd av The Bone Clocks. Mitchell ska släppa en ny bok till hösten. Den kommer att bli läst av mig. Om nyfikenhet uppstod skrev Mitchell för ett tag sedan en Twitter-novell: The Right Sort, den finns sammanställd här. Skicka en kommentar om du har eller ska läsa boken och berätta vad du tyckte :)

Janne Teller – Intet

2015-06-15 18.21.50

Jag läser den som en allegori över samhället. Och det är en av det mörkaste böckerna jag läst. Svart. We Wish to Inform You That Tomorrow We Will Be Killed With Our Families om folkmordet i Rwanda var mörkare. Svartare. 

Den är också mycket intelligent. Janne Teller har studerat statsvetenskap och arbetat runt om i världen med konflikthantering och fredsprocesser, som rådgivare åt FN och EU. En erfarenhet som inte explicit märks, men kanske ändå är närvarande.

Jag älskar ungdomsböcker, som Intet klassas som. Däremot börjar jag bli lite less på kategoriseringen. Intet kan läsas och utmana allt från ungdomsläsaren till pensionären.

Olika typer av skribenter och framgångsrika skrivstrategier

En av de bästa kurslitteraturböckerna vi haft under våren var denna Skriva och samtala – lärande genom responsgrupper. Den är stringent skriven, informationstät och berör sina ämnen förhållandevis djupt jämfört med annan kurslitteratur. 

I bokens första kapitel finns en redogörelse för olika typer av skribenter och olika skrivstrategier. Jag tyckte detta var intressant och värdefull kunskap för framtida undervisning.

Skribent och text i ett sociokulturellt perspektiv

Ur ett sociokulturellt perspektiv betonas att skrivprocessen alltid sker i en social och kulturell kontext. Varje skribent förhåller sig till de förutsättningar och förväntningar som hon har tillgång till och föreställer sig. Förutsättningar som påverkar skrivpraktiken hos en skribent handlar om ämneskunskap och genrekunskap. Genrekunskap handlar om medvetenhet om de textkonventioner som råder inom en texts ämnesfält, samt även uppfattningar om det större sammanhanget, exempelvis en klass-, skol- eller samhällskontext. Skribentens uppfattning och medvetandegrad om de konventioner och normer som råder inom den genre som texten produceras för kommer också att påverka val och bedömningar som en skribent gör i utformningen av sin text.

Skribentens ämneskunskaper och medvetandegrad om textgenrens konventioner kommer att påverka hur den implicita förhandlingen mellan skribenten och den tänkta läsaren fungerar. Inom det sociokulturella perspektivet menar man att en text har en meningspotential som förverkligas när en text blir läst. Att skriva blir således att tolka den tänka läsaren och dennes sociala och kulturella kontext. Svårigheten att tolka den tänkta läsaren visar sig i problemet med vad som behöver explicitgöras eller förtydligas i en text och vad den tänkta läsaren redan kan tänkas vara införstådd med.

Revideringar

Revideringar som vi gör av texter kan var en del av en förtextuell process. Vi formar och riktar ett innehåll innan vi skriver ner det. Revideringar som bygger på ämnesrelaterad utveckling kallas inre revideringar. Revideringar som bygger på vår uppfattning om textens läsares förväntningar kallas yttre revideringar. I vis mån tänker jag att båda dessa former av revideringar bygger på skribenten och textens sociokulturella kontext och skribentens uppfattning om dessa.

’Tänk först – skriv sen’

’Tänk först – skriv sen’ skribenterna gör ett utkast som de sedan färdigställer. De gör allt, eller mycket tankearbete innan de börjar skriva.

Dessa skribenter har en texts översiktliga struktur klar för sig när de börjar skriva och behöver börja skriva ifrån början.

Omskrivarna

’Omskrivarna’ är skribenter som börjar skriva och sedan gör många revideringar under skrivandets gång, på väg mot den slutgiltiga versionen av texten.

Dessa skribenter har inte en lika klar bild för sig om textens struktur när de börjar utan detta är något som utvecklas genom skrivandet. Dessa skribenter behöver inte skriva sina texter i kronologisk ordning utan kan börja med delar av texten som ännu saknar en given plats i textens slutgiltiga version.

Framgångsrika skribenter

Det finns en tredje grupp av skribenter som ligger någonstans  i mellan dessa två typer. En grupp som både försöker skaffa överblick och struktur innan de börjar skriva och samtidigt börjar skriva och låter skrivandet utveckla tanken och texten. Denna blandstrategi har i viss forskning inte visat sig lika framgångsrik som de två föregående strategierna. Forskarnas råd är att var skribent bör försöka närma sig någon av de mera renodlade strategierna i stället.

Roland Paulsen – Vi bara lyder

Roland Paulsen, what’s all the fuss about? Nyfiken klickade jag för ett tag sedan  hem Paulsens bok Vi bara lyder – en berättelse om Arbetsförmedlingen.

2015-06-06 21.13.25I inledningen blir allt svart. Den mänskliga tragedin i att bli arbetslös beskrivs och läsningen känns tung. Ganska snart börjar Paulsen berätta om sina besök hos Arbetsförmedlingen som han gjort i studiesyfte. Detta är intressant och för mig bokens starkaste passage.

På universitet får vi ofta ta del av två eller flera perspektiv på samma fråga i våra kurser. Att läsa hundraåttiofyra sidor Paulsen utan att väga hans röst mot någon annan känns lite ovant! Eftersom jag kan otroligt lite om Arbetsförmedlingens verksamhet nu och historiskt så är det också svårt att ta ställning till om beskrivningen är rimlig eller om den utlämnar något viktigt eller avgörande.

Paulsen har nyligen fått ett fint pris för sin bok – en fackbok som fördjupat samhällsdebatten. Några exempel på detta konstruktiva bidrag tycker jag är att Paulsen lyfter våldet och hotbilden mot Arbetsförmedlingen och dess anställda. Samtidigt som denna del av boken berör väldigt, ur alla parters perspektiv. Paulsen påpekar också att Arbetsförmedlingen 2008 omvandlades till en myndighet. Detta innebär att en arbetssökandes besök hos Arbetsförmedlingen inte bara sker i syfte att erhålla en tjänst från staten, utan att det också finns en kontrollfunktion. Om jag förstår saken rätt fanns inte denna kontrollfunktion tidigare.

En sökning på “Arbetsförmedlingen” ger mig två träffar hos adlibris.se. Det verkar inte finnas ett särskilt stort intresse att varken skriva eller läsa om Arbetsförmedlingen. Bara det gör kanske Paulsens bok till ett värdefullt tillskott till samhällsdebatten. Lena Andersson har skrivit en ledare om Paulsens bok och hans resonemang om lönearbete. Jag tycker att hon sammanfattar boken fint i inledningen.

Paulsens avslutning, en plädering för arbetsbefrielse, tycker jag är den svagaste delen i boken och även det som Andersson kritiserar hårdast. Varken Paulsen eller Andersson har nog svaret på hur framtidens arbete och arbetsmarknad bör vara organiserat. Däremot tycker jag att diskussionen om arbete, arbetsmarknad och Arbetsförmedlingen är viktigt och Paulsen är en konstruktiv aktör i den diskussionen.

Den största insikten för mig efter min läsning var att arbetsmarknadspolitik inte alltid bedrivs för arbetssökande utan ibland är lika mycket riktad till de som är i arbete.

Om du är intresserad är boken snabbläst, gissningsvis under fem timmar. Jag höll inte riktigt koll, och det varierar säkert med läsare.

Hos OBS i P1 finns en fin essä om boken av Jenny Aschenbrenner som läst boken.

Tre år på universitet – ris och ros i studentvardagen

spegelJag vet inte om det är vinden som viner, tidpunkten eller något annat som gör det. Men vid detta terminsslut känner jag mer vemod än tidigare. Idag har jag avslutat mitt tredje år på universitetet. Under vårterminen har jag börjat läsa mitt andraämne svenska. Detta har jag läst med studenter som är helt nya på universitetet, som läst sin första termin. Detta har hjälpt mig att se hur jag själv och mina programkamrater utvecklats de senaste tre åren.

Det som är bra med att gå tillsammans med andra studenter som också läst tre år är att det vid grupparbeten går att bestämma träff klockan 08.00 på morgonen, utan att någon protesterar! Och dessutom kommer alla. Och de kommer i tid. Makalöst bra! Det är skönt att kunna vara fokuserad på uppgiften och inte behöva slösa tid på saker runt omkring.

En annan sak som är mycket bra med att läsa tillsammans med studenter med ett par år i akademin bakom sig är att alla är fokuserade på uppgiften! Och att alla planerar och organiserar sin tid så att grupparbeten kommer igång i tid och är klara i tid – utan stress, hast och hetsjobb.

Det är också skönt att inte behöva fundera på eventuella, kommande avhoppare. Studenter faller inte bort ur grupparbeten halvvägs igenom en kurs eller misslyckas med att levererar överenskommet innehåll.

I den nya gruppen studenter har allt detta hänt. Grupparbeten har inte kommit igång. Människor har hoppat av och uppgifter har lämnats in 1 minut innan deadline eller inte alls. Vi som läst ett par terminer har nickat lite vänligt när vi hört om allt detta – och blivit påminda om hur bra det är nu. Och hur stökigt det var i början.

Saker som berört kommer från vår sista kurs för terminen som handlat om skriftlig framställning och skrivutveckling. Vår seminarieledare öppnade upp för en möjlighet att ta med egna frågor om valfria texter till seminarierna. Jag tog tillfället i akt och tog med en gammal tenta som jag fått kommentarer på som jag inte förstått. När jag sedan redogör för min fråga om kommentaren inför hela klassen ställer en av de nya studenterna frågan, ”men vaddå, har du bara fått en kommentar om att det var dåligt och inte några förslag på hur du skulle kunna göra?” I kör skrattar då sex studenter inklusive jag själv, vi som läst sex terminer nu. Tjugo förstaterminsstudenter rör inte en min. Det är bittert och tragiskt att vi alla upplever idén att vi skulle fått konstruktiv återkoppling ifrån universitetslärare skrattretande. Det är inte alls roligt. Skrattet är en brist på andra alternativ för att hantera känslor kring universitetets bedömningspraktiker.

Det var en del om livet på universitetet, inte så skönmålande kanske. Ris, ros och vardag på samma gång.

Min kunskapsutveckling då, hur har den gått?

Lästips för sommaren -11 gram sanning

Jag har slagit igen boken men jag är inte säker på att jag läst klart den, 11 gram sanning av Daniel Akenine. Romanen är spännande och tankeväckande. Den skildrar makten i teknik och hos företag idag.

11 gram sanningSpänningen i berättelsen får mig att snabbt vända blad. Samtidigt är berättelsen obehaglig så få fort jag slutar läsa, och istället plockar upp mobilen för att kolla Twitter, eller sätter mig framför datorn för att kolla Facebook. Boken är alltså på något vis omvänt obehaglig genom att krypa sig in i min vardag utanför läsningen.

Den här typen av berättelse, som går att tolka samhällskritiskt har jag under våren funderat över. Är det ett sätt för författaren att mana till handling? Om så är fallet, fungerar det?  En del medieforskning, vill jag minnas, hävdar det motsatta. Samhällskritiska tv-serier kan exempelvis vara pacificerande. Genom att signalera att någon annan redan har tänkt på all världens problem – kan jag som tittare vara lugn.

Det jag landat i är tanken att författare så klart gör vad de kan, på sättet de vill, för att dela med sig av sina insikter eller kanske påverka samhället. Den makt som ligger i teknik och hos företag idag är svår att förstå. Akenine tecknar en bild av många möjliga bilder av hur den här makten ser ut och vad som är dess potentiella konsekvenser. Detta gör 11 gram sanning mycket läsvärd. Jag skulle varmt rekommendera den som packning i sommarens strandväska.

Boken användes i höstas i svenskundervisningNösnäsgymnasiet i Stenungsund.

Svensk science fiction – Kristallstaden

Jag är oerhört positivt inställd till både science fiction och Maths Claessons. Jag har precis slagit igen Claessons senaste bok om Linux: Kristallstaden. En del av min glädje inför böckerna om Linux ligger i att Claesson faktiskt skriver SF på svenska. Ibland kan jag bli lite ledsen över att SF till att börja med så sällan skrivs på svenska och för det andra översätts i så begränsad omfattning. Ett bra exempel på en bok som skulle passa utmärkt på svenska för den svenska marknaden är Tau Zero av Poul Anderson. En SF-roman där Sverige och svenskar har fått en framträdande roll.

2015-05-27 17.27.48Kristallstaden är Claessons andra bok om Linux, den första hette Uttagningen. Jag och Linda har skrivit om den här.  Bakgrundstemat i Tau Zero påminner om bakgrundstemat i Kristallstaden. Likheterna dem emellan är  en av orsakerna till att jag tycker att Claesson lyckas vara rätt genretrogen.

Claesson siktar på en ungdomsläsare med sina böcker om Linux – de utspelar sig i en skolvärld med lektioner, lärare, prov och klasskamrater. Landet Annien har skrivit en ganska ljummen recension av Kristallstaden och jag kan förstå kritiken som Anna för fram. Berättelsen är lite långsam och nära på händelselös. För mig var detta positivt. Jag gillar att det är en rätt enkel berättelse med på många vis hög igenkänningsfaktor. Men det är för att jag ibland letar efter lite lugnare läsning. Om du tycker allt detta låter skittråkigt men ändå vill se ett framtida Stockholm rekommenderar jag istället den post apocalyptic kortfilmen State Zero av Andrée Wallin.

Jag uppskattar särskilt båda böckerna om Linux för att det inte är så ’pekpinniga’, som SF ibland kan vara. Det finns moraliserande och didaktiska inslag i berättelserna, men de håller låg profil. SF inslagen när det gäller teknik, mat, idrott och kommunikation är förföriska. Några saker fick mig särskilt att le, som skolämnet atomslöjd – vem vill inte ha det?

Om jag fick önska skulle jag vilja se Claesson släppa loss och skriva science fiction utan ungdomslitteraturinslagen. Jag skulle specifikt uppskatta om boken kunde börja i det slummiga husbåtsområde i Stockholm som Claesson introducerar i Uttagningen. Det området är jag nyfiken på!

Kristallstaden har blivit ganska väl mottagen av läsarna om jag förstår saken rätt. Om du skulle vara en av dem som väljer att plocka upp Uttagningen, Kristallstaden eller båda två får du gärna dela med dig av vad du tyckte.

Genrediskussion om Hungerspelen

För några veckor sedan skrev jag en tenta där jag var ombedd att föra en genrediskussion utifrån en av de skönlitterära böcker vi läst. Jag valde Hungerspelen och diskuterade utifrån science fiction genren och young adult genren.

Texten nedan är del av en tenta som blev bedömd med betyget C, det kan kanske avskräcka eventuella plagiat! Science fiction delen gör ingen lyckligare så den skonar jag alla ifrån eventuell läsning. Texten är helt “as is”, sina brister till trots.

Den postmoderna young adult romanen

Den postmoderna young adult romanen är en vidareutveckling av bildnings- och utvecklingsromanen inom ungdomslitteraturen. Trites (2000) menar att young adult genren utforskar maktrelationer mellan individ och struktur. En central utgångspunkt inom postmodernismen är synen på identitet som socialt konstruerad (Trites 2000). Protagonistens utveckling i young adult genren handlar om att öka sin medvetenhet och sitt deltagande på den kapitalistiska marknaden, samt att finna ett förhållningssätt till identitet. Mognad uppnås när protagonisten förlikar sig och anpassar sig till strukturen för att överleva.

Det postmoderna temat och dess narrativa struktur har en del likheter med det som Björk (2012) kallar den ideala berättelsen i Disneyfilmer. Enligt Björk (2012) innehåller många av Disneys filmer en berättelse som hela tiden återkommer och återberättas i olika skepnader. En berättelse som blir en, ”… resumé över modernitetens ideala berättelse, där individens ställning i samhällshierarkin avgörs mer av hennes prestation än av hennes börd” (Björk 2012, 8).

Jag kommer här undersöka hur postmodernismens teman och narrativa struktur förhåller sig till idealberättelsen, samt hur Hungerspelen (Collins 2010) och Lex bok (Kadefors 2013) förhåller sig till dem båda.

Förklädnad, femininitet och makt

Enligt (Björk 2012) förställer sig protagonisten i idealberättelsen för att förleda makten. Thomas (1999) diskuterar utifrån Terry Castles teorier förklädnaden eller förställningens funktion i en berättelser. Maskeraden som topos har utvecklats över tid och i olika genrer inom brittisk litteratur. I 1700-tals litteratur fyllde maskeraden en narrativ funktion i att utmana jämvikt och fungerade som en möjlighet för karaktärer att bryta mot normer och erövra högre maktpositioner. Detta utmanande av makt sker genom att maskeradens förställning erbjuder en möjlighet att sudda ut och överskrida givna gränsen hos kategoriseringar så som till exempel könsroller, samhällsklasser samt verkligt och overkligt (Thomas 1999). Efter spelens avslutning ges Katniss en barnslig och feminin stil. För Katniss handlar denna förklädnad om att reduceras till annan feminin identitet och position, som syftar till att återställa en tidigare rubbad jämvikt i maktrelationerna mellan henne och de styrande. Förställningen hos Katniss sker inte som hos Castle mellan olika könsroller utan inom olika femininiteten. Även Lex förklädnad eller utforskande av en annan identitet sker inom olika femininiteten. Från ett postmodernt perspektiv kan protagonisternas förställning både till yta och inre ses som ett utforskande av maktrelationer utifrån olika identiteter.

Marknadsekonomi och anpassning

Att få den ”jublande massan” på sin sida är centralt för att nå framgång i den ideala berättelsen (Björk 2002). Katniss romans med Peeta är en lögn i syfte att ge tv-tittarna och samhället vad de vill ha. Lex bloggande som Maya har samma syfte. Utifrån postmodernismen kan Lex och Katniss agerande ses som deras ökade deltagande på marknaden.

Vid idealberättelsens slut menar Björk att ”Positionerna är utbytta, men strukturen intakt (2002, 15)”. Här skiljer sig idealberättelsen ifrån den postmoderna. I Hungerspelen har Katniss förflyttat sin position uppåt men positionerna är inte utbytta i slutet. Katniss har precis som Lex istället genom sin förklädnad lyckats anpassa sig till rådande maktstrukturer i enlighet med den postmoderna genren.

Källor:

Björk, Nina. 2012. Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde. Stockholm: Wahlström Widstrand.

Collins, Suzanne. 2010. Hungerspelen.

Kadefors, Sara. 2013. Lex bok.

Thomas, Tammis Elise. 1999. Masquerade liberties and female power in Le Fanu’s Carmilla. I E. Smith & R. Haas. (red.) The Haunted Mind. The Supernatural in Victorian Literature. New York: Scarecrow.

Trites, Roberta Seelinger. 2000. Disturbing the Universe. Power and Repression in Adolescent Literature. Iowa City: University of Iowa Press.

Vad menas med policy implikationer för teknik?

Vi som samhälle behöver gemensamt fundera på hur vi ska förhålla oss till teknik, exempelvis drönare. Detta förhållningssätt handlar om att vi behöver lagstifta samt samtala oss fram till normer för bruk av tekniken. Jag har stött på hårt motstånd när jag talat om detta, vad då förhålla oss till? Teknik är inte ond, vi behöver inte göra någonting, bara utveckla tekniken och lära oss hur den fungerar. Det är sant att teknik inte är ond, den är inte heller god. Teknik är.

Om tekniken inte är ond varför behöver vi då förhålla oss till den, det är ju inte så att vi förbjudit knivar bara för att det potentiellt sätt går att döda en människa med en kniv. Nej, det är sant, men knivar är ett fantastiskt exempel på ett fenomen: en innovation, ett verktyg som vi som samhälle gemensamt har bestämt hur vi ska förhålla oss till.

Bruket av kniv i samhället är reglerat i ’Lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål’, allmänt kallad Knivlagen. Enligt lagstiftningen får knivar exempelvis inte ”innehas på allmän plats, inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats.” Däremot får exempelvis hantverkare och scouter i uniform samt svampplockare under vissa förutsättningar bära kniv.

En kniv är inte heller ond eller god, den är. Knivar kan av en läkare användas för att rädda liv och av en illasinnad för att göra skada. Vi som samhälle har gemensamt funderat på hur vi vill förhålla oss till knivar och lagstiftat om detta.

2014-08-15 10.27.17På samma sätt behöver vi förhålla oss till exempelvis drönare och andra tekniska innovationer. För att vi ska kunna göra detta behöver vi kunskap om hur drönare kan användas. När vi vet det kan vi gemensamt ta ställning till i vilken omfattning det finns behov av lagstiftning som rör drönare och i vilka sammanhang användningen behöver regleras.

Det finns t.ex. inga bestämmelser som hindrar mig från att öva knivjonglering i mitt hem, på samma sätt kanske det inte behövs lagstiftning om reglerar om jag får hämta posten från hallmattan med en drönare eller inte.

Vi som samhälle har funderat över policy implikationerna för kniven, med vår samlade kunskap om knivens möjliga användningsområden har vi sedan enats om ett gemensamt förhållningssätt som vi formulerat i lagstiftning.

För att fler ska kunna bidra och delta i samtalet om vårt förhållningssätt till teknik behövs bredare och djupare kunskap om både teknik och lagstiftning. Ingen kunskap och inget förhållningssätt är nämligen också ett förhållningssätt. Jag skulle vilja mena att just denna brist på ett medvetet förhållningssätt är vad som ger dystopier liv.

Just nu pågår en process där lagstiftningen kring drönare prövas. Datainspektionen har precis överklagat en dom som rör drönare.

http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2015/datainspektionen-overklagar-dronar-dom/

Ny teknik och nya innovationer kräver hela tiden att vi omformulerar, eller i alla fall tar ställning till vad det innebär att vara människa, vad det innebär att var medborgare, vad frihet innebär, vad ett samhälle betyder. Det är svåra frågor! Men det går också att bryta ner dem. Vad är din inställning till flygande drönare utrustade med video-kameror? I vilka syften ser du att en sådan skulle kunna tas i bruk? Vill du eller vill du inte se lagstiftning runt flygande drönare med video-kameror?

Resurser för uppsatsskrivande

Här har jag samlat resurser för uppsatsskrivande alternativt för att undervisa om vetenskapligt skrivande. Resurserna är i någon mån presenterade i ordning utifrån hur värdefulla de är.

2015-03-09 10.12.45Kapitel 8 i denna bok kan vara bra att läsa i uppstartsfasen för att kunna forma en bra skrivstrategi.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard. 2002/2011. Skriva för att lära: skrivande i högre utbildning. Lund: Studentlitteratur.

Åsa Edenfeldt har skrivit tre innehållsrika blogginlägg om hur hon arbetar med att utveckla ett akademiskt språk för vetenskapligt skrivande.

1) Om att utveckla elevers språk och skrivande i kursen Svenska 2 – så här gör jag!
2) Mot ett akademiskt skrivande – gemensamma språkövningar i Svenska 2.
3) Om att få eleverna att se språket och om wordle som verktyg för språkövningar

Översiktligt youtubeklipp om vetenskapligt skrivande som riktar sig till SV03 elever.

Helena Jeppsson och Fredrik Johansson förklarar grunderna i vetenskapligt skrivande.

För alla typer av formalia frågor är Svenska skrivregler självskriven!

Ett tips ifrån Linda Algo är Jarl Backmans Rapporter och uppsatser. Återkommer när jag själv läst den med information om vilken typ av resurs den är.

Här finns ett filmklipp där han introducerar sin bok.

Jag planerar att fylla på listan eftersom, har du tips på material och resurser som passar, säg gärna till!