En lektion i etnicitet och nationalitet

Etnicitet och nationalitet och två svåra begrepp som rör identitet, bland annat. Jag har jobbat med en lektion om dessa för Samhällskunskap 1B. Bifogar nedan underlaget i korthet, inklusive en övning.

Identitet 1 – etnicitet och nationalitet

Lektionen siktar på kursens centrala innehåll men även skolans värdegrund och tolerans. Jag hade 75 minuter och hade kunnat lägga mer tid, framförallt på den första förförståelse frågan om ‘vad som är en svensk’, eleverna hade mycket tankar här.

Stoffet till lektionen har jag fått ifrån @HallanderPeter, tack och nig för det :) Övningen är utvecklad utifrån uppslag i ‘Att utveckla elevers tänkande – en teoretisk praktika’.

Dela gärna erfarenheter eller förbättringsförslag om du prövar övningen själv.

Seven myths about education – Daisy Christodoulou

Jag har läst Seven myths about education av Daisy Christodoulou inom ramen för en av mina ämnesdidaktiska kurser på lärarutbildningen. Nedan följer en kort diskussion om vem som är målgruppen för den här boken.

Christodoulou presenterar sju myter som hon anser kommer av en postmodern konstruktivistisk tankeströmning. Två myter ser hon som grundstenarna till de övriga fem, myten om att fakta förhindrar förståelse samt myten om att lärarledd undervisning hindrar förståelse. Christodoulou menar att formandet av dessa myter har sin grund i olika teorier, historiska och samtida och att dessa teorier i sin tur får implikationer, leder till olika former av undervisningsmetoder. Christodoulous budskap handlar om att många av myterna i sin föresats och andemening kan rättfärdigas, hon säger bland annat att, gamla idéer visat sig hållbara och därav bör ges viss dignitet. Teser hon håller med om är vidare t.ex. att vi måste utbilda elever för 2000-talet och att vi måste utbilda för överförbara förmågor. Problemet menar Christodoulous ligger i hur dessa föresatser ges form och uttryck i undervisning på ett kontraproduktivt sätt.

2014-09-14 11.22.28Min uppfattning är att den här typen av litteratur och att den här boken specifikt kanske inte i förstahand vänder sig till och bör användas på lärarutbildningen. Efter en läsning av boken är idén uppfattar jag det att ifrågasätta sin egen praktik och sina egna övertygelser. Jag har ännu ingen egen praktik vilket gör att jag om något mest känner att allt blev ännu svårare nu, hur gör man rätt i klassrummet egentligen?

Som jag tänker så behöver nya lärare en utgångspunkt, mod och självförtroende att ta sig an läraruppdraget på ett tryggt sätt. Jag anser därför att litteraturen som vi läser bör vara och bilda pusselbitar till att forma detta självförtroende. Varje bok eller källa som jag läser ställer jag frågan, gör läsningen av den här litteraturen mig till en bättre framtida lärare? När jag ställer frågan till den här boken blir svaret tveksamt, visst gör den mig ödmjuk inför komplexiteten i uppdraget och den kanske hindrar mig från att anamma en del dåliga vanor. Men den andra frågan jag ställer mig är, vad hade jag kunnat läsa istället för det här och hade det potentiellt sätt kunnat vara bättre? Här blir mitt svar ett tydligt ja, jag hade mycket hellre läst specifik ämnesdidaktisk forskning som rör hur man kan utveckla sin undervisningsförmåga inom samhällskunskap.

Boken innehåller ett kapitel som sticker ut lite, kapitel fyra som handlar om myten att allt bara går att googla. Detta är den första gången IKT berörs på något sätt i någon av vår litteratur. Skulle jag få ge en rekommendation till min universitetslärare hade det varit att ta med kapitel 1,2 och 4 ifrån boken och fokusera på lärdomar som relaterar till IKT i undervisning.

Jag gissar att behållningen av den här boken är långt större hos en erfaren lärare som säkert kan känna igen en hel del av myterna och kanske till och med få lite “feel-good” känsla av att se dem så kraftigt kritiserade.

Väljarlogik och skolans värdegrund

Vad är avgörande när en väljare fattar sitt röstbeslut? 

Jag har försökt sära på de aspekter som spelar in i, och som leder fram till att ett parti till slut får en röst av en väljare. Alla aspekter går in i varandra till viss del men jag tänker att partibeslutet i slutändan domineras av en av dessa aspekter framför de andra.

Fyra huvudaspekter tänker jag mig, identitet, intresse, strategi och grupptillhörighet.

Inom ramen för den första aspekten, identitet ryms självbild, vad vi identifierar oss med, vem vi vill vara samt vår relation till politik och till viss del politikens relation till oss. Den andra aspekten intresse rör sådant som vi av någon anledning har intresse av i politiken, höjd a-kassa, skattesänkningar, mer kollektivtrafik för att nämna några exempel. Den tredje aspekten som rör grupptillhörighet handlar om hur vi uppfattar att vår identitet och vår politiska uppfattning passar in i den eller de grupper som vi tillhör eller vill tillhöra, försöken till påverkan inom grupper har varit många innan valet. Den sista aspekten strategi, här lägger jag alla beslut som leder fram till att en väljare inte låter någon av de andra aspekterna styra valet utan där väljaren istället försöker läsa av de politiska spelet och utifrån det fatta sitt beslut. Skillnaden ifrån t.ex. intresse är att intresse rösten håller väljaren fast vid oavsett uppfattat politiskt läge innan valet. Samtliga dessa aspekter, blir till, är ett resultat av väljarens kunskaper och personliga erfarenheter.

Jag kan se att anledningarna till att en väljare fattar beslutet att rösta på något parti kommer av hur dessa aspekter och förutsättningar samverkar. Tanken med att separera aspekterna handlar om att också försöka fördjupa förståelsen om vad som ligger bakom Sverigedemokraternas många väljares beslut. Precis som nämnts i eftervalsdiskussionen så passar väljaren inte längre in på den stereotypa uppfattning som tidigare funnits om SD väljare. Jag tänker också att beroende på vilken aspekt som varit dominerande i fråga om en väljares val av SD då ligger skilda orsaker och således också skilda uppslag för förändring.

De väljare som utgått ifrån identitet och grupptillhörighet i sitt beslut är de som jag gissa delar en del av SDs värderingar. Inom de som jag valt att kalla strategiväljare gissar jag att de som bland annat röstat på SD på grund av en upplevelse av ett apolitiskt tillstånd i politiken eller upplevd maktkorruption. Djupt tragiskt att avsaknad av upplevd demokrati leder till ett val av ett odemokratiskt alternativ. Den sista aspekten, intresse är där jag gissar att SD haft sin största tillströmning av väljare. Människor som uppfattar att SD har presenterat en lösning som ligger i linje med deras egna intressen.

Om jag fortsätter att gissa skulle nästa gissning handla om att väljare som har dominans av intresse aspekten i sitt beslut är det mest lättrörliga. När jag läser vad de som röstat på SD säger om sina anledningar så ser jag bland annat denna:

förståelse

Det som är intressant här är att reflektera över vad dessa meningarna handlar om? De översta handlar om nationalekonomi och arbetsmarknad, och den undre handlar om parlamentarism. Bakom dem ryms missförstånd om hur tex nationalekonomi och arbetsmarknad samverkar. Ett vanligt missförstånd är att likställa privatekonomi med samhällsekonomi. Här börjar vi närma oss slutsatsen som jag vill komma fram till, förutom att det finns de som röstar på SD på grund av förkastliga värderingar så finns det också de som gör det i brist på kunskap, och specifikt samhällskunskap som rör nationalekonomi och arbetsmarknad.

Jag tror inte att alla alltid haft kunskap att förstå detta och att den kunskapen nu plötsligt försvunnit, eller dalat hos befolkningen av någon anledning. Men jag tror att det är ett av få tillfällen där argument presenteras som bygger på vad som ter sig som enkla lösningsförslag, men som i verkligheten inte berör problemen eller utmaningarna i dess kärna, så som SD gjort.

Så här har jag som blivande samhällskunskapslärare en tydlig agenda! Jag vill säga att kunskap behövs, och kanske är det till och med dags för det där samhällskunskapslyftet ute på skolorna.  Men jag ser också en poäng i att se att skolans värdegrundsarbete också grundar sig i kunskapsuppdraget och till och med så specifikt som nationalekonomi.

Förutom det, så tror jag inte att det är konstruktivt att ”klumpa ihop” alla SD väljare i en eller fler kategorierna, inte heller de jag diskuterat ovan. Det finns gissningsvis många skilda anledningar till att en så stor mängd människor valde att rösta på SD, låt oss också söka dem och hantera så många vi bara kan.

Här finns några andra infallsvinklar rörande väljarbeteenden http://www.valforskning.pol.gu.se/

“Vinnaren”

Hon tar två sockerbitar i kaffet idag, hon känner sig lite upprymd, som att inget är omöjligt. På radion pratar Jan Björklund om att det behövs en kraftig opposition och sen försöker han svara på reporterns frågor om de kan tänka sig samarbeta med Socialdemokraterna. ”Där fick dom, Stockholmarna” tänker hon och för kaffekoppen till munnen. Handen skakar till och lite kaffe skvimpar ut. På duken finns redan fler fläckar sedan tidigare. Katten Smila hoppar upp på bordet och tar sikte på fönsterbrädan. Kvinnan stäcker sig efter en av bullarna på fatet, bryter loss en bit och lägger framför katten i fönstret. ”Här ska du få, nu delar vi lite bulle och firar” säger hon till Smila som bara nosar på bullbiten. ”Nu kommer vi få det bättre serdu, dom har sagt att vi ska få det bättre, vi pensionärer, du och jag Smila.” Tänk va fint det ska bli här när vi äntligen får den där städhjälpen en gång i veckan som kommunen pratar om men som aldrig hinns med”.

Ett halvår senare vid samma köksbord…

Den postmoderna perspektivet på valresultatet

Det finns några skarpa valresultatsanalyser som beskriver hur mönstret för hur väljarna bytt parti varit över tid. Samtidigt söks förklaringar till den här rörligheten i det olika partiernas respektive misslyckanden att utveckla sin politik eller ha åsikter i det rätta frågorna. Jag upplever att det saknas ett led i förklaringarna, det postmoderna ledet.

Vi byter partner oftare och skiljer oss i större utsträckning än någonsin tidigare, till förmån för vårt eget självförverkligande? För att vi inte är nöjda med det stabila. Vi zappar vidare till nästa partner.

Vi börjar utbildningar och jobb och hoppar av densamma i större utsträckning än någonsin tidigare, för att de inte passar oss, för att arbetsgivaren inte låter oss utveckla vår fulla potential. Vi zappar vidare till nästa kurs eller till nästa jobb.

Vi har bytt boken mot tidningen, som vi bytt mot bloggen som vi bytt mot twitter som vi bytt mot en bild, för att allt ska gå snabbt. För att vi inte har tid. För vi måste. Zappa vidare.

Den postmoderna människan har bara en person i sin verklighet. Sig själv. Alla andra är statister som är delaktiga i vår underhållning och vad som sker i den tar vi ställning till, för att finna oss själva, fördjupa vår identitet. Inte för att det är politik, politik är bara identitet och när den ena identiteten är uttömd zappar vi vidare till nästa.

Var det lite naivt av dagens politiker och de runtomkring att tro att folket skulle bete sig annorlunda ifråga om politik. Att andra villkor gäller för politiken. Att vi skulle vilja se samma människor som vi sett i åtta år, prata om samma saker som de redan pratar om, i fyra år till. Jag vill skriva facepalm. Hur ofta sker utröstningar i Paradise Hotel? Självklart gäller samma villkor. Vi vill se nästa säsong, zappa vidare till något annat. Inte för att det nuvarande är dåligt utanför att det var bekant och stabilt. Uttömt på identitetsutvecklande möjligheter.

En statsvetenskaplig analys…

I morgon är jag ombedd att framföra en statsvetenskaplig analys av valresultatet på min kurs. Flera personer, bland annat @barrling och @HernikOscarsson har delat skarpa analyser. Jag har dock en infallsvinkel som jag inte sett passera i rapporteringen. 

Den vanligaste statsvetenskapliga analysen av SDs framgång handlar om den apolitiska politiken, som leder till att väljare uppfattar makten korrumperad och oförmögen att vara relevant. Detta är en av flera slutsatser om SDs framgång att ta på allvar.

SD är också ett sort ‘mansprojekt’, sett ur ett identitetsperspektiv, som också avspeglar sig i deras väljarkår. Med en traditionell mansroll på dekis är/kan det vara svårt att hitta rätt i samhället, att hitta rätt framför spegeln. Det SD står för innebär i mycket en återgång till det tidigare kända, till det traditionella. Detta ger också en enkel fortsatt förklaring till Fi:s framgång. Det pågår en stor förhandling och omvandling av könsrollerna. När SD strävar bakåt, blir Fi:s framtång en motreaktion, ett sätt att slåss för vunna vinster och fortsatt förändring. Vart identitetspolitiken tar vägen och hur samhället kan möta detta konstruktivt har jag inte aning om.

Tänkte först att svenskar idag behövde skyddas från oss själva, från att vi med vår demokratiska rättighet skulle föra fram ett odemokratisk element. Men jag tror jag hade fel, tror vi behöver utveckla demokratin till ett verkligt folkstyre 2014, mer demokrati i demokratin.

Om tiggeri

One day a man was walking along the beach when he noticed a boy picking something up and gently throwing it into the ocean.

Approaching the boy, he asked, “What are you doing?”

The youth replied, “Throwing starfish back into the ocean. The surf is up and the tide is going out.  If I don’t throw them back, they’ll die.”

“Son,” the man said, “don’t you realize there are miles and miles of beach and hundreds of starfish? You can’t make a difference!” After listening politely, the boy bent down, picked up another starfish, and threw it back into the surf.  Then, smiling at the man, he said, “I bet I made a difference for that one.

http://gapingvoid.com/2011/05/16/find-your-starfish/

Island och Internationella relationer

Efter några dagar på Island har tankarna om landets situation när det gäller internationella relationer inte lämnat mig ifred. Jag var inte där för att studera internationella relationer men vartefter jag fick bekanta mig med landet, så blev fler och fler tecken svåra att undgå.

Det första intrycket för mig var arkitekturen i Reykjavik. Den liknar inget annat jag sett, vilket i sig var intagande. Jag tyckte ändå kunna mig urskilja tre olika stilar som mötes, den första vår ’vanliga’ nordiska stil på hus Harpa och offentliga ytor. Den andra var influenser från den amerikanska stadsbilden, breda gator och samma typ av affär och butiksområden som finns där. Den tredje delen som för mig tillsammans med de två andra influenserna bildade helhet var det som jag uppfattade som det isländska, påkostat, futuristiskt och eget.

Mat och kulturliv visade också på var Island har sina politiska band. Det fanns en hel del danskinfluerade restauranger samt pölsemän. Någon brittisk pub skymtade också förbi, och framförallt massor av restauranger med amerikansk prägel.

Reykjavík prideDet var kanske ändå när jag bläddrade i en lokaltidning om Reykjaviks Pridefestival som de internationella relationerna uppenbarade sig allra tydligast. En helsidasannons ifrån amerikanska ambassaden mitt i tidningen om karneval och barhak.

Islands största inkomstkälla är fiske vilket således också gör fisk till politik. När jag i början på augusti läste den här initierade artikeln på Islandsbloggen om Islands situation när det gäller importförbud av fisk till Ryssland blev Islands geografiska och politiska läge igen synligt. Island omfattas inte av förbudet och spekulationerna om varför handlar bland annat om att Island helt enkelt blev ”glömt” när Ryssland listat sina länder med förbud.

På det hela taget märktes verkligen Islands placering om inte mitt emellan världsdelarna så mellan världsdelarna. Det var väldigt tydligt att USA arbetar både hårt och mjukt, konstruktivistiskt och realistiskt för att hålla islänningarna nära sig och samtidigt säkra landet från eventuella hot mot USA.  Läser i en rapport ifrån north atlantic ridgetotalförsvarets forskningsinstitut ”… strategiska bombflyg som Ryssland återupptog nästan omedelbart efter det amerikanska tillbakadragandet 2006…”, USAs tillbakadragande syftar till att man då lämnade flygbasen man byggt på Island i anknytning till andra världskriget. Vidare står det också i rapporten att om relationerna mellan USA och Ryssland skulle försämras skulle det direkt synas på Island. Funderar över annonsen i Pridetidningen, är den ett sådant tecken?

Väldigt intressant att notera ur rapporten från totalförsvarets forskningsinstitut är beskrivningen av Islands väg ur finanskrisen 2008. Till att börja med agerade Storbritannien som hade relationer till Island via bankväsendet rent av isländsk kronaaggressivt och Island hade svårt att hitta hjälp hos någon stat för att ta sig ur sin situation. Detta ledde till att man sökte ’nya vänner’ och istället för t.ex. EU och IMF vände sig till Ryssland för lån. Efter detta mjuknade Storbritannien och Nederländerna som då gick in och erbjöd Island lån, och som en följd kunde också de nordiska länderna gå in och erbjuda lån. Men Ryssland lånade i slutändan ut en halv miljard till Island även dom. Vilket får mig att fundera på om inte ”det glömda” Island ifråga om importförbudet av fisk egentligen handlar om att Ryssland vill ha tillbaka sina pengar?

Framgångsrik studieteknik enligt Marton

Precis läst ett kapitel om studieteknik i en väldigt intressant bok, inlärning och omvärldsuppfattning. I den delas studerande in i två huvudtyper, holister och atomister där holisterna är de framgångsrika. Nedan följer en kortfattad beskrivning av hur respektive grupp går tillväga. 

Djupinlärning med en holistisk minnesbehållning

Marton

  • Fokuserar på helheten
  • Funderar på vad författaren vill säga
  • Frågar sig vad som är syftet med texten
  • Letar efter de stora dragen
  • Följer resonemangen och fokuserar på slutledningen
  • Förståelsen av helheten underlättar behållningen av ett stoffs delar.

Holisternas studiemönster

  • Bygger helhetstrukturer
  • Matchar bok mot/med undervisning
  • Samordnar anteckningar
  • Sammanfattar

Ytinlärning med en atomistisk minnesbehållning

  • Lär in delar efter varandra (tänk legoklossar)
  • Läser samma text flera gånger
  • Fokuserar på detaljer

Atomisternas studiemönster

  • Läser flera gånger
  • Noterar namn, siffror
  • Svårt att plocka ut det viktiga, inte fått någon djupare analys än av vad som leder till att detta är svårt för atomisterna.

Hoppas detta gav lite snabb inspiration! Än så länge ligger denna bok på en total andraplats av alla pedagogiskt inriktade böcker jag läst under utbildningen.

Norge, indragna medborgarskap & mänskliga rättigheter

Norge har tillsatt en utredning om det bör bli möjligt att dra in medborgarskap för den som kraftigt skadar statens intressen eller frivilligt tjänstgör i en främmande militärtjänst, heter det i uttalandet.

Detta öppnar upp för en form av villkorade medborgarskap baserat på i det här fallet, terroristklassade handlingar. Frågan är vad som är nästa steg efter detta? Ett villkor öppnar upp för möjligheten att lägga till fler.

Om jag var norsk politiker

Om jag prövar att sätta mig in i frågan utifrån olika perspektiv, till exempel norsk politiker med ansvar för landets och medborgarnas säkerhet, då är förslaget förståeligt och rimligt. Om jag istället utgår ifrån mig själv som människa, så är förslaget samtidigt omänskligt och en form av våldsupptrappning mellan stat och medborgare.

Det norska dilemmat – mänskliga rättigheter

Norge hamnar i en prekär situation med tanke på de mänskliga rättigheterna. Medborgarskap är en mänsklig rättighet, och att beröva medborgare detta utan att de har ett nytt skulle inte vara förenligt med dessa. En möjlighet är att Norge erkänner t.ex. IS som stat, och då menar att de människor man berövar medborgarskap erhållit ett nytt. Detta dilemma är bara ett av flera och lösningen som Norge är ute efter syftar säkert till att fungera över tid och inte bara för en specifik konflikt.

Den här typen utav förslag öppnar upp för än mer skiktningar i världen, med större och större skillnader mellan grupper av människor.  Världen blir mindre och mindre men murarna blir ständigt högre. I förlängningen riskerar en del människor att hamna i medborgerligt limbo, hänvisade och låsta till vissa platser.

Indragna medborgarskap och tystnaden

Min uppfattning är att det händer mycket i världen nu, att världen är svår att förstå, komplex till en grad att få eller ingen har en möjlighet att hänga med och ta in vad som sker. Under andra omständigheter borde den här utredningen i Norge slagit ned som en bomb i svensk och europeisk press. Nu gör det inte det.

Kanske vaknar vi upp om några år och undrar, vad var det som hände, och när hände allt detta? När upptäcker vi hur långt vi tillsammans färdats från medmänskligheten.