Textexempel – uppsatsinledning

Hur får man till en bra uppsatsinledning. En uppgift jag arbetat en del med under de gångna månaderna.

Jag vill därför dela fyra exempel på en uppsatsinledning som jag hoppas ska kunna bidra till diskussioner om textprogression, bedömning samt skrivstrategier. Exempeltexterna är olika versioner av inledningen till mitt första examensarbete. Tanken är att dokumentet kan vara till nytta för någon som undervisar om, eller är intresserad av, exempelvis akademiskt skrivande eller gymnasiearbetet.

https://www.dropbox.com/s/31789wtgyczb609/Textprogression%20inledning.docx?dl=0 

Eventuella kommentarer eller frågor är givetvis välkomna 🙂

 

En annorlunda barndom av Iris Johansson

En annorlunda barndom (2007) är en självbiografisk berättelse om att växa upp som autist i Sverige på 40- och 50-talen. Inom kursen i specialpedagogik som jag läser nu, ingår boken som en av flera skönlitterära titlar att välja mellan som komplement till den vetenskapliga litteraturen.

Jag är oerhört glad att jag läste den här boken – den bidrog med mycket som jag kommer att ha med mig i mötet med alla andra människor. Boken gav mig framförallt en generös ingång till autism.

Jag tänkte nämna några av mina upplevelser ifrån läsningen, som delvis säger något om mig, men även något om autism gissar jag. I bokens inledande kapitel har jag svårt att hänga med i uppräkningen av alla personer som nämns, med namn eller med pronomen. Kanske har detta med textformatet att göra. Kanske säger det något om Iris och en autists relation till andra människor.

Precis som nämns i en recension hos SvD innehåller boken en lång upprepning. Efter att Iris beskrivit sin uppväxt i bokens inledning, beskriver hon den igen ur ett annat perspektiv. Beskrivningen den andra gången gör mig av någon anledning lite beklämd. Jag skummar igenom och förbi. Min reaktion är vanlig. Iris återkommer flera gånger till hur lite mer typiska personer kan reagera i möten med autister.

Efter att ha läst boken har jag förändrat och utvidgat mitt sätt att se på kommunikation. Det framgår tydligt att Iris är kunnig och engagerad. Om man av någon anledning inte vill läsa hela boken är det avslutande kapitlet, med svar på vanliga frågor om autism, oerhört värdefullt för alla som privat eller i sitt yrke möter autistiska personer.

Jag får också min egen okunskap, tillika fördomar om autism utmanade av boken. När jag läser ser jag tydligt en person som känner stolthet, engagemang och ibland skam.

Framförallt lämna boken mig med en ödmjukhet inför allt jag inte kan och allt jag inte förstår. Och ödmjukhet är något att ge näring tänker jag. Någonstans i boken skriver Iris att människor som väljer att möta och försöka hjälpa människor i en utsatt situation är villiga och intresserade att lära sig något om sig själva, genom mötet. En sista insikt jag bär med mig efter att ha “mött” Iris!

Jag läste anarkoautism blogg, innan jag skrev det här inlägget, i ett försöka att få språket att landa rätt och med respekt.

Två och en halv böcker av H.G. Wells

I tv-serien Warehouse 13 finns en underfundig och sympatisk porträttering av H.G Wells som kvinna. H.G Wells, som var man,  levde under 1900 talets första hälft och skrev ett gäng romaner och noveller. Han var britt, vilket avseglas i hans kanske mest kända roman, världarnas krig, eller The War of the Worlds som den heter i original.

2016-12-09-11-22-25Jag har ganska länge varit nyfiken på Wells, bara det att jag tycker att Wells är ett snyggt namn?! Jag vet, helt irrelevant argument, men ändå. Flitiga referenser till Wells i populärkultur och science fiction världen har kanske bidrag mer till mitt intresse. I somras kom jag över en av hans böcker för 5 kr på biblioteket, ett kap, visst? Doktor Moreaus ö hette boken. Ytligt handlar den om ett gäng gubbar som fastnar på en ö. Mer ärligt så handlar den om den skräck som fanns då, över var vetenskapliga framsteg inom läkevetenskapen kunde leda. Boken publicerades 1896 och är lite spännande.

Några saker som jag gillade med Doktor Moreaus ö är det förhållandevis långsamma berättandet. Jämfört med mycket av det som jag läser idag är tempot lågt i boken. En annan sak jag uppskattade var det perspektiv som boken ger på hur samtida rädslor kan förhålla sig till framtiden. De rädslor som låg i tiden när den här boken skrevs, säger kanske mer om tiden än själva framtidsscenariot som målas upp. Den svenska översättningen, som jag läst av den här boken, har ett lite trist språk, något som inte är sant för nästa Wells bok som jag läst.

Tidsmaskinen är titeln på Wells första publicerade roman, The Time Machine på engelska. Den här boken är lite svårare att beskriva kortfattat då den har ett mer komplext innehåll än Doktor Moreaus ö. Jag tycker Tidsmaskinen är ett häftigt verk, på flera sätt. Det märks till exempel att Wells måste varit före sin tid när det gäller synen på könsroller och dessas eventuella essentiella utgångspunkter. Precis som Doktor Moreaus ö tar upp samhällsutvecklingen och vetenskapliga framsteg i tiden så gör även Tidsmaskinen det. Jag tycker boken gör det på ett mycket charmigt vis. Detta är utan tvekan den mest läsvärda boken av Wells böcker som jag läst.

Sist tänkte jag nämna något om Världarnas krig. Jag har försökt ta mig igenom den här, just nu har jag kommit halvvägs igenom boken ungefär. Det är tveksamt och jag någonsin kommer ta mig igenom resten. Boken är ju jättekänd, filmatiserad flera gånger, men ja, det räcker inte. Det som jag tycker imponerar med Wells är att jag uppfattar det som att de tre böcker jag läst, är skrivna inom tre olika genrer. Världarnas krig har inslag av journalistiskt berättande på ett sätt som ingen av de andra böckerna har. Kortfattat handlar boken om att marsianerna invaderar England (jorden). Men de invaderar så långsamt… Eller ingen invasion kan nog vara tillräckligt långsam men berättelsen är långsam. I radioprogrammet OBS diskuteras utomjordingen som den perfekta fienden med utgångspunkt i bland annat Världarnas krig. Sammantaget ger alla tre böcker bilden av stor fantasi, och stor empati hos Wells. Scifi fantaster har redan läst dem så rekommendationer känns överflödiga.

Texten jag skulle vilja skriva om validitet till min uppsats

Validitet, jag tycker inledningsvis att det är ett väldigt vackert ord! Troligen finns det en fonetiskt förankrad förklaring till den här känslan, tillgänglig för de mera bevandrade i fonetik. Jag tänker framförallt att ordet är vackert utifrån vad det betyder, att ett argument har stark hållbarhet. Eller, jag tror att jag också läser in betydelsen hos ordet likvärdighet och att det också bidrar till validitetens skönhet.

Validitet är lite som likvärdighetens lillasyster, men samtidigt storasyster. Förvirrande initialt men låt mig förklara. Likvärdighetsbegreppet används på en högre abstraktionsnivå. Eventuellt är inte abstraktionsnivå rätt. Likvärdighetsbegreppet appliceras på vidare sakförhållanden i världen än validitetsbegreppet. Vi säger att utbildning ska vara likvärdig, men vi säger kanske inte att utbildning ska vara valid. Sett från det perspektivet är likvärdighetsbegreppet överordnat validitetsbegreppet.

Validitetsbegreppet, som det finns över 150 just nu cirkulerande definitioner av inom vetenskapen är däremot ändå mer precist än likvärdighetsbegreppet. Validitetsbegreppet används på snävare sakförhållanden i världen än likvärdighetsbegreppet. Vi säger att ett prov eller en uppgift är valitt, och vi kan nog säga att ett prov och en uppgift också ska vara likvärdig, hence funktionen hos det överordnade begreppet likvärdighet. Det överordnade begreppet kan användas på lägre nivåer, men att göra tvärtom fungerar inte lika oavkortat.

All relevant läs- och skrivforskning som berör de nationella proven i svenska hänvisar till Messick (1989) och Kane (2006 & 2015). Att säga ’all’ är verkligen att ta ut svängarna, men eftersom det här verkar vara ett kåseri får det stå. Kan lägga till: som berör LGR11, som en brasklapp. ’All’ i det här fallet betyder typ Borgström (2014) Tengberg (2016) Skar (2013) Erickson (2015) och (Skar & Tengberg 2014). Uttalandet är mera rimligt för läsforskningen än skrivforskningen, eftersom jag faktiskt inte läst in mig på skrivforskningen så mycket. Både Messick och Kanes artiklar finns i två separata utgåvor av portalverket Educational Measurement som ges ut av American Council on Education. Den fjärde utgåvan är en tjock svart bok som får mig att vilja abdikera från alla åtaganden och bara läsa boken från pärm till pärm utan avbrott. Gissningsvis skulle det ta mig runt två år. Det verkar finnas ett ex av det här verket i Sverige, på ett bibliotek i Göteborg. Jag hade boken några veckor i oktober men sen ställde någon annan sig på kö och jag tyckte inte att det var försvarbart att jag skulle fortsätta hålla fast i den då. Jag hann läsa Camillis text om likvärdighet som finns i den fjärde utgåvan. Messicks text finns i den tredje ifrån 1989.

Efter att ha läst uttolkningarna av Messicks text som finns i de referenserna jag nämnde ovan kan jag konstatera att validitet är intellektuellt prövande för mig. Jag skulle utan tvekan behöva lite scaffoldning för att kunna ta till mig innebörden av texterna ordentligt. Drömmen hade ju varit att tex få prata lite med personen som lånade boken efter mig, vem är du? Messick formulerar och definierar innebörden av ett sammansatt validitetsbegrepp. Det centrala i detta verkar vara att validitet inte ska ses dikotomis, alltså som att något är valitt eller inte, utan istället som att något kan vara mer eller mindre valitt. Messicks validitetsbegrepp är hegemoniskt vill jag skriva, men hm. Messicks validitetsbegrepp är det just nu mest vedertagna inom testteori och kunskapsmätning och kunskapsmätningsuppföljning. Messicks begrepp är däremot inte så tillämpbart vid validering. Det är här Kane kommer in. Kane har tagit fram en valideringsmodell, som i sin tur bygger på en argumentationsanalysmodell av Toulmins. Jag har försökt fatta den här modellen, men jag vet inte. Jag famlar. I boken Bedömning i svenskämnet ifrån 2014 finns en text av Kane översatt till svenska. Så avslutningsvis, slut på procrasineringen och dags att återigen göra ett försök med Kane.

Referenserna är inte korrade men det är sånt som ingår i kåserier.

Borgström, Eric. 2014. Skrivbedömning. Uppgifter, texter och bedömningsanvisningar I svenskämnets nationella prov. Örebro Universitet.

Erickson, Gurun. 2015. Kunskapsbedömningars grund och syften i bedömning i svenskämnet. (red) Tenberg, Michael. Svensklärararföreningen 2015. Natur och kultur.

Kane, Michael. T. 2006. Validation. Brennan (red.), Educational measurement (4 rd ed., ss. 17– 64). New York: American Council on Education.

Kane, Michael. T. 2015. Validitet i bedömning i svenskämnet. (red) Tengberg, Michael. Svensklärararföreningen 2015. Natur och kultur.

Messick, S. 1989. Validity. I R. L. Linn (red.), Educational measurement (3rd ed., ss. 13– 103). New York: American Council on Education.

Skar, Gustav. 2013 Skrivbedömning och validitet, Fallstudier av skrivbedömning i svenskundervisning på gymnasiet. Stockholms universitet: Institutionen för språkdidaktik.

Tengberg, Michael. 2015. Att pröva elevers läsförmåga i årskurs nio. Utbildning och demokrati. Vol 24, nr 2, 103-132.

Tengberg, Michael. 2016. Rätt mätt? Kapet, Vol. 12, nr 1, 21-37 s. Karlstad: Karlstads universitet.

Tengberg, M. & Skar, G. B. (2016). Samstämmighet i lärares bedömning av nationella prov i läsförståelse. Nordic Journal of Literacy Research, 2, 1–18.

Perspektiv på propaganda – undervisningsmaterial

Här har jag tänkt samla resurser och tids nog även undervisningsupplägg kring källkritik och propaganda.

  • Propagandan bakom krig, radioklipp från Godmorgon, välden! i Sveriges radio.
  • Kort översikt över begreppet propaganda och dess betydelse.
  • Statens medieråd har släppt flera undervisningsresurser. Materialet innehåller en presentation om bildspråk och en lärarhandledning till densamma. Materialet innehåller också en presentation om propaganda med en tillhörande lärarhandledning.

Munins skärvor av Oskar Källner

Oskar Källner verkar vara en välrenommerad och respekterad författare i den svenska science fiction sfären. Munins skärvor är en novellsamling av Källner som kom förra året. Omslaget är fabulöst, texten stor och boken således snabbläst.

Munins skärvorJag gillar tendensen till röd tråd mellan de tio novellerna, hade gärna sett att den varit ännu starkare. Om jag jämför Källners novellsamling med science fiction antologin, När allt förändrades så håller antologin kanske inte så förvånande avsevärt mycket högre och jämnare kvalité. Några av Källners noveller borde han kanske inte släppt iväg till publicering. Men! Jag förlåter honom för det, för samlingen innehåller två bedårande pärlor och en riktigt bra berättelse. Just dessa tre finns även att tillgå som enskilda E-böcker.

Min absoluta favorit är Pancasila, en novell vars beskrivning låter så här: ”Carl är död. Han var den sista av synteterna som dog. Nu är människorna på den nystartade kolonin utlämnade åt sig själva. Exobiologen Sanina sörjer förlusten av sin vän och försöker samtidigt utreda vad det är som händer på planeten Pancasila.” Den är utan tvekan värd de 18 kr den kostar som E-bok och jag skulle gärna se att den här novellen fick ett fortsatt liv i framtida antologier, gärna jämsides med novellen Den sista frågan av Isaac Asimov.

Den andra pärlan är kanske mer skräck och fantasy än science fiction, men den är tillika en utsökt berättelse! Mannerskiölds herrgård är en novell som presenteras så här ”Annons: Riktiga spöken! Besviken över spökhus som lovat för mycket? Lurad på dina besparingar av bluffmakare och bedragare? Följ med på en guidad tur till en nexus för paranormala krafter, en öde herrgård på hemlig plats. ” Möjligen är jag lättflörtad eftersom jag inte läst så mycket åt skräckhållet tidigare. Oavsett så gillar jag den här novellen. Den var oväntad och läskig.

Där staden dragit fram är den sista novellen från Källners samling som jag vill nämna. Det är en bra och spännande berättelser som berör och ställer frågor en stund efter läsningen, precis som jag gillar att science fiction ofta gör.

Jag hoppas ni har en fin sommar och att ni hittat bokstäver, ord och meningar i en för er tilltalande kombination att göra er sällskap på stranden. God läsning så länge 🙂

Illustrerade sagor ur den nordiska mytologin

En av mina favoritpassager från Eddan lyder:Josefin is

 

I åldrarnas morgon,
var ej sand, ej sjö,
ej svala vågor;
jorden fanns icke,
ej upptill himlen;
ett gapande svalg fanns
men gräs fanns ingenstädes.

 

 

En vers omöjligt att överträffa. Asatrons myter och sagor kan däremot berättas på många sätt, en del av dem på mer lättillgängliga vis än andra. AsgårdAsgård, sagor ur den nordiska mytologin av Sofi Hjort och Karl Johnsson är ett fint illustrerat verk som berättar några sagor som jag känner igen, och några som jag inte hört förut. Vid mitt senaste besök hos science fiction bokhandeln blev bokens omslag mig oemotståndligt.

Illustrationerna till berättelsen om den enögde, fängslade mig särskilt. illustrationSkickligt att förhållandevis få detaljer kan ge en så stark stämning i bilderna. Till vänster finns en av mina favoritbilder. Jag är tacksam över att få ta del av bilder som denna av Karl Johnsson. Illustratörer har en särskild plats i mitt hjärta.

Bokens tilltal riktar sig mycket tydligt till ett barn, både en fördel och en nackdel. Jag tycker sagorna håller för alla åldrar. Men vad vet jag, vuxna kanske helt enkelt är hänvisade till Eddan istället!

Ett gemensamt undervisningsspråk för akademiskt skrivande

Man skulle kunna fundera på om man får skriva ”man” i en akademisk text, eller om ”en” eller ”hen” kanske är ett bättre ordval. Troligen är en omskrivning att föredra, framför alla föreslagna pronomen. Om du nu skulle be mig sätta ett svenskdidaktiskt begrepp till rekommendationen, blir jag genast mer osäker i mitt ordval.

Vilka begrepp skulle kunna användas av svensklärarprofessionen för att tala om akademiskt skrivande? Jag ställer frågan i syftet att komma närmare ett gemensamt undervisningsspråk för lärare i gymnasieskolan. Med utgångspunkt i tre artiklar som ingår på lärarutbildningen för ämneslärare i svenska kommer jag att göra en kontrastiv utredning av några tillgängliga begrepp i dessa artiklar.

Mary Schleppegrell definierar i sin artikel akademiskt språk och vilka svårigheter som kan vara knutna till det för elever (2006). Schleppegrell är tydlig med att den kunskap som finns om akademiskt språk idag, behöver kompletteras med forskning om effektiva didaktiska metoder för undervisning om densamma, tillika att det behövs mer forskning för att fördjupa kunskapen om varje skolämnes specifika akademiska språk (2006, 63). Sofia Ask hänvisar utifrån egen forskning till att svensklärare i grund- och gymnasieskolan känner sig osäkra på vad som avses med akademiskt skrivande (2005, 92).

Schleppegrell har i sin artikel ett tydligt funktionellt lingvistiskt perspektiv på språk och text. Med utgångspunkt i Michael Hallidays teori om språk gör Schleppegrell generaliseringar om akademiskt språk i skolans alla ämnen, i kontrast mot vardagsspråk. Schleppegrell talar först om syftet med det akademiska språket och hur de avspeglar förväntningar som skolan har på elever och studenter. Sara Engström (2013) undersöker i sin C-uppsats, med samma teoretiska utgångspunkt som Schleppegrell, hur skolsituationen och skolans förväntningar i uppgiftsformuleringar påverkar elevers skrivande.

Enligt Schleppegrell är syftet med det akademiska språket att organisera och visa kunskap på ett auktoritärt och säkert sätt. På grund av detta får akademiskt språk följande särskiljande drag: det är informationstätt, abstrakt och tekniskt, mångtydigt, kausalt organiserat samt framskrivet med en auktoritär röst (2006, 49).  Två av de kännetecken Schleppegrell definierar för akademiskt språk berör skrivande. Jag kommer därför att avgränsa min framställning till dessa.

Den första aspekten av akademiskt språk och skrivande som Schleppegrell berör är begreppet tema/rema från funktionell lingvistik, en organisationsprincip för innehåll och text (2006, 56). En text som är organiserad efter en tydlig tema/rema struktur får ett flöde där innehåll och kunskap hela tiden fördjupar och bygger vidare på redan etablerat innehåll i en text. Texter som följer tema/rema principen bedöms passa det akademiska skrivandets syfte och konventioner. Sofia Ask utvecklar i sin artikel vad som avses med akademisk skriftspråkskompetens. Hon menar att akademisk skriftspråkskompetens bygger på tre samverkande kompetenser: diskursiv kompetens, operationell kompetens, och kritisk kompetens (2005, 91). Ask och Schleppegrell ligger i avseende på textorganisationsprinciper långt ifrån varandra. Ask nämner vid flera tillfällen olika texttyper medan Schleppegrell talar om en innehållsorganisering ner på meningsnivå i alla skolans texttyper.

Den andra aspekten av akademiskt språk för skrivande, som Schleppegrell berör, är den akademiska textens röst (2006, 58). Alla ämnesområden har sina egna förväntade och konventionella röster, som får olika uttryck i olika uppgifter och texter. Ofta är det en auktoritär, monologisk expertposition som ges en röst.  Inom vissa ämnen skrivs den här rösten fram genom utelämnandet av en aktör i texten, en passiv röst, i passiv form. Genom att använda modala verb eller metakommentarer kan en mer explicit röst komma fram i en text.

Schleppegrell röstbegrepp aktualiseras med andra ord och med något skilda definitioner i de andra artiklarna. Här följer en fördjupning i vilka likheter och skillnader som finns mellan de undersökta forskningsansatserna. Inom ramen för det Ask betecknar som diskursiv kompetens finns förmågan att hantera referenser, förhålla sig till originalkällor och röst. Asks begrepp, diskursiv kompetens är vidare än Schleppegrells röstbegrepp. I sin redogörelse för den diskursiva kompetensen inkluderar Ask ett exempel på en text som är av reflekterande och berättande karaktär. Schleppegrell fyller sin definition av röst med grammatiska element, medan Ask är närmare en texttypisk beskrivning. Förmågan att hantera referenser och förhålla sig till originalkällor, som Ask anser även ryms inom den diskursiva kompetensen, nämns inte uttryckligen av Schleppegrell, även om det aktualiseras av vad Schleppegrell beskriver som det akademiska språket syfte. Engströms resultat visar att uppgiftsformuleringar påverkar mottagaranapassningen i elevtexter (2013, 23). Begreppet mottagaranpassning belyser textens sammanhang på ett sätt som kompletterar eller knyter samman Schleppegrells röstbegrepp och Asks diskursbegrepp. Röstbegreppet pekar på skribenten själv, diskursbegreppet pekar i Asks definition på texten, medan Engströms begrepp pekar utåt, på en potentiell läsare.

Ett kritiskt analytiskt förhållningsätt till skrivande är en central skriftspråkliga kompetensen som Ask berör i sin artikel  (2005, 96). I sin redogörelse för den kompetensen nämns återigen ett genre perspektiv. Ask önskar här utredande texter där studenterna förhåller sig till sin egen text och sina källor. I den beskrivningen tangerar hon det som Schleppegrell avser med sitt röstbegrepp, även om innebörden inte är liktydig. Modala hjälpverb är ett tydligt sätt för en skribent att i text signalera ett förhållningsätt till det skrivna. Däremot har Schleppegrell ingen diskussion om texttyp inom ramen för sitt röstbegrepp. Även om begreppen skiljer sig mellan de båda författarna skymtar en viss samstämmighet. Att två av Asks kompetensdefinitioner innehåller referenser till texttyper kan möjligen bli något mångtydigt. En beskrivning av relationen mellan olika texttyper och Asks skriftspråkskompetenser hade gett mer tydlighet i hennes definitioner.

Jag har i den här texten försökt reda ut hur några begrepp i tre artiklar, som i olika grad berör akademiskt skrivande, förhåller sig till varandra. Syftet har varit att söka ett metaspråk som hjälper lärare att tala om akademiskt skrivande med elever och studenter med större säkerhet och förtroende. Utredningen har visat att några av begreppen i de tre utredda artiklarna både tangerar varandra och samtidigt går isär, då de närmar sig text och skrivande från olika perspektiv. Med hela sitt skilda innehåll framstår röstbegreppet ur ett didaktiskt perspektiv, som mest produktivt och intressant. För att återknyta till inledningen så är det också utifrån alla diskuterade betydelser av röstbegreppet i den här texten som rekommendationen för ”man”, ”en” och ”hen” kommer. Dessa pronomen signalerar både en vag avsändarposition, där akademiskt skrivande efterfrågar en auktoritär, samtidigt som de får betydelse för mottagaren, eftersom de bland annat fungerar inkluderande eller exkluderande för en läsare. För att kunskap om akademiskt skrivande ska kunna göras explicit tillgängligt och förmedlas didaktiskt till elever och studenter så behövs det inom yrkesprofessionen fungerande begrepp med vederlagd didaktisk effektivitet.

 

Källhänvisning

Ask, Sofia. 2005. Akademisk skriftspråkskompetens i praktiken. I: Maria Lindgren. Red. Den skrivande studenten.

Engström, Sara. 2013. Att skriva för att övertyga en fiktiv läsare. En analys av gymnasieelevers argumenterande skoltexter. Examensarbete, 15 hp, ht 2013. Stockholms universitet: Institutionen för nordiska språk.

Schleppegrell, Mary. J. 2006. The challenges of academic language in school subjects. I: Språket och kunskapen – att lära på sitt andraspråk i skola och högskola. Rapporter om svenska som andraspråk (ROSA) 7. Göteborg: Institutionen för svenska språket: Institutet för svenska som andraspråk, Göteborgs universitet. (https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/20797/1/gupea_2077_20797_1.pdf)

Akademins önskelista till svensklärare på gymnasiet

Sofia Ask konstaterar i sin artikel Akademisk skriftspråkskompetens i praktiken, från 2005 att övergången mellan gymnasiet och högre utbildning är svår för en del studenter. Ask diskuterar i sin artikel dels hur dessa svårigheter får uttryck i studenttexter, dels vilka orsaker som finns till svårigheterna. Svensklärare på gymnasiet kan bidra till att underlätta övergången mellan de båda utbildningsnivåerna för studenter. Jag kommer här ge ett kort referat av Asks resonemang.

Ask definierar utifrån ett antal textexempel vad som avses med akademisk skriftspråkskompetens, som hon menar bygger på tre samverkande kompetenser: operationell kompetens, diskursiv kompetens och kritisk kompetens. Operationell kompetens motsvaras av textens yta och beskriver hur väl studenter följer skriftspråkliga konventioner. De flesta nya universitetsstudenter har en acceptabel operationell kompetens (2005, 91). Att undervisa om språkliga konventioner är alltså något som svensklärare redan idag gör bra. Ask ger diskussionen om den andra kompetensen, diskursiv kompetens, stort utrymme i sin artikel.  Hon menar att svensklärare på gymnasiet är osäkra på vad akademiskt skrivande innebär, vilket får tre tydliga konsekvenser i studenttexter på universitet (2005, 92). Studenterna visar bristande förmåga att hantera referenser, de kopierar originalkällan i för hög utsträckning och de skriver med en för personlig stil. Här ger Ask svensklärarprofessionen tre aspekter av akademiskt skrivande där undervisning på gymnasiet skulle kunna diskuteras. ät

Den sista skriftspråkliga kompetensen som Ask berör är ett kritiskt analytiskt förhållningssätt till skrivande. Ask definierar detta som förmågan att förhålla sig kritiskt till källor och den egna texten. Hon ser att studenterna har en otillfredsställande förmåga att bemästra den här kompetensen, vilket hon anser är den allvarligaste skriftspråkliga bristen i studenternas texter. För den som vill läsa mer om vad Ask menar här, startar hennes resonemang om detta på sidan nittiosex i artikeln.

Artikeln avslutas med att Ask resonerar om möjliga förbättringsåtgärder som hon uppfattar skulle ha positiv effekt på universitetsstudenters akademiska skriftspråkskompetens. Ask fastslår först att ”Gymnasieskolans uppdrag måste vara att skicka kompetenta elever in i högre utbildning” (2005, 97). Hon föreslår också en närmare dialog mellan de två utbildningsstadierna: gymnasiet och universitetet. Slutligen anser Ask att universiteten behöver bli bättre på att få in studenter i den socialisationsprocess som skulle göra det enklare för studenter att närma sig det vetenskapliga skrivandets skilda diskurser. Således ser Ask att det finns ett delat ansvar när det gäller åtgärder som kan förbättra övergången mellan de båda utbildningsnivåerna för studenter.

Jeanette Winterson om skrivande

winterson

Jeanette Winterson var med i Babel häromdagen och talade om sin nya roman Tidsklyftan. Hon sa också några ord om skrivande som jag tyckte var starka och fick en lust att spara till sen.

“Jag skriver inte bara med huvudet utan med hela kroppen. Jag sitter inte och skriver… Jag går fram och tillbaka i arbetsrummet, jag pratar högt, jag står och skriver. Det känns som en brottningsmatch med orden. Som när Jakob brottas med ängeln i Bibeln. Man släpper inte taget förrän man vet att man hittat något som är sant och bra.”