Ett gemensamt undervisningsspråk för akademiskt skrivande

Man skulle kunna fundera på om man får skriva ”man” i en akademisk text, eller om ”en” eller ”hen” kanske är ett bättre ordval. Troligen är en omskrivning att föredra, framför alla föreslagna pronomen. Om du nu skulle be mig sätta ett svenskdidaktiskt begrepp till rekommendationen, blir jag genast mer osäker i mitt ordval.

Vilka begrepp skulle kunna användas av svensklärarprofessionen för att tala om akademiskt skrivande? Jag ställer frågan i syftet att komma närmare ett gemensamt undervisningsspråk för lärare i gymnasieskolan. Med utgångspunkt i tre artiklar som ingår på lärarutbildningen för ämneslärare i svenska kommer jag att göra en kontrastiv utredning av några tillgängliga begrepp i dessa artiklar.

Mary Schleppegrell definierar i sin artikel akademiskt språk och vilka svårigheter som kan vara knutna till det för elever (2006). Schleppegrell är tydlig med att den kunskap som finns om akademiskt språk idag, behöver kompletteras med forskning om effektiva didaktiska metoder för undervisning om densamma, tillika att det behövs mer forskning för att fördjupa kunskapen om varje skolämnes specifika akademiska språk (2006, 63). Sofia Ask hänvisar utifrån egen forskning till att svensklärare i grund- och gymnasieskolan känner sig osäkra på vad som avses med akademiskt skrivande (2005, 92).

Schleppegrell har i sin artikel ett tydligt funktionellt lingvistiskt perspektiv på språk och text. Med utgångspunkt i Michael Hallidays teori om språk gör Schleppegrell generaliseringar om akademiskt språk i skolans alla ämnen, i kontrast mot vardagsspråk. Schleppegrell talar först om syftet med det akademiska språket och hur de avspeglar förväntningar som skolan har på elever och studenter. Sara Engström (2013) undersöker i sin C-uppsats, med samma teoretiska utgångspunkt som Schleppegrell, hur skolsituationen och skolans förväntningar i uppgiftsformuleringar påverkar elevers skrivande.

Enligt Schleppegrell är syftet med det akademiska språket att organisera och visa kunskap på ett auktoritärt och säkert sätt. På grund av detta får akademiskt språk följande särskiljande drag: det är informationstätt, abstrakt och tekniskt, mångtydigt, kausalt organiserat samt framskrivet med en auktoritär röst (2006, 49).  Två av de kännetecken Schleppegrell definierar för akademiskt språk berör skrivande. Jag kommer därför att avgränsa min framställning till dessa.

Den första aspekten av akademiskt språk och skrivande som Schleppegrell berör är begreppet tema/rema från funktionell lingvistik, en organisationsprincip för innehåll och text (2006, 56). En text som är organiserad efter en tydlig tema/rema struktur får ett flöde där innehåll och kunskap hela tiden fördjupar och bygger vidare på redan etablerat innehåll i en text. Texter som följer tema/rema principen bedöms passa det akademiska skrivandets syfte och konventioner. Sofia Ask utvecklar i sin artikel vad som avses med akademisk skriftspråkskompetens. Hon menar att akademisk skriftspråkskompetens bygger på tre samverkande kompetenser: diskursiv kompetens, operationell kompetens, och kritisk kompetens (2005, 91). Ask och Schleppegrell ligger i avseende på textorganisationsprinciper långt ifrån varandra. Ask nämner vid flera tillfällen olika texttyper medan Schleppegrell talar om en innehållsorganisering ner på meningsnivå i alla skolans texttyper.

Den andra aspekten av akademiskt språk för skrivande, som Schleppegrell berör, är den akademiska textens röst (2006, 58). Alla ämnesområden har sina egna förväntade och konventionella röster, som får olika uttryck i olika uppgifter och texter. Ofta är det en auktoritär, monologisk expertposition som ges en röst.  Inom vissa ämnen skrivs den här rösten fram genom utelämnandet av en aktör i texten, en passiv röst, i passiv form. Genom att använda modala verb eller metakommentarer kan en mer explicit röst komma fram i en text.

Schleppegrell röstbegrepp aktualiseras med andra ord och med något skilda definitioner i de andra artiklarna. Här följer en fördjupning i vilka likheter och skillnader som finns mellan de undersökta forskningsansatserna. Inom ramen för det Ask betecknar som diskursiv kompetens finns förmågan att hantera referenser, förhålla sig till originalkällor och röst. Asks begrepp, diskursiv kompetens är vidare än Schleppegrells röstbegrepp. I sin redogörelse för den diskursiva kompetensen inkluderar Ask ett exempel på en text som är av reflekterande och berättande karaktär. Schleppegrell fyller sin definition av röst med grammatiska element, medan Ask är närmare en texttypisk beskrivning. Förmågan att hantera referenser och förhålla sig till originalkällor, som Ask anser även ryms inom den diskursiva kompetensen, nämns inte uttryckligen av Schleppegrell, även om det aktualiseras av vad Schleppegrell beskriver som det akademiska språket syfte. Engströms resultat visar att uppgiftsformuleringar påverkar mottagaranapassningen i elevtexter (2013, 23). Begreppet mottagaranpassning belyser textens sammanhang på ett sätt som kompletterar eller knyter samman Schleppegrells röstbegrepp och Asks diskursbegrepp. Röstbegreppet pekar på skribenten själv, diskursbegreppet pekar i Asks definition på texten, medan Engströms begrepp pekar utåt, på en potentiell läsare.

Ett kritiskt analytiskt förhållningsätt till skrivande är en central skriftspråkliga kompetensen som Ask berör i sin artikel  (2005, 96). I sin redogörelse för den kompetensen nämns återigen ett genre perspektiv. Ask önskar här utredande texter där studenterna förhåller sig till sin egen text och sina källor. I den beskrivningen tangerar hon det som Schleppegrell avser med sitt röstbegrepp, även om innebörden inte är liktydig. Modala hjälpverb är ett tydligt sätt för en skribent att i text signalera ett förhållningsätt till det skrivna. Däremot har Schleppegrell ingen diskussion om texttyp inom ramen för sitt röstbegrepp. Även om begreppen skiljer sig mellan de båda författarna skymtar en viss samstämmighet. Att två av Asks kompetensdefinitioner innehåller referenser till texttyper kan möjligen bli något mångtydigt. En beskrivning av relationen mellan olika texttyper och Asks skriftspråkskompetenser hade gett mer tydlighet i hennes definitioner.

Jag har i den här texten försökt reda ut hur några begrepp i tre artiklar, som i olika grad berör akademiskt skrivande, förhåller sig till varandra. Syftet har varit att söka ett metaspråk som hjälper lärare att tala om akademiskt skrivande med elever och studenter med större säkerhet och förtroende. Utredningen har visat att några av begreppen i de tre utredda artiklarna både tangerar varandra och samtidigt går isär, då de närmar sig text och skrivande från olika perspektiv. Med hela sitt skilda innehåll framstår röstbegreppet ur ett didaktiskt perspektiv, som mest produktivt och intressant. För att återknyta till inledningen så är det också utifrån alla diskuterade betydelser av röstbegreppet i den här texten som rekommendationen för ”man”, ”en” och ”hen” kommer. Dessa pronomen signalerar både en vag avsändarposition, där akademiskt skrivande efterfrågar en auktoritär, samtidigt som de får betydelse för mottagaren, eftersom de bland annat fungerar inkluderande eller exkluderande för en läsare. För att kunskap om akademiskt skrivande ska kunna göras explicit tillgängligt och förmedlas didaktiskt till elever och studenter så behövs det inom yrkesprofessionen fungerande begrepp med vederlagd didaktisk effektivitet.

 

Källhänvisning

Ask, Sofia. 2005. Akademisk skriftspråkskompetens i praktiken. I: Maria Lindgren. Red. Den skrivande studenten.

Engström, Sara. 2013. Att skriva för att övertyga en fiktiv läsare. En analys av gymnasieelevers argumenterande skoltexter. Examensarbete, 15 hp, ht 2013. Stockholms universitet: Institutionen för nordiska språk.

Schleppegrell, Mary. J. 2006. The challenges of academic language in school subjects. I: Språket och kunskapen – att lära på sitt andraspråk i skola och högskola. Rapporter om svenska som andraspråk (ROSA) 7. Göteborg: Institutionen för svenska språket: Institutet för svenska som andraspråk, Göteborgs universitet. (https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/20797/1/gupea_2077_20797_1.pdf)

Akademins önskelista till svensklärare på gymnasiet

Sofia Ask konstaterar i sin artikel Akademisk skriftspråkskompetens i praktiken, från 2005 att övergången mellan gymnasiet och högre utbildning är svår för en del studenter. Ask diskuterar i sin artikel dels hur dessa svårigheter får uttryck i studenttexter, dels vilka orsaker som finns till svårigheterna. Svensklärare på gymnasiet kan bidra till att underlätta övergången mellan de båda utbildningsnivåerna för studenter. Jag kommer här ge ett kort referat av Asks resonemang.

Ask definierar utifrån ett antal textexempel vad som avses med akademisk skriftspråkskompetens, som hon menar bygger på tre samverkande kompetenser: operationell kompetens, diskursiv kompetens och kritisk kompetens. Operationell kompetens motsvaras av textens yta och beskriver hur väl studenter följer skriftspråkliga konventioner. De flesta nya universitetsstudenter har en acceptabel operationell kompetens (2005, 91). Att undervisa om språkliga konventioner är alltså något som svensklärare redan idag gör bra. Ask ger diskussionen om den andra kompetensen, diskursiv kompetens, stort utrymme i sin artikel.  Hon menar att svensklärare på gymnasiet är osäkra på vad akademiskt skrivande innebär, vilket får tre tydliga konsekvenser i studenttexter på universitet (2005, 92). Studenterna visar bristande förmåga att hantera referenser, de kopierar originalkällan i för hög utsträckning och de skriver med en för personlig stil. Här ger Ask svensklärarprofessionen tre aspekter av akademiskt skrivande där undervisning på gymnasiet skulle kunna diskuteras. ät

Den sista skriftspråkliga kompetensen som Ask berör är ett kritiskt analytiskt förhållningssätt till skrivande. Ask definierar detta som förmågan att förhålla sig kritiskt till källor och den egna texten. Hon ser att studenterna har en otillfredsställande förmåga att bemästra den här kompetensen, vilket hon anser är den allvarligaste skriftspråkliga bristen i studenternas texter. För den som vill läsa mer om vad Ask menar här, startar hennes resonemang om detta på sidan nittiosex i artikeln.

Artikeln avslutas med att Ask resonerar om möjliga förbättringsåtgärder som hon uppfattar skulle ha positiv effekt på universitetsstudenters akademiska skriftspråkskompetens. Ask fastslår först att ”Gymnasieskolans uppdrag måste vara att skicka kompetenta elever in i högre utbildning” (2005, 97). Hon föreslår också en närmare dialog mellan de två utbildningsstadierna: gymnasiet och universitetet. Slutligen anser Ask att universiteten behöver bli bättre på att få in studenter i den socialisationsprocess som skulle göra det enklare för studenter att närma sig det vetenskapliga skrivandets skilda diskurser. Således ser Ask att det finns ett delat ansvar när det gäller åtgärder som kan förbättra övergången mellan de båda utbildningsnivåerna för studenter.

Jeanette Winterson om skrivande

winterson

Jeanette Winterson var med i Babel häromdagen och talade om sin nya roman Tidsklyftan. Hon sa också några ord om skrivande som jag tyckte var starka och fick en lust att spara till sen.

“Jag skriver inte bara med huvudet utan med hela kroppen. Jag sitter inte och skriver… Jag går fram och tillbaka i arbetsrummet, jag pratar högt, jag står och skriver. Det känns som en brottningsmatch med orden. Som när Jakob brottas med ängeln i Bibeln. Man släpper inte taget förrän man vet att man hittat något som är sant och bra.”

Att snyta ur sig en bra text – ett exempel på en skrivprocess

Eftersom ganska många verkar tro att en bra text skriver sig själv i ett svep, vill jag dela hur det brukar gå till när jag skriver de uppsatser eller PM som våra sju och en halv poängkurser på universitet brukar avslutas med, när vi har hemtentor. Den process jag beskriver nedan gäller ibland. Ibland har jag lite större problem med mina skrivuppgifter och då blir processen lite annorlunda. Ibland är jag inte så engagerad och motiverad och då blir processen betydligt kortare och mindre nitisk.

Steg ett – skapar ett arbetsdokument

Steg ett i processen är att öppna upp Word och skriva in de frågor som jag ska svara på i dokumentet samt att göra sidbrytningar mellan dem. I den process som jag har i åtanke för den här beskrivningen fanns ett behov av sex olika rubriker. Jag skriver in rubrikerna och fyller sedan på med några spontana tankar under några av rubrikerna.

Steg två – börjar läsa och skriva

Sedan börjar jag jobba med innehållet under en av rubrikerna – vilket innebär att jag åker till biblioteket och lånar ett par böcker. Åker hem, läser och gör anteckningar till böckerna. Sedan skriver jag en någorlunda sammanhängande text under den första rubriken.

När jag gjort det kollar jag igenom mina anteckningar för att se att jag fått med allt som jag bedömer som viktigt. Jag kollar även igenom mina anteckningar ifrån kursen för att se att jag fått med ett relevant innehåll i relation till kursen. När jag är nöjd med innehållet i texten börjar jag titta på strukturen på det jag skrivit. Vilket innehåll passar att börja stycket med. Vilket innehåll passar att avsluta stycket med. Hur ser jag till att det finns en röd tråd under rubriken. Vilka meningar kan jag skriva om så att det tar mindre plats och blir mer kärnfulla. Vilka meningar kan jag skriva om så att texten inte får en repetitiv struktur, t.ex. att alla meningar börjar med ”Han…”.

Steg tre – skriver och redigerar

Sedan gör jag samma sak med alla de övriga fem rubrikerna: läser – antecknar – skriver – kollar anteckningar.  Under arbetets gång kan man säga att jag också pendlar mellan delen och helheten. När jag jobbat med innehållet under rubrik två, går jag tillbaka och läser innehållet under rubrik ett. När jag återkommer till de jag redan har skrivit, ändrar jag formuleringar som jag inte tycker låter bra. Om jag inte hittar en formulering jag blir nöjd med gulmarkerar jag hela meningen, meningarna. För mig betyder det att jag behöver jobba mer med meningen vid ett senare tillfälle. Ibland skriver jag alternativa formuleringar och låter dessa stå tills jag kommer tillbaka nästa gång.

Steg fyra – högläsning och samtal

Den här pendeln mellan delarna fortgår hela tiden, när jag kommer tillbaka till det jag redan har skrivit läser jag ofta högt för att känna hur texten flyter. Parallellt med att detta sker brukar vi vara några stycken som chattar om vår skrivuppgift. Vi frågar varandra om tolkningen av uppgiften och pratar om innehållet. Vi vågar ytterst sällan visa varandra vad vi skrivit då de flesta av oss är livrädda för att bli anklagade för fusk.

Steg fem – problemlösning

Om jag har något skrivproblem som jag har svårt att lösa, exempelvis hur stor del av texten jag ska ägna åt olika typer av innehåll brukar jag ibland förklara mitt skrivproblem för någon i familjen eller någon jag känner som inte är bekant med uppgiften. När jag gör det brukar jag oftast komma närmare en lösning, eller känna mig mer säker på att den lösning jag funderat på är rätt.

Steg sex – mera läsning

När jag har en text som jag tycker är okej, under en rubrik, eller som helhet, brukar jag komplettera med mer läsning. Om man exempelvis tänker sig att innehållet under en rubrik är byggt som en trefot, innehållet kommer ifrån tre olika centrala och relevanta källor eller perspektiv, bygger jag här ut detta till en ’fyrfot’ eller’ femfot’.  Genom att läsa ytterligare en källa kan jag få uppslag som gör att jag vill redigera texten så att den bygger på mer innehåll. Det vanligaste är att jag hittar ett ord, en formulering eller en slutsats som jag tycker är lite mer träffsäker än det jag redan har skrivit, och kompletterar texten med detta. När texten väl fått sin grundstruktur är det alltså ganska mycket arbete för till synes små förändringar av texten.

Steg sju – ännu mera högläsning och finlir

När texten närmar sig en nivå som jag börjar känna mig nöjd med kommer finliret in. Jag brukar kolla upp ord och böjningar som jag är osäker på i SAOL och dubbelkolla en del skrivregler kring bland annat skiljetecken och referenser i boken Svenska skrivregler. När texten är nästan klar, läser jag den högt igen för att höra hur den låter och gör några små redigeringar. Det absolut bästa är om jag sen har tid att lämna texten över en natt och seden göra samma sak igen – läsa hela texten högt igen och göra de sista justeringarna.

Ett exempel

Bakom stycket nedan på 775 tecken, 112 ord, ligger uppskattningsvis läsning av 100 sidor i ett litteraturvetenskapligt uppslagsverk, tre seminarier som specifikt behandlat antiken respektive delar av renässansen, och indirekt en hel 7,5 poängs kurs på universitet, läsning av Fedra, och implicit även Medea som är ett antikt drama. Uppskattningsvis ett arbete på mellan 15-20 timmar, där skrivandet är en väldigt liten del.

Renässansen, pånyttfödelsen var en omvälvande tidsepok i världen och Europa. Kopernikus med flera hade upptäckt att jorden var rund och Machiavelli hade skrivit om maktens egoistiska karaktär. Separationen från kyrkans världsbild till en mer sekulariserad uppfattning ledde till att människan upptäcker sig själv som individ och världen runt omkring. Antikens retorik blir ett stilideal som får inflytande över exempelvis dramats form och innehåll, vilket syns tydligt i Racines drama Fedra. Det sker också stora samhälleliga omdaningar när feodalsamhället ersätts av en ny samhällsordning som utgår ifrån monarki, adel, köpmän, jordägare och industri. Trots ett nytt välstånd till följd av innovation, handel och kolonisering finns en oro och en pessimism i samhället.

exempeltextSlutsatsen

Det jag vill säga är att det för mig ligger mycket jobb bakom en text. Att en del texter jag skriver bedöms som bra, har inget att göra med att jag har någon talang för att skriva eller att det är lätt för mig. Bra texter består mestadels av massa läsning, samtal med familj och vänner, skrivande, redigerande och kanske mest av allt envishet. Min gissning är också att det är ytterst få personer som kan sätta sig vid tangentbordet och skriva en bra text i ett svep – vilket också är det jag vill säga genom att använda mig själv som exempel.

 

Kort diktanalys av blommorna sover i fönstret

Jag har lovat mina sfi-studenter en diktanalys av Gunnar Ekelöfs dikt, blommorna sover i fönstret. Delar den här med er alla, om det skulle vara så att någon har nytta av ett kort diktanalysexempel.

ros redigeradDet som främmandegörs i Ekelöfs dikt är vardag och verklighet – alla döda ting lever. Hur är det då med de levande? Dikten har inget skeende men pekar på en väntan, på någon som inte kommer och på hemligheter som inte sägs. Därav ger dikten intryck av en sorg och ett vemod.

Om man ser till uttrycksformen, diktens återkommande personifiering av ting, så ger den istället ett fantasifullt intryck. Alla målande bilder som skapas i dikten visar på en lekfullhet med text och språk som kan associeras med ungdom och barns nyfikenhet och utforskande. Det går att tolka dikten som nedstämd, men jag tycker också att den talar emot sig själv. Språket är fullt av liv – rent av livsglädje.

Ny SVT serie att använda i undervisning – #hashtag

SVT har gjort en serie i 8 delar med avsnitt på 10 minuter om Instagramupploppet i Göteborg 2012. Serien är bitvis jobbig att titta på – vilket troligtvis är en av poängerna med serien. Just nu finns två avsnitt ute och det kommer nya avsnitt varje tisdag. Avsnitten kommer att finnas tillgängliga vårterminen 2016 ut. Spontant känns serien som ett bra underlag för klassrummet. Däremot är jag lite osäker på i vilket ämne den passar och hur man eventuellt skulle arbeta med serien.

#hashtag

Inom samhällskunskapsundervisning skulle den kunna passa in i ett tema som berör media. Jag  tycker att det är viktigt att avsnitten inte bara används för att få fram elevers tyckande, utan att de också används som en ingång till kunskap. Jag ser tre infallsvinklar att lyfta utifrån serien, den första är rättsfrågan. Vem borde dömas? Vad borde straffet vara? Hur blev det faktiska rättsliga utfallet? Vilken effekt får det? Den andra är källkritik och medialisering. Det tredje är innehållet i lagstiftningen som rör det offentliga rummet. Där skulle jag använda mig av No Hate materialet. http://nohate.se/pedagoger/

Sammantaget utgör #hashtag och No Hate poddarna 2 timmar material, ska eleverna också ges tid att bearbeta och fördjupa sig i de faktiska samhällsfrågorna som knyter an till detta så blir det några lektioner. Hur stoffet står sig i relation till stoffträngsel i ämnes- och kursplaner låter jag vara osagt.

Har du tankar och idéer om undervisning i ämnet, lägg en kommentar på Twitter!

Om det var krig i Sverige – i litteraturen

Två böcker som tematiskt ligger nära varandra är Midvintermörker av Lars Wilderäng och Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg. Temat är en krigssituation i Sverige.

När jag läser böcker inom den här genren, dystopisk kontrafaktiskt samtidsroman eller är det kanske spekulativa säkerhetspolitiska thrillers känner jag mig ibland som en hycklare. Jag läser om fiktiva konflikter när det finns så många verkliga konflikter och mänskligt lidande att ta in.

Att det är just fiktiva konflikter som böckerna handlar om, en fantiserad bild av en konflikt ger perspektiv. Den bild som tecknas av mänskligt liv i en konflikt utifrån kriget i Ukraina, krigstribunalen i Haag eller konflikten i Syrien är monstruös och ofattbar i jämförelse med den litterära bilden. Den tanken gör det också enklare att hitta tillbaka till litteraturen som fiktion och vad den kan betyda.

Att ta del av bilden av ett Sverige i krig kan fungera pedagogiskt, hjälpa mig som läsare att föreställa mig hur det är för människor som tvingas leva i konflikter – ett tankeexperiment som kanske är allra tydligast utskrivet i Jane Tellers, Om det var krig i Norden, men även i både Midvintermörker och Skyddsrummet Luxgatan.

Vi läser, ser på tv-serier och film om våra största rädslor, kanske för att bekräfta att fler delar våra rädslor. Utifrån det perspektivet blir litteratur som slår an på samtida oro närmast kommersiell. Något alla publicerad litteratur blir, men jag tänker att det finns grader av kommersialism.

Ett Sverige i krig i litteratur kan också läsas politiskt. Det kontrafaktiska som grepp används för att synliggöra vad som potentiellt sätt kan hända om… eller ifall… Både Midvintermörker och Skyddsrummet Luxgatan kan därför läsas som inlägg i försvarsdebatten.

Jag inledde med att mena att Midvintermörker och Skyddsrummet Luxgatan tematiskt ligger nära varandra – därefter upphör likheterna. Midvintermörker är berättad utifrån en säkerhetspolitisk verklighet med en försvarspolitisk sakkunnighet, två aspekter som helt saknas i Skyddsrummet Luxgatan. Och även något som gör dem till två helt olika typer av litteratur. Virdborgs bok lämnar många luckor för läsaren att själv fylla i, vilket på ett sätt gör att många kan skrämmas. Alla kan fylla i luckorna med sina egna monster. Det gör den samtidigt mycket enklare skriven och delvis mindre intressant som något annat än en penny dreadful runt brasan. Den är nästan så enkel att jag undrar över om Virdborg verkligen tar mig som läsare på allvar. Wilderängs bok är skrämmande samtidigt som den innehåller tillräckligt mycket förankring i verkligheten för att ställa läsaren inför helt andra frågor.

Vilken bok man eventuellt ska plocka upp beror givetvis på vilken typ av läsupplevelse man är ute efter. Som läsare föredrar jag själv Wilderängs genomtänkta, genomarbetade och genompolitiska fiktion.

Kamratskap i litteraturen: Hallahem – sveket vid sjön

Precis som den första boken Hallahem – staden under berget är del två Hallahem – sveket vid sjön en välskriven och mycket spännande ungdomsfantasy. Hur gör egentligen läsare som behöver en kudde framför sig och texten, precis som film och TV ibland kan ge behov av?

Litteraturens radarpar, BFFs och vänskaper

Hallahem sveket vid sjönI Hallahem Sveket vid sjön finns ett radarpar bland huvudkaraktärerna, Torun och Auda. Helt i linje med dagens sociala relationer och många olika vänskapsband finns även en stark trio och den större gruppen, som i bland varierar beroende på vad som sker i berättelsen. Den här flexibla och omväxlande bilden av vänskap och relationer uppfattar jag som tidsenlig och modern, samtidigt som dynamiken och möjligheterna som skapas utifrån ett radarpar också finns kvar.

En av litteraturens mest kända radarpar är Sherlock Holmes och Doktor Watson. Genom att fundera över effekten av Sherlock och  Watsons partnerskap för vardera karaktär och för berättelsen kan det bli lättare att få syn på andra radarpar i litteraturen.

Watson är den sympatiska, sociala och opretentiösa karaktären, i jämförelse med Sherlock med sitt stora ego, sociala oförmåga och rationella intellekt. Watson hjälper Sherlock att framstå mera mänsklig och gör det även möjligt för Sherlocks tankar att komma fram tydligare i berättelsen när de båda samtalar.

Kamratskap i litteraturen är ofta en fin påminnelse om de vänskaper som jag som läsare har utanför litteraturens värld. Den asymmetri och samtidiga balans som kamratskap bygger på i litteraturen kan också vara ett sätt att få upp ögonen för att ingen människa är perfekt men samtidigt blir fulländad i samspel med andra.

Jag diskuterade när första boken i Susanne Trydal och Daniel Åhlins serie kom, den politiska barnboken. Att skriva om svåra moraliska och politiska ämnen kan var ett sätt att vinna recensenternas lovord. Vid första anblick kan nog en del enbart se spännande fantasyböcker för ungdomar i Trydal och Åhlins serie. Det är synd tycker jag. Båda Hallahem böckerna är litterära, komplexa, och så intelligent implicit politiska att jag är rädd att det går en del recensenter och läsare förbli.

Min uppmaning från läsningen av den fösta delen i serien kvarstår. Känner du dig sugen på lite fantasy med nordiska inslag, plocka upp Hallahemböckerna oavsett vad det råkar stå för siffror i ditt födelseattest – de är mycket läsvärda.

En illustrerad Werther

Utan att vara medveten om det råkade jag få tag på en illustrerad version av Den unge Werthers lidande, en utgåva i serien illustrerad världslitteratur.

WertherOm du ska läsa boken kan jag varmt rekommendera den här utgåvan, som jag tyckte förgyllde läsandet. Jag gjorde en snabb sökning för att se vilka omnämnanden boken eventuellt har i utbildningssammanhang och upptäckte ett upplägg från Åsa Edenfeldt. Edenfeldt beskriver ett undervisningsmoment om akademiskt skrivande där boken ingår. Om du vill fördjupa dig ytterligare har Edenfeldt skrivit flera blogginlägg som beskriver arbetet som leder upp till skrivövningen.

Bilden till vänster kommer från ett av bokens uppslag.

Romernas villkor i Sverige under 1900-talet -undervisningsmaterial

På skolforum i våras fick jag ett material från kommissionen mot antiziganism. Materialet består av en skolbok och en lärarhandledning.

Efter att ha skummat lärarhandledningen tycker jag att några övningar ser ut att vara okej och några skulle jag kanske inte använda. Skolbokens kapitelindelningar gillar jag desto mer. Rubrikerna är som följer: inreseförbud, steriliseringspolitiken, bostad, utbildning och romers kamp för de mänskliga rättigheterna. Denna uppdelning gör det möjligt att plocka ut avsnitt och använda som delar i andra teman. Avsnittet om utbildning skulle kanske kunna bidra till att fördjupa bilden av villkoren för minoritetsspråken i Sverige. Avsnittet om steriliseringspolitiken skulle kanske kunna bidra till att fördjupa undervisning som berör etnicitet, identitet och nationalism.

Det finns mer material kring angränsande teman. Sveriges Radio har gjort en skör dokumentär med namnet Förädlade svenskar – rashygien och sterilisering. Hos OBS i P1 finns en essä om gränser, Monstret vid gränsen.