I väntan på Kerstin

I språktidningens första nummer för i år finns ett snävt, sobert och fint porträtt av Kerstin Ekman och hennes författarskap.

Jag gillade särskilt de tänkvärda betraktelserna över språkets utveckling när det gäller våra ord runt natur och miljö och hur dessa berättar något om vår samtids förhållningssätt till skog och jord.

Kerstin EkmanTänk om mystisk, trolsk och dunkel var skyddsvärda företeelser och ord?

Till hösten kommer Kerstin Ekman med ett nytt verk, Då var allt levande och lustigt, jag noterar den i läs-önskelistan. Förhoppningsvis bjuder den fler tankeväckande reflektioner.

Och läs porträttet så klart!

Dötrist, långtråkigt och alldeles… alldeles meningsfullt

Synonymer för ‘tråkigt’ är träligt, långtråkigt, enahanda, trist, och bedrövligt. Att hitta synonymer till tråkigt var roligare i sig än hela min förra kurs. Upplevelsen kändes total menlös och jag kände mig livlös. Från tidig morgon till sen kväll tittade jag ut på en värld där någon dragit ned en ridå av ett suddigt, grått dis. Inget kändes klart. Allt kändes lite avdomnat.

DisFramför mig hade jag ett ämnesinnehåll som jag med viss möda kan förstå att det går att rättfärdiga i en lärarutbildning, men distansen mellan relevansen för ett klassrum och ämnet kändes detta till trots som avståndet mellan jordens två poler.

Om jag ser tillbaka på den här kursen som nu är mig förbi så ser jag framför mig en person i kraftig motvind med huvudet nedböjt och axlarna i kraftig framåtlutning. Kämpade jag? Ja med den kraft jag kunde uppbringa. Det fanns bara en sak som kunde få mig att vända sida i kurslitteraturen och det var tanken på mitt mål, att klara av lärarutbildningen. Det finns inga omvägar runt någon av kurserna jag läser, alla måste klaras av.

Den här känslan har jag aldrig tidigare känt. Inser att jag glidit genom mina tidigare utbildningar med ett gudagivet intresse och en nyfikenhet för allt som kommit i min väg.

Den här erfarenheten är däremot inte meningslös. Jag tackar för att jag får lägga den i min erfarenhetsbank. Jag hade aldrig tidigare i min begränsade men tillgängliga fantasi kunnat tänka mig att en elev skulle kunna känna så här. Att en elev i mitt framtida klassrum skulle kunna känna så här för något av mina ämnen. Självklart kommer de kunna det! Tar med mig lite mer ödmjukhet framåt och hoppas att det kanske kan hjälpa mig hjälpa någon annan.

Att ägna sitt liv åt ett yrke

För ett par år sedan läste jag en text skriven av en lärare som arbetat länge i professionen men som nu avslutat sin tid i yrket. Den före detta läraren berättade om hur hen alltid trivts i sitt yrke och alltid levt sitt yrke. Många utav det val som hen gjort i sin vardag hade handlat om att på något sätt förbättra sig eller engagera sig i hens ämnen och yrke. Hen hade t.ex. valt filmer att se på sin fritid utifrån vad som skulle vara bra för yrkesutövningen. Hen hade spenderat tid på att gå på teater och läst böcker som även dem kunde relatera till läraryrket.

Den före detta läraren var uppgiven över all den hängivelse som hen givit yrket, samtidigt som hen inte längre kände att skolan som intuition eller samhället längre värderade en lärares yrkesutövning.

Jag kände mitt hjärta snörpas ihop när jag läste detta. Att känna besvikelse och värdelöshet är tunga känslor för en människa att bära. Emellertid tror jag att hen var besviken över fel sak.

Jag kände igen mig själv mycket i lärarens beskrivning av relationen till yrket och hur hen delvis levde sitt yrke. Då arbetade jag som produktutvecklare inom IT-utbildning och lät IT genomsyra både dag och kväll.

Att kunna t.ex. Microsofts utvecklingsschema för nästintill samtliga deras produkter inklusive preliminära datum för lansering av olika versioner av mjukvaran, både officiella och inofficiella datum, det ägnade jag mitt liv åt.

I måndags frågade jag en vän om det inte var dags för en ny version av Windows 10 snart. I onsdags hade Microsoft ett event där det presenterade en del information om just Windows 10. Det är som att jag har Microsofts mjukvarucykler i blodet, fortfarande. Detta fick mig att tänka på den där texten av den där före detta läraren.

Rapsfält

Jag är en bit på väg mot ett nytt yrke nu, lärare. Jag går mot yrket av samma anledning som den före detta läraren lämnade. För att jag är en sådan person som engagerar mig i och vill förbättra mig i det som är min praktik, oavsett vad den sysselsättningen må vara. Det är en egenskap hos en person, inte en egenskap hos ett yrke. Det är där jag tror att den före detta läraren hade fel.

Det finns många fler med mig som mår bra av och väljer att låta 9-5 påverka 6-23 i liten eller större grad. Att ha nyfikenhet och intresse, som riktas mot något man känner för måste också få vara en positiv kraft.

Att läsa ut The diamond age av Neal Stephenson

Orden för att beskriva boken jag läst gör samma motstånd som själva läsningen av densamma. Det här kommer bli svårförklarat. Dessutom är jag inte alls nöjd med liknelsen att läsningen av en del böcker är som en bergsbestigning. Även om denna bok var det.

The diamond ageI ett och ett halvt år har jag läst eller ämnat läsa The diamond age av Neal Stephenson. Mitt första försök för länge sedan tog mig ungefär femtio sidor in i boken sen lade jag ifrån mig den. Den var ytterst svårgenomtränglig på grund av en väldigt komplicerad engelska. Utöver det, utspelar den sig i en nära framtid, där samhälle, teknik och städer utvecklats till något för mig främmande. Jag kände inte igen mig i något, förutom det att bokens karaktärer var människor. Jag fattade brottstycken av det jag läste. Det som fick mig att lägga ifrån mig boken var framförallt min oförmåga att förstå handlingen.

Om en bok sparkar och sprattlar med sånt motstånd, varför fortsätta? En del menar på att The diamond age är den bästa sci-fi boken som skrivits under 2000-talet. Den är omtalad och välrecenserad. Att boken tar upp ett framtida utbildningssystem, var det som gav mig störst motivation att ändå vilja fortsätta läsa den.

Tidigare i höstas plockade jag upp boken igen, och la ganska snabbt femtio sidor till bakom mig, och här på sidan hundra ungefär hade jag äntligen både kommit in i boken och fastnat som ett av höstens våta löv på en gummistövel för berättelsen. Efter den vändpunkten läser boken sig själv.

Jag vet inte om jag ska säga att boken är läsvärd. Jag vet inte om den var läsvärd för mig på grund av belöningen som kommer av att övervinna något svårt eller på grund av dess faktiska innehåll. Kanske båda. Boken utspelar sig i en smått galen fantasivärld. Den tog med mig på en resa i tanken till det hittills otänkta. Jag har kämpat lite med att förklara för andra vad boken handlar om, men det stämmer att den handlar om ett framtida utbildningssystem, bland annat. Det som jag uppfattar som bokens stora förtjänst är att den målar upp ganska många aspekter av ett framtida samhälle och en framtida värld, vilket samtidigt gör den komplex och lite svårgripbar.

Oklart om jag vill rekommendera boken eller inte. Jag gillade upptäcktsfärden som boken erbjuder, ska man ta sig igenom den här boken behöver man nog ha med sig en ganska stor mängd nyfikenhet inför det okända. Om detta saknas undanbedes vederbörande ödmjukt att pröva just denna hög med papper och ord.

2015-2037 Trendspaning runt ett digitaliserat samhälle och utbildning

Digitaliserad infrastruktur och förändringar på arbetsmarknaden

Det sker och kommer att ske en allt större omställning i samhället, mer digitaliserad infrastruktur och fler IT-tjänster är på väg. Detta kommer att leda till en förändrad arbetsmarknad, det pratas om yrken som kommer att försvinna. Häromdagen kom lite siffror som jag väntat på. Siffror som kvantifierar hur stor förändringen kommer att bli på arbetsmarknaden. Metro skrev förra torsdagen (4/12) att 2,5 miljoner arbetstillfällen totalt sett uppskattas försvinna. Det motsvarar ungefär hälften av den svenska arbetsmarknaden.

Yrken som spås ersättas av teknik och/eller robotar är bland annat vård och omsorgspersonal, kassabiträden samt yrkeschaufförer. Inom en del branscher kommer förändringen att gå fortare än andra, att byta ut kassasystem i en butik är gissningsvis billigare än att köpa en självkörande buss, därav bör kassabiträden försvinna snabbare än yrkeschaufförer.

Avskrivningstiden på en buss som ägs av SL är 12 år. Självkörande bussar köps inte in än, men från den dag det gör det kommer det maximalt ta 12 år att byta ut maskinparken för SL. Eftersom lönen för busschaufförerna står för ungefär 50% av kostnaden för lokaltrafiken så kan det mycket väl vara så att det ekonomiskt går att räkna hem en omställning i högre takt än avskrivningstiden på bussarna. Utifrån detta uppskattar jag att en stor del av t.ex. lokaltrafiken kommer att var omställd till 2037.

Det finns de som menar på att omställningen till mer digitaliserad infrastruktur och fler IT tjänster i stort istället kommer att ge fler tjänster inom IT-området. Det kan mycket väl vara så. Det jag funderar över är vilken hänsyn man då tagit till det faktum att IT inte bara effektiviserar en del verksamheter där IT-lösningar implementeras, IT effektiviserar hela tiden sig själv också, sin egen bransch.

En av fördelarna med IT är det är otroligt skalbart, skalbart på global nivå. Om vi tar Spotify som exempel så har Spotify runt 500 anställd, och dessa anställda producerar en musiktjänst som är tillgänglig i hela världen, ifrån Sverige.  Facebook utvecklas och produceras i USA och som bolag har de 16 personer anställda i Sverige idag. Tjänster som vi i framtiden tänker oss att vi ska nyttja, kan mycket väl vara producerade utomlands och kräva ytterst lite personal lokalt här i Sverige.

Vård och omsorgspersonal är också förutspådda att bli ersatta av robotar. I dag talas det en del om bristen på personal inom de här yrkena och en stor framtida brist på personal eftersom befolkningen som helhet blir äldre och äldre och kommer att behöva mer äldreomsorg. Zeynep Tufekci menar att allt prat om nutida brist och framtida brist egentligen är en chimär. Det finns inte brist på människor som vill arbeta i Sverige 2014, och kanske inte heller i världen. Däremot är vi som samhälle i vår helhet ovilliga att betala för att utbilda och köpa den här typen av vård och omsorgstjänster till priset av en mänsklig lön. Eftersom det potentiellt sätt är billigare att låta en robot ta hand om äldre på ålderdomshem än en sjuksköterska så kommer det sannolikt att det bli just så, robotvård.

Minskade kostnader för t.ex. lokaltrafik och vård och omsorg innebär minskade kostnader för samhället, staten. Detta skulle kunna innebära att skattetrycket i Sverige skulle kunna minskas, eller att skatteintäkter användes till andra områden inom offentlig sektor som t.ex. forskning, utbildning eller försvar. Eftersom Sverige är ett land som ligger relativt långt fram när det gäller teknikutveckling och framförallt har en väldigt teknikvänlig inställning så kommer vi gissningsvis att göra denna omställning tidigare än många andra länder. Detta kan potentiellt sätt ge Sverige ett försprång jämtemot andra länder, beroende på hur vi väljer att hantera alla förändringar. Scenariot med skattesänkningar eller förändringar inom offentlig sektor förutsätter att det också fortsätter att komma in skatteintäkter. En halverad arbetsmarknad ger inte de förutsättningarna, alltså krävs flera parallella utvecklingsspår för att detta ska kunna bli rimliga premisser.

Digitaliserad infrastruktur och förändringar på arbetsmarknaden

När arbetstillfällena på arbetsmarknaden blir färre, hur ska vi hantera det? Det kommer innebära förändrade villkor och förutsättningar för urval av individer som får anställning och inte.

Mängden arbetstillfällen i ett samhälle har svängt förut, och vi har bland annat löst det genom att flytta;  emigrerar och immigrera. Ett annat mera subtilt sätt som tillträdet till arbetsmarknaden regleras på är via rasism och sexism, utifrån en teori ifrån Wallerstein. Det amerikanska hemmafrun idealet  kan t.ex. ses som en följd av ett behov av att ändra om delaktigheten på den amerikanska arbetsmarknaden. Männen behövde återfå sina arbeten och kvinnorna behövde lämna tillbaka sin plats, voila, hemmafrun uppfanns!

Det finns idag i svensk partipolitik en stark konservativ kraft som bland annat vill återskapa gamla könsroller. Kanske finns det inget samband mellan arbetsmarknadens villkor och dessa politiska tendenser. Kanske finns det, det. Danmark har haft den här konservativa kraften i sin politik under hela 2000-talet. I våras berättade OBS om dansk feminism och hur den har utvecklats under samma period.  Den har inte utvecklats. Den har gått ifrån att erövra ny mark till att försöka försvara tidigare framsteg. Digitaliseringen i samhället och förändringar på arbetsmarknaden skulle alltså kunna innebära förluster på jämställdhet och jämlikhetsområdet.

Förändringar på arbetsmarknaden och utbildning

Utbildning och teknikutveckling – förändring inifrån

Teknikutveckling har också gjort intåg och förändrat villkor för utbildningsområdet. Det finns nya former av utbildning där Khan och Coursera kanske är det mest kända, men det experimenteras också med olika applikationer som ska göra oss självlärande på olika vis och olika robotar som ska ersätta läraren. Förutsättningarna för utbildningsväsendet har ändrats och kommer att fortsätta förändras.

Utbildning och nya yrken – förändring från arbetsmarknaden

I takt med att arbetsmarknaden förändras och arbetstillfällen potentiellt sätt kommer att bli färre blir frågan om vad som är rätt utbildning viktigare, och svårare. Jakten på anställningsbarhet och osäkerheten inför vad som är rätt kompetens kommer gissningsvis att ge osäkerhet och många olika typer av utbildningssatsningar. Ingen kommer att veta vad som är rätt utbildning, rätt utbildningsform och vem som egentligen kan något.  När det finns en diskrepans och osäkerhet runt en utbildnings värde eller funktion som indikator på en individs prestationsförmåga, hur ska arbetsmarknaden då rekrytera?

Utbildning och meritokrati – en förändrad syn på anställningsbarhet

En krympande arbetsmarknad, svårförutsägbara yrkesval och ett fragmenterat utbildningsväsende ställer också frågor om meritokrati, eller, vad som kommer vara premisserna för ett inträde på denna krympande arbetsmarknad? Thomas Pikettys driver tesen att ökade inkomst och förmögenhetsskillnader leder till att meritokratin tappar i betydelse, till fördel för arvsbörd. En möjlig väg är således att rörligheten mellan samhällsskikten minskar och att du i större utsträckning än idag blir det dina föräldrar är. En annan möjlighet är att meritokratins prestationsbaserade villkor utökas. Det är redan möjligt för flera av oss att skicka med en länk till tränings, vikt och sömnhistorik i CV’t. Kanske blir meritokratins krav på prestation och prestationsförmåga bara bredare och mer allomfattande än idag. Här är det lätt att hamna i ett cirkelresonemang, eftersom meritokratins funktionalitet också kommer påverka utbildningsområdet, som kommer påverka meritokratin… osv.

Detta är vad jag ser ifrån min plats vid horisonten under vintern 2014. Jag tycker att teknikutvecklingen i samhället ställer ett otalt frågor inom en mängd olika områden.  Om min spaning är rätt eller fel, om du håller med eller inte spelar inte så stor roll. Det viktigaste tycker jag är att vi reflekterar över vad teknikutvecklingen innebär idag, och snart, och att vi i nästa steg frågar oss: vad vi anser om detta?

Siffrorna i Metro var baserad på den här rapporten.

Här finns ett fördjupande samtalsprogram där fem gäster med olika perspektiv på arbete möts i ett rundabordssamtal. Medverkande: Monica Lindstedt, grundare hemservice-företaget Hemfrid, Roland Paulsen, doktor i sociologi, Danica Kragic, professor i robotik, Birger Schlaug, f.d. språkrör Miljöpartiet, och Angeles Bermudez Svankvist, f.d. generaldirektör Arbetsförmedlingen.

Kaffenormen

Så jo, det är eftersträvansvärt att vara milt besatt slash beroende av kaffe. Och även jag gillar ju kaffe. Detta underfundiga ord ligger inom normen men är också så språkligt kreativt att jag bjuder det ett utrymme här:

kaffeOrdet bygger på ett annat vackert uttryck, procrastination.

 

Anspråksnivå

Anspråksnivå, anspråksnivå, repeterar detta begrepp ett par gånger för mig själv. Det fångar något viktigt som jag vill stanna upp vid. Begreppet återfinns i Mats Dalkwists bok Lärarens ledarskap. Dalkwist beskrivning av ordet är kortfattat, elevers tidigare erfarenheter av framgång respektive misslyckande är en faktor som påverkar självtilliten och avgör elevernas anspråksnivå.

  • Anspråksnivå är en skyddsmekanism som gör det möjligt för eleven att anpassa sig efter sina möjligheter och därigenom undvika upprepade misslyckanden och minskad självtillit.
  • Efter framgång höjs anspråksnivån och vice versa.
  • Rädslan för att misslyckas kan få en osäker elev att till en början sätta anspråksnivån så lågt som möjligt, därefter höja den i mindre steg och sedan sänka den radikalt efter ett misslyckande. Säkrare elever strävar oftare mot framsteg på högsta möjliga nivå. Dessa höjer anspråksnivån i större steg och sänker den i mindre steg efter ett misslyckande.

Blatte betyder kompis – diskursstudie om “invandrarkillen”

Rickard Jonsson har skrivit avhandlingen och boken, Blatte betyder kompis. Det är en diskursstudie i hur subjektspositionen “invandrarkille” skapas. I avhandlingen läggs stort fokus på projektet att skapa maskulinitet inom ramen för den heterosexuella normen, i skapandet av “invandrarkillen”.

Blatte betyder kompisJag tyckte att denna avhandling var intressant, dels för att den gav ett exempel på hur en studiemetod som utgår ifrån språk kan se ut. Den var också intressant eftersom den gav ett för mig nytt, vidare perspektiv på ett diskriminerande språks effekter och funktioner.

En av bokens fördelar är att den är väldigt lättläst, bussåkarlättläst, samtidigt som den kanske är lite svamlig. Alla bokens poänger hade gissningsvis kunnat uttryckas mycket mer kortfattat.

Jag tror att Jonssons bok kan ge värde till den som är intresserad av elevers identitet, normer, normkritik, genus, mobbning eller värdegrundsarbete  i skolan.

Om språk och Sveriges internationella relationer

Vill tipsa om en läsvärd bloggpost. Svenskundervisningen i utlandet handlar om hur svenskundervisning kan kopplas till det som kallas offentlig diplomati och hur Sverige sett på, och agerat runt detta över tid. Artikeln bygger upp ett intressant konstruktivistiskt perspektiv på Sveriges utrikespolitik via språk. Bakgrunden till bloggposten är det förslag som ligger om att svenskundervisning i utlandet ska tas bort.