Genrediskussion om Hungerspelen

För några veckor sedan skrev jag en tenta där jag var ombedd att föra en genrediskussion utifrån en av de skönlitterära böcker vi läst. Jag valde Hungerspelen och diskuterade utifrån science fiction genren och young adult genren.

Texten nedan är del av en tenta som blev bedömd med betyget C, det kan kanske avskräcka eventuella plagiat! Science fiction delen gör ingen lyckligare så den skonar jag alla ifrån eventuell läsning. Texten är helt “as is”, sina brister till trots.

Den postmoderna young adult romanen

Den postmoderna young adult romanen är en vidareutveckling av bildnings- och utvecklingsromanen inom ungdomslitteraturen. Trites (2000) menar att young adult genren utforskar maktrelationer mellan individ och struktur. En central utgångspunkt inom postmodernismen är synen på identitet som socialt konstruerad (Trites 2000). Protagonistens utveckling i young adult genren handlar om att öka sin medvetenhet och sitt deltagande på den kapitalistiska marknaden, samt att finna ett förhållningssätt till identitet. Mognad uppnås när protagonisten förlikar sig och anpassar sig till strukturen för att överleva.

Det postmoderna temat och dess narrativa struktur har en del likheter med det som Björk (2012) kallar den ideala berättelsen i Disneyfilmer. Enligt Björk (2012) innehåller många av Disneys filmer en berättelse som hela tiden återkommer och återberättas i olika skepnader. En berättelse som blir en, ”… resumé över modernitetens ideala berättelse, där individens ställning i samhällshierarkin avgörs mer av hennes prestation än av hennes börd” (Björk 2012, 8).

Jag kommer här undersöka hur postmodernismens teman och narrativa struktur förhåller sig till idealberättelsen, samt hur Hungerspelen (Collins 2010) och Lex bok (Kadefors 2013) förhåller sig till dem båda.

Förklädnad, femininitet och makt

Enligt (Björk 2012) förställer sig protagonisten i idealberättelsen för att förleda makten. Thomas (1999) diskuterar utifrån Terry Castles teorier förklädnaden eller förställningens funktion i en berättelser. Maskeraden som topos har utvecklats över tid och i olika genrer inom brittisk litteratur. I 1700-tals litteratur fyllde maskeraden en narrativ funktion i att utmana jämvikt och fungerade som en möjlighet för karaktärer att bryta mot normer och erövra högre maktpositioner. Detta utmanande av makt sker genom att maskeradens förställning erbjuder en möjlighet att sudda ut och överskrida givna gränsen hos kategoriseringar så som till exempel könsroller, samhällsklasser samt verkligt och overkligt (Thomas 1999). Efter spelens avslutning ges Katniss en barnslig och feminin stil. För Katniss handlar denna förklädnad om att reduceras till annan feminin identitet och position, som syftar till att återställa en tidigare rubbad jämvikt i maktrelationerna mellan henne och de styrande. Förställningen hos Katniss sker inte som hos Castle mellan olika könsroller utan inom olika femininiteten. Även Lex förklädnad eller utforskande av en annan identitet sker inom olika femininiteten. Från ett postmodernt perspektiv kan protagonisternas förställning både till yta och inre ses som ett utforskande av maktrelationer utifrån olika identiteter.

Marknadsekonomi och anpassning

Att få den ”jublande massan” på sin sida är centralt för att nå framgång i den ideala berättelsen (Björk 2002). Katniss romans med Peeta är en lögn i syfte att ge tv-tittarna och samhället vad de vill ha. Lex bloggande som Maya har samma syfte. Utifrån postmodernismen kan Lex och Katniss agerande ses som deras ökade deltagande på marknaden.

Vid idealberättelsens slut menar Björk att ”Positionerna är utbytta, men strukturen intakt (2002, 15)”. Här skiljer sig idealberättelsen ifrån den postmoderna. I Hungerspelen har Katniss förflyttat sin position uppåt men positionerna är inte utbytta i slutet. Katniss har precis som Lex istället genom sin förklädnad lyckats anpassa sig till rådande maktstrukturer i enlighet med den postmoderna genren.

Källor:

Björk, Nina. 2012. Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde. Stockholm: Wahlström Widstrand.

Collins, Suzanne. 2010. Hungerspelen.

Kadefors, Sara. 2013. Lex bok.

Thomas, Tammis Elise. 1999. Masquerade liberties and female power in Le Fanu’s Carmilla. I E. Smith & R. Haas. (red.) The Haunted Mind. The Supernatural in Victorian Literature. New York: Scarecrow.

Trites, Roberta Seelinger. 2000. Disturbing the Universe. Power and Repression in Adolescent Literature. Iowa City: University of Iowa Press.

Vad menas med policy implikationer för teknik?

Vi som samhälle behöver gemensamt fundera på hur vi ska förhålla oss till teknik, exempelvis drönare. Detta förhållningssätt handlar om att vi behöver lagstifta samt samtala oss fram till normer för bruk av tekniken. Jag har stött på hårt motstånd när jag talat om detta, vad då förhålla oss till? Teknik är inte ond, vi behöver inte göra någonting, bara utveckla tekniken och lära oss hur den fungerar. Det är sant att teknik inte är ond, den är inte heller god. Teknik är.

Om tekniken inte är ond varför behöver vi då förhålla oss till den, det är ju inte så att vi förbjudit knivar bara för att det potentiellt sätt går att döda en människa med en kniv. Nej, det är sant, men knivar är ett fantastiskt exempel på ett fenomen: en innovation, ett verktyg som vi som samhälle gemensamt har bestämt hur vi ska förhålla oss till.

Bruket av kniv i samhället är reglerat i ’Lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål’, allmänt kallad Knivlagen. Enligt lagstiftningen får knivar exempelvis inte ”innehas på allmän plats, inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats.” Däremot får exempelvis hantverkare och scouter i uniform samt svampplockare under vissa förutsättningar bära kniv.

En kniv är inte heller ond eller god, den är. Knivar kan av en läkare användas för att rädda liv och av en illasinnad för att göra skada. Vi som samhälle har gemensamt funderat på hur vi vill förhålla oss till knivar och lagstiftat om detta.

2014-08-15 10.27.17På samma sätt behöver vi förhålla oss till exempelvis drönare och andra tekniska innovationer. För att vi ska kunna göra detta behöver vi kunskap om hur drönare kan användas. När vi vet det kan vi gemensamt ta ställning till i vilken omfattning det finns behov av lagstiftning som rör drönare och i vilka sammanhang användningen behöver regleras.

Det finns t.ex. inga bestämmelser som hindrar mig från att öva knivjonglering i mitt hem, på samma sätt kanske det inte behövs lagstiftning om reglerar om jag får hämta posten från hallmattan med en drönare eller inte.

Vi som samhälle har funderat över policy implikationerna för kniven, med vår samlade kunskap om knivens möjliga användningsområden har vi sedan enats om ett gemensamt förhållningssätt som vi formulerat i lagstiftning.

För att fler ska kunna bidra och delta i samtalet om vårt förhållningssätt till teknik behövs bredare och djupare kunskap om både teknik och lagstiftning. Ingen kunskap och inget förhållningssätt är nämligen också ett förhållningssätt. Jag skulle vilja mena att just denna brist på ett medvetet förhållningssätt är vad som ger dystopier liv.

Just nu pågår en process där lagstiftningen kring drönare prövas. Datainspektionen har precis överklagat en dom som rör drönare.

http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2015/datainspektionen-overklagar-dronar-dom/

Ny teknik och nya innovationer kräver hela tiden att vi omformulerar, eller i alla fall tar ställning till vad det innebär att vara människa, vad det innebär att var medborgare, vad frihet innebär, vad ett samhälle betyder. Det är svåra frågor! Men det går också att bryta ner dem. Vad är din inställning till flygande drönare utrustade med video-kameror? I vilka syften ser du att en sådan skulle kunna tas i bruk? Vill du eller vill du inte se lagstiftning runt flygande drönare med video-kameror?

Resurser för uppsatsskrivande

Här har jag samlat resurser för uppsatsskrivande alternativt för att undervisa om vetenskapligt skrivande. Resurserna är i någon mån presenterade i ordning utifrån hur värdefulla de är.

2015-03-09 10.12.45Kapitel 8 i denna bok kan vara bra att läsa i uppstartsfasen för att kunna forma en bra skrivstrategi.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard. 2002/2011. Skriva för att lära: skrivande i högre utbildning. Lund: Studentlitteratur.

Åsa Edenfeldt har skrivit tre innehållsrika blogginlägg om hur hon arbetar med att utveckla ett akademiskt språk för vetenskapligt skrivande.

1) Om att utveckla elevers språk och skrivande i kursen Svenska 2 – så här gör jag!
2) Mot ett akademiskt skrivande – gemensamma språkövningar i Svenska 2.
3) Om att få eleverna att se språket och om wordle som verktyg för språkövningar

Översiktligt youtubeklipp om vetenskapligt skrivande som riktar sig till SV03 elever.

Helena Jeppsson och Fredrik Johansson förklarar grunderna i vetenskapligt skrivande.

För alla typer av formalia frågor är Svenska skrivregler självskriven!

Ett tips ifrån Linda Algo är Jarl Backmans Rapporter och uppsatser. Återkommer när jag själv läst den med information om vilken typ av resurs den är.

Här finns ett filmklipp där han introducerar sin bok.

Jag planerar att fylla på listan eftersom, har du tips på material och resurser som passar, säg gärna till!

Hunger Games, Bourdieu och troll

För någon vecka sedan sammanföll två trevliga saker! Jag fick i min senaste kurs om ungdomslitteratur tillfälle att läsa om Hungerspelen. Jag fick också tillfälle att möta Helena Roth. Helena och jag talade bland annat om drama i sociala medier och samtalet fick mig att pussla ihop en tolkning av Hungerspelen med detta drama.

I kursen om ungdomslitteratur kom det sig så att vi diskuterade spelen i boken, hur verkliga är det? Skulle spelen kunna bli verklighet och i så fall när i tiden? Oenigheten var stor, där vi var några som tänkte att spelen skulle kunna bli verklighet inom en ganska snar framtid, och några andra som tänkte att det är ett halvt årtusende bort om ens då.

Spelen är en direktsänd dokusåpa med barndeltagare. En dokusåpan på liv och död, en uppföljare till både antikens gladiatorspel och Robinson i ett. Berättelsen kan tolkas mycket mediekritisk. Bilden av media och samhället som Suzanne Collins speglar är svår att ta in, det finns ett motstånd.

(OBS Spolier varning) Spelen avslutas med en utdragen dödsscen, där Cato långsamt dödas av djurlika bestar. I filmen har denna scen kortats ner men i boken är det tydligt att Cato kämpar för sitt liv i flera timmar, för att detta är scenen som dokusåpans tittare väntat på. I den här händelsen tycker jag att Collins parafraserar dagens medielogik väldigt bra, och jag kan nästan höra hur hon frågar mig som läsare, oss som samtid, “är det så här långt ni vill dra det?”

Medielogik är ett begrepp som används inom medieforskning och det söker fånga villkoren för media idag. Berättelser i media ska ha tydliga konflikter, det ska vara spektaklen som avviker från “det vanliga” och ska helst utspela sig under korta tidsperioder. Medielogiken leder i sin tur till det som kallas för medialisering, att exempelvis politik anpassas till medielogiken.

Frågan är om det bara är politiker som anpassar sig till medielogiken? I alla sociala medier finns det individer som för vissa betraktare, däribland jag själv kan upplevas som att de bara är ute efter att provocera och skapa ett drama och inget annat. Detta ter sig vid första anblick som underligt, samtidigt som jag inser att det på något sätt måste finnas en belöning i skapandet av dramat för den enskilda individen. I sociala medier blir individen medieproducent och på så viss också en aktör på medielogikens villkor. Individen som lyckas spela ut ett spektakel, som tydligt polariserar sig utifrån en enkel svart/vit logik kan enligt medielogiken belönas.

I boken On Television diskuterar Bourdieu sin syn på media. Bourdieu menar att synlighet i media  räknas som ett tecken på kompetens. Alltså framstår en person som får uppmärksamhet som kompetent, lite oavsett på vilka grunder synligheten uppnåtts.

Bourdieu menar också att den kollektiv press som media skapar innebär att vi gör saker vi inte skulle gjort, om andra inte fanns som åskådare. Jag tror att detta är en vår tids stora utmaningar, att trots all komplexitet i vår omvärld bevara en självständighet som gör att vi är tillfreds med oss själva, oavsett om lamporna är tända eller släckta.

Lyckas vi se oss själva i den spegel som Collins håller upp, kanske vi också kan fundera på vilken roll vi själva vill spela i medielogikens spel.

Ett av mina många misstag

I höstas undervisade jag två olika expat familjer i svenska och svensk kultur. Mera precist så hade vi undervisning under perioden då det svenska försvaret sökte efter en ubåt i Stockholms skärgård. Till båda familjerna hade jag med mig denna artikel hos 8 sidor som undervisningsmaterial.

Den första familjen har levt på många platser i världen och har ett stort intresse för svensk politik, omvärlden och internationella relationer. När vi talade om den potentiella ubåten fanns ett stort intresse för händelsen. Diskussionen ledde vidare till samtal om svensk utrikespolitik och önskemål framkom om att vi vid nästa undervisningstillfälle skulle beröra vad feministisk utrikespolitik innebär.

När jag tog fram ubåtsartikeln i den andra familjen blev det genast dålig stämning. Diskussionen kom att handla om hur allvarlig incidenten var, och jag fick spendera resterande undervisningstid åt att lugna ner familjen, nästan rädd att de skulle packa sina väskor och flytta, inte alls vad jag haft som intention!

Just när detta hände var det inte alls så roligt. Så här i efterhand kan jag tycka att det var både humoristiskt och lärorikt. Jag kände inte den andra familjen tillräckligt väl för att göra ett urval som skulle fungera i undervisning. Men jag lär mig, hela tiden!

Min läsning av Oscar Wilde – Dorian Grays porträtt

Showtime serien Penny Dreadful är ett riktigt mästerverk. Säsong två kommer om någon dag hos HBO. En av karaktärerna i denna serie är Dorian Gray, när jag fick syn på Oscar Wildes bok, Dorian Grays porträtt blev jag nyfiken. Så här sammanfattar jag min läsning av boken:

Wilde

Om boken är läsvärd, ja! Det imponerar mig mycket att boken sedan den kom ut första gången 1890 troligen blivit mer relevant och talande för var dag som gått sedan dess.

Akademisk parlör med en nypa identitetskris

I veckan har vi fått göra en ovanligt didaktiskt uppgift som innefattat kamratbedömning. En av mina kurskamrater kommenterade min kommentar till hennes text. Hon sa att jag uttryckte mina tankar väldigt bra med hjälp av kurslitteraturen. Denna kommentar har fått mig att fundera, eftersom jag inte sagt något om vad jag varken tyckte eller tänkte om hennes text. Jag använde mig av kurslitteraturen på akademiskt vis.

2015-01-02 17.31.13Jag kan längta lite efter att få säga vad jag tycker och tänker, ibland känns det som att universitetet suddar ut lite av min förmåga att ta ställning. Tänk att få uttrycka sig kraftfullt och engagerat!

Tänk att få säga, ”fan va kasst!” Eller, ”Gud va genomtänkt”. ”Detta är helt fel”, hade också gett visst behag att uttala. ”Men vilket pladder” hade nog också kunnat vara välgörande att säga. Andra befriande ord hade varit, ”detta är hegemoniskt junk och det är kraftigt bruk av symboliskt våld att utsätta oss för denna läsning.”

Utifrån en liten parlör översätter jag mina åsikter till akademish:

  • Fan va kasst! = ”I introduktionen till…”
  • Gud va genomtänkt = ”I introduktionen till…”
  • Detta är helt fel = ”Positivisterna kritiserade…”
  • Men vilket pladder = ”Enligt ett annat paradigm…”
  • Detta är hegemoniskt junk och det är kraftigt bruk av symboliskt våld att utsätta oss för denna läsning = ” /… / ”

Ja, borde jag kanske finna glädje och identitet i de akademiska uttrycken. Jag kämpar lite med hur båda dessa delar ska få plats i mig, det akademiska återgivandet av andras ord och att finnas till själv med en egen åsikt. Har du en tanke att dela om ett konstruktivt förhållningssätt är det välkommet!

Ett kanadensiskt perspektiv på frågan om akademin och identitet.

Framgång, meritokrati och nya tider

framgångDen här isbergsbilden tycker jag illustrerar framgång på ett bra sätt. Den beskriver också förutsättningarna för en del av mina funderingar kring lärande och motivation.

  • Hur lär man sig se hela ”isberget”?
  • Hur lär man sig förstå vad som ligger bakom andras framgångar?
  • Hur tar man till sig vad som krävs för egna framgångar?

Det är givetvis en förenkling att säga att framgång kommer av de egenskaper och handlingar som räknas upp på bilden. Illustrationen är också en rak plädering för meritokrati. Anders Sundell har skrivit en mycket läsvärd och tankeväckande text om meritokrati.

Framgång och meritokrati

Isberget som illustration av framgång är också aktuell med tanke på det fenomen som kallas ”duktig flicka” och ”duktig pojke”, två stycken stereotyper som är resultatet av meritokratins normer. Är det mitt framtida uppdrag som lärare att förmedla meritokratins normer? I Läroplanen står det i första stycken” Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” Demokrati är ett vitt begrepp i min tolkning bygger det absolut på meritokrati. Så långt som jag kommer i tanken här ter det sig som att det på något sätt är mitt uppdrag att försöka förmedla bilden av vad som krävs för framgång. Hos dagens samhälle debatt skriver två skolforskare om värdet av disciplin.

Hur ska detta gå till? En bild av ett isberg lär knappast räcka för förståelse. Jag har några favorit berättelser som jag tycker är tydliga, Chris Brogans klipp om framgång. Dokumentären om Alexander Zetterman ger också en bild av vad som krävs för framgång.

Framgång och lärande

Det fantastiska med att illustrera i bild eller skriva ner sina tankar med ord är att det ofta ger vidare reflektioner. När jag ser på bilden av isberget inser jag direkt att illustrationen är nära besläktad med lärande. För framgång krävs lärande, lärande är en form av framgång. Kanske är inte bilden av isberget så bra ändå, välden låter sig inte illustreras så enkelt.

inte framgångKanske har jag fel men ibland tycker jag mig uppfatta en förändring i vår relation till meritokratin. Vi vill gärna att framgång och lärande bara ska ske på toppen av isberget. Allt ska vara bekvämt och belönande, ingen ska behöva slita.

Det jag är osäker på är om vår förändrade inställning till meritokratin faktiskt också samtidigt förändrar meritokratins villkor?

Stickspår

Sist jag var på bio gjorde SF reklam för en kampanj de har inför sommaren. SF har utlyst tre sommarjobbstjänster. Jobbet går ut på att recensera ett antal biofilmer i sociala medier. Just nu pågår uttagningen för dessa tre tjänster. De personer som skickat in recensioner för publicering på SF som får flest röster av allmänheten kommer att få tjänsterna. Meritokratiskt? Nej.

2014-10-13 07.32.48Vilket ord får man om man slår ihop meritokrati med identitet? Den som kommer på det nyordet har också satt namn på en nytt fenomen för samhällsorganisering tror jag. I detta nya behövs inga isberg, bara identitet.

Hur påverkar detta Läroplanen och utbildningsuppdraget som härmed också har ändrats? Vad är demokratins grunder och normer? Att vinna en popularitetstävling för att få ett jobb: är detta vad jag ska utbilda för och i så fall hur? Och vilka andra frågor borde jag ställa mig?

 

Kahoot, omvärldsbevakning och tårar

Genom mitt arbete med läxhjälp kommer jag in kontakt med både undervisning och läxor från ett utifrånperspektiv. Jag kan aldrig veta vad som varit läxornas syfte och jag kan heller aldrig veta hur instruktionerna sett ut ifrån lärarens sida. Det jag däremot får en uppfattning om är hur läxor uppfattas av eleverna och faktiskt även hur de känns.

En av eleverna jag hjälper berättade häromdagen om sin undervisning i samhällskunskap. En gång i veckan genomförs en Kahoot i klassen med frågor som berör nyheter ifrån veckan som gått. Eleven lyckas sällan särskilt bra på dessa och när jag frågade om anledningen till detta så vattnades det i ögonen hos eleven.

Utifrån vårt fortsatta samtal om detta kan jag tolka vad som var anledningen till dessa känslor men säker kan jag så klart inte vara.

Denna återkommande uppgift, en Kahoot med ett antal frågor om nyheter är uppenbarligen en läxa. Läxan handlar om att omvärldsbevaka, följa nyheterna under en vecka. Men eleven hade inte uppfattat någon vidare instruktion om eventuella nyhetskällor som var lämpliga eller eventuella frågeområden som var relevanta att följa, t.ex. konflikter, Sverige, världen eller ja något som skulle kunna ge vara underlag för utformandet av en strategi.

Jag frågade vidare om det var någon annan i klassen som lyckades bra på dessa Kahoots, som min elev uppfattade det var det ingen annan i klassen som konsekvent hade höga poäng utan det varierade hur klassens elever presterade.

Jag kan förstå att en samhällskunskapslärare vill försöka få elever att uppmärksamma vår värld, det jag funderar över är om denna läxa är bästa sättet att skapa nyfikenhet och intresse för detta. Som elev verkar detta upplevas aversivt. B.F Skinner är kanske inte den lär teoretiker som är mest i ropet men några saker om undervisning tycker jag att han verkligen hade rätt i. Skinner menade att låta eleven lösa inlärningsproblemet är att vägra lösa undervisningsproblemet. Att undervisa kan eller får inte handla om att sålla mellan de som kan på egen hand och de som inte kan på egen hand.

Frågan jag ställer mig i slutändan är, vilka kunskaper eller förmågor som eleverna fått med sig ifrån dessa Kahoot övningar när terminen är slut?

Om syftet med användningen av Kahoot i undervisning är att göra undervisningen lite ”roligare” så föreslår jag ett annat upplägg där det finns tydligare instruktioner och förutsättningar för att lyckas. En idé är att låta en elev per vecka göra en Kahoot för klassen som repeterar förra veckans undervisningsstoff.

Om syftet med användningen av Kahoot är att rikta uppmärksamheten hos eleverna mot vår omvärld har jag flera idéer på alternativa övningar där eleverna får stöd i att utveckla framgångsrika strategier. Den första idén är att du som lärare tar fram en lista på avsnitt ifrån radioprogram som du tycker passar för dina elever, t.ex. avsnitt från Vetenskapsradion, Klotet eller Medierna. Du har säkert idéer på fler radioprogram som passar just dina klasser. Låt sedan en elev per vecka välja ett avsnitt ur din lista och återge för klassen utifrån några frågor som du som lärare bestämt själv eller gemensamt med klassen.

nyheterEtt annat alternativ är att ge eleverna en avgränsad uppgift som berör omvärldsbevakning. Exempelvis: läs två artiklar om Syrien under veckan i två olika tidningar och var beredd att diskutera innehållet med en kamrat. Ett annat alternativ skulle kunna vara uppgiften att läsa en artikel på dn.se under veckan och var beredd att berätta om artikeln i helklass. Ja, detta går att variera på många sätt beroende på vad som är syfte, mål och vad som är genomförbart. Att uppgiften avgränsas gör den mer tilltalande att genomföra för eleven. Eleven vet hur uppgiften ska genomföras, och eleven vet när uppgiften är klar.

Skulle dessa övningar ge en annan effekt när det gäller vilka kunskaper eller förmågor som eleverna fått med sig när terminen är slut? Till att börja med så tänker jag att tydligare uppgifter ger ett lugn som är en bra förutsättning för lärande. Genom att behandla ett ämne per tillfälle ges möjlighet till en mer holistisk förståelse i ämnet till skillnad från den något atomistiska utformningen av utgångsövningen. Vid terminens slut tänker jag att eleven fått möjlighet att sätta sig in djupare i en fråga på egen hand och fått möjlighet att sätta egna ord på några andra händelser i världen. Detta sammantaget torde göra att eleven får en större behållning av kunskap över tid.

Drottningen

Jag har i uppgift att skriva skönlitterärt gärna inom en genre, och här följer ett av mina försök. Det har oerhörd förbättringspotential så om du har tips på hur jag kan sätta lite mer skräck i denna ‘blomsterskräckis’ är det välkommet!

Han såg de komma gåendes emot honom. Han kunde inte höra vad de talade om än. Det var länge sedan han såg henne men vem gick vid hennes sida, samme man som förut eller så var det en annan. De där människorna är svåra att skilja på.

När de kom fram till backen där han stod, stannade de en stund och begrundade hans gamla vänner. Han kunde hålla med om att de var vackra skapelser. De hade växt upp här tillsammans han och blåsipporna. Varje vår väckte de honom med sitt tjatter vid hans fötter.

IMG_9372Han såg mannen böja sig ner och plocka upp en sippa till henne. En del av Alis tog han, hon tog emot henne i sin mjuka hand. En susning hördes för de med öron, hennes långa ljusa hår rörde sig ödmjukt för vinden.

De slog sig ner bland de torra löven. Det knastrade till. Mannen såg sig omkring, som om han hört något annat.

Han tyckte om att se henne, hon kom så sällan. Han lät några knoppar brista i hennes ära, så skönt det kändes. Hon la sig på rygg och såg upp på honom. En koltrast kom och satte sig vid hennes fötter, den sjöng om förluster och svek, sipporna föll in i sången.

Mannen rörde vid hennes hår, förnimmelsen av klöver och blåklint gömde sig i lockarna. Han kände ett sting i handflatan, blod föll på den bruna bädden. Han plockade ut en tagg ur sin hand. Hon smekte hans hand och bjöd honom blåsvarta bär. Han åt som han var omätlig. Mannen lät sin hand följa hennes axel in över nyckelbenet, hennes hud var vacker som mandelblommor i skymning. Han kände en eld i sin hand och slet loss ett snår av nässlor från nya sår. Han blev törstig och hon bjöd honom vatten som glittrade i glaset likt liljekonvaljer i en glänta. Han hostade smärtsamt, tungan var torr.

Han såg ned på dem där de låg. Han visste att hon snart skulle gå. Mannen låg stilla på rygg. Hon föll in i sången som koltrasten börjat och denna musik kunde alla höra. Sipporna sänkte sina huvuden i respekt, hela skogen blev tyst. Han såg henne försvinna längs stigen de kommit. Hennes ihåliga rygg påminde honom om släktskapet de bar.

Mannen slet i luften med armar och ben, men ingen av hans lemmar lydde. Han spottade och hostade men mullen och maskarna trängde bara djupare ner. Himlen blinkade eller var det han. Hans sista andetag togs för flera ögonblick sedan och livet försvann. Vad har jag gjort för fel, tänkte mannen, jag har ju inte gjort någonting.