Verkligt bra didaktiska frågor

Jag har en mental ask där jag lägger de verkligt bra didaktiska frågorna som jag mött. Än så länge har jag tre stycken i min ask. Kanske är det ett litet nummer. Kanske är det normalt. Delar dem här och hoppas få tillfälle att fylla på:

  1. Hur vet du att jorden är rund?
  2. Varför finns det dialekter?
  3. Hur kommer det sig att du är lik dina (biologiska) föräldrar?

En berättelse som inte kan höras

En dövhistorisk seriebok av Viktor Jäderlund har jag läst och tittat igenom. När SvD för några veckor sedan gick ut och lät läsarna vara delaktiga i beslutet om vilka böcker de skulle recensera var denna bok med. Jag är glad över tipset om utgivningen av den här boken som jag fick i och med SvDs nya tilltag rörande recensioner.

Boken är snabbläst, uppskattar lästiden till någonstans mellan 30 och 45 minuter. Historien är berättad på lätt svenska. Bokens stora förtjänst som också var en av orsakerna bakom mitt intresse är illustrationerna, några av dem är helt magnifika!

En av mina favoriter:

2015-02-27 07.45.48

Det föll sig så att SvD kommer att recensera den här boken, hoppas kunna återkomma till den då.

Borde du läsa den? Är du intresserad eller engagerad i teckenspråk, döva, eller dövkultur så har du troligtvis redan börjat leta efter den. Den största behållningen för mig förutom illustrationerna var att få ta del av vad som varit stort och viktigt i teckenspråkets och dövas historia, som det här

Ett bohuslänskt mord i isländsk sägen – en gåta med Selma som huvudperson

1586 mördades en präst på Solberga prästgård i Bohuslän, detta sägs vara berättelsen som ligger till grund för Selma Lagerlöfs roman “Herr Arnes penningar”. Förarbetet till denna roman anses finnas i novellen “Hämnd får man alltid” som Lagerlöf skrivit några år tidigare.

2015-02-26 15.47.24I höstas hade jag nöjet att besöka Island och fick då med mig en tunn text hem med titeln “Sagor och sägner från Island”. I den finns många fina, mystiska, och övernaturliga berättelser med varierande andemening. En av de korta berättelserna heter “Spöket och pengaskrinet”, på originalspråk heter den “Draugurinn og peningakisilinn”.

Ja, denna spökhistoria är densamma som den Lagerlöf berättar i “Hämnd får man alltid”. Vilken copycat hon är tänkte jag först. Efter att ha sansat mig lite så inser jag att den mycket mer intressanta frågan är, hur hamnade ett bohuslänskt mord i de isländska sagorna?

Blir förstås fasligt nyfiken och har med efterforskningsförmågorna jag  besitter prövat att söka efter artiklar som skulle kunna belysa historien bakom detta. Tyvärr hittar jag inget. Har du tips på hur jag skulle kunna komma närmare ett svar är det välkommet!

Bortfallna sidor ur Doktor Glas

Sida 15b

19 juni

Jag besökte Doktor Glas idag. Det har tagit mig många dagar att samla mod och kraft för detta möte. Kanske var det gårdagens gudomliga solnedgång i långsam rosa som gav förändringen. Jag har varit rädd att doktorn när jag presenterade mitt ärende skulle avkräva mig noggranna detaljer om min situation. Att jag skulle bli tvungen att berätta om hur jag vaknar i gryningen väckt av Gregorius. Om hur han lägger sin gamla sträva hand över min nacke och pressar mig mot dunet. Det gör min andning svår, som att livet är mera utsläckt än levande. Det gör mig inget. När det händer vill jag bara dö. Ofta kommer jag tillbaka av Gregorios röst, han talar om

***

Doktor Glas tittade på mig medan jag talade. Han var tyst och hans ögon vittnade om förståelse och medkännande. Det kändes bra att anförtro mig åt en sådan man som i motsats till så många andra män jag mött, behandlade mig med vördnad. När jag äntligen hade talat färdigt trodde jag för ett ögonblick att Doktor Glas hade för avsikt att ringa Gregorios och överlämna mig till ett outhärdligt öde, men han nickade. Jag förstod att jag gjort rätt i att lita på min familjs uppfattning om Doktor Glas.

Sida 34b

2 juli

Mitt liv är outhärdligt, hur ska denna leda komma till ända. Nu har det hänt igen. Det ligger mig inte för att tala om dessa händelser med Gregorius själv, vad är en kvinnas röst värd jämte mannens rationella stämma. Min tilltro ligger i att Doktor Glas kan föra ett samtal med min man. Mitt hopp står till att dessa två kan mötas som fågelsång möter soluppgång, i samförstånd.

Sida 153b

Stockholm 21, september

Bästa Herr Markel!

Hoppas jag finner dig väl. Vill tacka å det ödmjukaste för rådet ditt att låta Klas Recke sköta en del av mina investeringar. Det har haft mycket god effekt på mina finansers utveckling.

När jag satt här vid mitt skrivbord mindes jag även att jag fortfarande har boken du så vänligt lånat mig. Gillian Flynns bok, har givit mig stor nytta och lika delar nöje att läsa, dock fann jag titeln någon märklig.

Om jag får be om uppskov gällande din förfrågan så vore det fint.

Din vän,

Helga

Sida 155b

22 september

Tänk vad några ord som blir meningar, som blir handlingar kan göra. Helt säker kan jag aldrig vara att det var käre doktor Glas som räddade mig från mitt tragiska öde, men jag vill inte heller veta. Någonstans mår jag lite bättre om jag inte är helt säker på att jag var delaktig i mordet på min man. För trots allt, är jag bara den oskyldiga, självmordsbenägna, fagra frun som behövde räddas från sin sexuellt frustrerade man.

Epilog – Gregorius

Varje natt det första året av vårt giftermål försökte Helga förföra mig. Hon försökte tala sensuellt med mig, hon försökte ödmjukt röra sig närmare mitt skrev men varje försök ledde till att jag lämnade sängen, satte mig på vid krucifixet som hängde ovanför eldstaden och talade till den allsmäktige Gud. Jag försökte tala om för Honom att utöver hennes anskrämliga begär så var hon oftast en väluppfostrad och medgörlig person. Hennes lust ökade för varje natt och desto oftare hon försökte förleda mig, blev mina böner mer intensiva. Ibland håller hon fast mig, pressar mig mot dunet. Det förbryllar mig att detta är Guds vilja.

Ibland låtsades jag sova när jag hörde hennes tunga flåsande som indikerade att hennes begär väckts. Det var som att månen om natten tog fram monstret inom henne, vissa nätter gjorde hon mig så illa att ögonen fylldes av vätska. Om dagarna visade hon upp ett varmt leende och ett vänligt humör men så fort solen hade gått ner föredrog jag att stänga in mig på kontoret, låsa in mig och hoppas på att hon somnat innan jag kommit ut. Jag hade sällan den turen eftersom hon oftast satt i sängen redo för att ohämmat smutskasta min kropp och varje gång bad jag om förlåtelse. Hon har talat om att lämna mig

6 alternativ för svensklärare

Hur konstrueras svensklärare i utbildnings- och kursplaner? Den frågan har en forskare ställt sig och Skolverket har sammanfattat resultatet. Det finns sex olika lärarkonstruktioner presenterade i forskningen:

2015-02-24 15.21.59

Den akademiska – fokus på kritiskt och självständigt tänkande, med liten skillnad från kursplanerna i nordiska språk eller litteraturvetenskap.

Den professionella – fokus på kunskap för lärargärningen.

Den demokratiska där just ämnets demokratiska aspekter och uppgifter lyfts fram i förväntade läranderesultat.

Den valbara och väljande lärarkonstruktionen där studentens möjligheter att själv utforma sin utbildning står i centrum.

Den multikulturella – tyngdpunkt på det heterogena klassrummet och interkulturalitet.

Den funktionella lärarkonstruktionen, som kan sägas vara en hybrid av övriga.

Jag väljer det här alternativet!

En av mina hemligheter

I Stockholm snöar tankarna ner. En fabulös februari har börjat, med disneylandskap, semmeltåg och snödroppsspotting. Samtidigt har jag börjat studera mitt andra ämne, svenska.

Detta har varit en av mina hemligheter. Av en ganska uppenbar anledning kanske, mitt skrivspråk är långt ifrån perfekt. Detta ger också att jag känner mig lite tveksam till om jag är tillräckligt bra för detta ämne.

Anteckning med betoningOavsett ämnets känslor för mig så känner jag starkt för svenska som skolämne! Samhällskunskapen är och förblir mitt livs kärlek. Svenska är istället min bästa vän, alltid där, och alltid värdefull.

Jag är nu mycket laddad inför att få upptäcka svenska som universitetsämne. Med tanke på att jag arbetat med privatundervisning i svenska som främmande språk i snart två år har det varit närvarande under hela min universitetstid. Det är något mycket mänskligt och rörande i hur språk hjälper oss upptäcka oss själva och utveckla oss själva.

Privatundervisningen i svenska har gett mig många fina smultron att trä på mitt strå av erfarenhet. Att till exempel få läsa ’Säg till om jag stör’ av Eeva Kilpi högt för människor nya till svenska har rubbat min existens för alltid.

Första ämnet för terminen nu är sociolingvistik. Det kunde ju inte bli bättre, det är nästan till hälften statsvetenskap, som en mjuk övergång!

Nu återstår hårda studier för min del för att erövra ett bättre skrivspråk, jag är laddad med uthållighet och vilja!

I väntan på Kerstin

I språktidningens första nummer för i år finns ett snävt, sobert och fint porträtt av Kerstin Ekman och hennes författarskap.

Jag gillade särskilt de tänkvärda betraktelserna över språkets utveckling när det gäller våra ord runt natur och miljö och hur dessa berättar något om vår samtids förhållningssätt till skog och jord.

Kerstin EkmanTänk om mystisk, trolsk och dunkel var skyddsvärda företeelser och ord?

Till hösten kommer Kerstin Ekman med ett nytt verk, Då var allt levande och lustigt, jag noterar den i läs-önskelistan. Förhoppningsvis bjuder den fler tankeväckande reflektioner.

Och läs porträttet så klart!

Dötrist, långtråkigt och alldeles… alldeles meningsfullt

Synonymer för ‘tråkigt’ är träligt, långtråkigt, enahanda, trist, och bedrövligt. Att hitta synonymer till tråkigt var roligare i sig än hela min förra kurs. Upplevelsen kändes total menlös och jag kände mig livlös. Från tidig morgon till sen kväll tittade jag ut på en värld där någon dragit ned en ridå av ett suddigt, grått dis. Inget kändes klart. Allt kändes lite avdomnat.

DisFramför mig hade jag ett ämnesinnehåll som jag med viss möda kan förstå att det går att rättfärdiga i en lärarutbildning, men distansen mellan relevansen för ett klassrum och ämnet kändes detta till trots som avståndet mellan jordens två poler.

Om jag ser tillbaka på den här kursen som nu är mig förbi så ser jag framför mig en person i kraftig motvind med huvudet nedböjt och axlarna i kraftig framåtlutning. Kämpade jag? Ja med den kraft jag kunde uppbringa. Det fanns bara en sak som kunde få mig att vända sida i kurslitteraturen och det var tanken på mitt mål, att klara av lärarutbildningen. Det finns inga omvägar runt någon av kurserna jag läser, alla måste klaras av.

Den här känslan har jag aldrig tidigare känt. Inser att jag glidit genom mina tidigare utbildningar med ett gudagivet intresse och en nyfikenhet för allt som kommit i min väg.

Den här erfarenheten är däremot inte meningslös. Jag tackar för att jag får lägga den i min erfarenhetsbank. Jag hade aldrig tidigare i min begränsade men tillgängliga fantasi kunnat tänka mig att en elev skulle kunna känna så här. Att en elev i mitt framtida klassrum skulle kunna känna så här för något av mina ämnen. Självklart kommer de kunna det! Tar med mig lite mer ödmjukhet framåt och hoppas att det kanske kan hjälpa mig hjälpa någon annan.