Kreml – Symbolen för makt och rikedom, en recension

Catherine Merridale berättar i sin bok glimtar av ryssarnas historia samtidigt som hon framförallt berättar om hur byggnader växt fram och försvunnit innanför murarna till Kreml. Tsarer och tsarinnor har alla haft sin egen vision för hur deras makt och inflytande ska speglas i arkitektur och byggnader, och även idéer om hur deras föregångares makt och inflytande ska suddas ut genom att utplåna byggnadsverken de lämnat efter sig. Merridales berättelse om Kreml, palatsområdet i Moskva börjar någon gång runt 1000-talet men utvecklas framförallt från 1400-talet fram till nu.

Kreml symbolen för makt och rikedom
Jag gillar Merridales berättarteknik, stil, eller infallsvinkel. Boken är vad den heter, en historisk skildring av några byggnadsverks historia. Samtidigt som jag som läsare i förbifarten får glimtar av ryssarnas historia och människorna som skapat den. Några gånger kommer jag på mig själv med att sitta och hålla andan, maktspelen och politiken är fylld av blod och mord och många gånger undrar jag hur länge tsarerna och tsarinnorna ska få leva, konspirationer är en konstant.

Kreml invaderas

När polackerna på och 1600-talet intar Kreml har Merridale fått mitt hjärta att slå för Kreml och jag blir irriterad, förbannad och sorgsen över förödelsen som de kommer med. När Napoleon på 1800-talet gör samma sak, har min första förälskelse lagt sig och jag har istället börjat fundera över att så få människor lever så gott på andras bekostnad och vad priset är för alla andra ryssar för skapelserna innanför Kremls murar. Något svårgripbart letar sig också fram mellan raderna när jag läser Merridales berättelse om Napoleons belägring. Efter att Napoleon fått ge upp och lämna Kreml åter till ryssarna så föds en nationalism i Ryssland som än idag används som stoff för nationsbyggande. Vad hade Ryssland varit utan Napoleon?

Kremls kosmopolitiska historia

Merridale berättar Kremls historia som mycket kosmopolitisk. Arkitekterna och hantverkarna som byggt eller influerat byggnaderna i Kreml har kommit från många olika platser i Europa, tex Italien och Tyskland. Merridale berättar också hur taktiken för att utveckla Kreml i många fall har handlat om att kopiera och inte utveckla egen kunskap, en taktik som också beskrivs gälla det ryska samhället i stort. Ryssarna är också väldigt sena jämfört med många andra länder att starta egna universitet, vilket också leder till att de gång på gång blir teknologiskt omkörda.

Boken som helhet

Boken i sin helhet får mig att ställa frågor om det är rätt och riktigt att ha känslor för en plats? En byggnad? Eller en stad? Jag funderar också över vilka avtryck som dagens makthavare lämnar efter sig i våra städer idag. Bokens största svaghet tycker jag är beskrivningen av 1900-talet, här får jag känslan att Merridale tappat intresse. Kapitlen känns pliktskyldiga och jag saknar det broderade berättelserna som jag fått ta del av tidigare. Boken styrka är Rysslands historia, ett verkligt Game of Thrones där utgången aldrig är given.

Bokens bidrag till förståelse av konflikten i Ukraina

Som grund för att förstå händelserna i och mellan Ryssland och Ukraina idag så ger boken självklart ett visst bidrag, men för en kärnfull analys inom ramen för internationella relationer som är ett av mina intresseområden tycker jag ändå boken väger ganska lätt. Merridale inkluderar en respektabel litteraturlista för den som är intresserad av att fördjupa sig ytterligare. Det finns också några fler recensioner att läsa på svenska för den nyfikne, med några andra infallsvinklar än min.

Formativ bedömning i en klass på 32 elever, hur gör man?

Ja, den frågan ställde jag idag på Twitter och fick en mängd goa svar. Till att börja med tror jag att en bra utgångspunkt är att acceptera att mängden elever eller studenter kommer att påverka omfattningen och villkoren för vilken formativ återkoppling som är möjlig.

Nu direkt på tipsen att förgylla sommarnatten, eller sommarlovet med :)

Svedala kommuns resurser för bedömning för lärande, ter sig var en riktigt guldgruva.

Stockholms stads resurser för formativ bedömning.

Och hur roterade världen innan UR.se fanns? – Att bedöma lärande   

Utförligare resonemang finns i Hanna Stenhages bok – Språk i alla ämnen

Avslutningsvis fick jag också ett bloggtips – Mitt flippade klassrum

Hoppas återkomma med mer utvecklade tankar om detta, go kväll!

The diamond age och framtidens skola

‘The Diamond age’ är en bok skriven av Neal Stephenson. Neal är en stor författare av sci-fi, historical fiction, cyberpunk, och postcyberpunk. En del menar på att hans bok ‘Snow Crash’ är en av det bästa böckerna som skrivits inom science fiction genren.

The diamond ageFör ett tag sedan fick jag tips om att ‘The diamond age’ ska innehålla en del spännande bilder av hur framtidens skola skulle kunna se ut. Jag har sedan dess börjat på min läsresa och det visar sig att boken är skriven på rätt svår engelska. Kanske är det genren, kanske är det författare, oavsett upplever jag denna bok mycket svårare än mycket annan litteratur som jag läst på engelska.

Därför undrar jag om det är någon mer som kanske känner sig nyfiken på denna bok som vill samläsa den? Jag tänker att det skulle öka på förståelsen att vara två eller fler som försöker förstå denna annorlunda berättelse. Lägg en kommentar eller pinga mig på twitter om du är nyfiken!

 

Värdegrund och demokratiarbete

Värdegrundsarbetet i skolan för demokrati och mänskliga rättigheter är centralt, och även svårt. Inom ramen för samhällskunskapsämnet finns det utifrån ämnesplanernas centrala innehåll möjlighet att beröra frågeställningar kring t.ex. diskriminering och rasism närmare. Nedan har jag samlat det resurser jag kommit över under det gångna året utifrån tre perspektiv, varför, hur och vad kan man göra. Johanna Lundström har resonerat om nationalism och rasism och länkar till ett antal källor i ämnet här.

värdegrund

Varför uppkommer rasism?

Så fungerar det 

Att arbeta för den demokratiska värdegrunden i skolan

Mitt remissvar till digitaliseringskommissionen

Digitaliseringskommissionen har släppt en delrapport som nu är ute på remiss. Rapporten behandlar it i skolan särskilt utförligt. Bra jobbat med rapporten Digitaliseringskommissionen, en god sammanställning av uppfattat nuläge när det gäller digitaliseringen i Sverige och västvärlden. Jag tycker era förslag gällande It i skolan kunde varit lite mer långtgående, framförallt när det gäller samhällskunskap.

Fler förslag för samhällskunskap i skolan

I dag finns det två fördjupningskurser inom samhällskunskap för gymnasiet, till att börja med föreslår jag att antalet kurser utökas med ytterligare en kurs. Förutom kurserna i Internationell ekonomi och Internationella relationer som finns idag bör en kurs tillkomma, Demokrati och teknik.

Kursen bör syfta till att ge elever förståelse för vilka policy implikationer som dagens teknik och teknikutvecklingen ger. Kursens centrala innehöll bör handla om teknikens effekter i samhället samt demokratiteorier från lokal till global nivå.

Det stora strukturella förslaget

Det stora strukturella förslaget som Digitaliseringskommissionen, Skolverket eller någon annan bör för fram är en mer lättrörlig förändringsprocess när det gäller kurs och ämnesplaner för grund och gymnasieskola.

För att bättre och snabbare möta samhällsförändringarna bör kurs och ämnesplanerna kunna förändras över tid och inte vara fasta i sitt innehåll.

Mitt förslag är att gymnasieskolans ämnesplaner öppnas upp för kontinuerlig revidering var sjätte år. Omfattningen på denna revidering bör max omfatta en femtedel av ämnesplanernas centrala innehåll. Revideringen bör utföras av ett sakkunnigt råd, med god representation från samhällets alla intressenter. Grundskolans kursplaner bör vara öppna för revidering var tionde år, även denna möjlighet till revidering bör omfatta max en femtedel av kursplanernas centrala innehåll och även denna utföras av ett sakkunnigt råd.

Min första ADHD elev och mina utmaningar

Jag har mött min första ADHD elev. Han är briljant, men jag är ingen briljant lärare än. Jag har privatundervisning för en grupp på fyra där eleven med ADHD är med. Vi har prövat oss fram när det gäller undervisning och undervisningsmetoder för att hitta former som alla gillar och känner att de utvecklas av.

I början av våra lektioner visste jag inte om att en elev har ADHD. Så här i efterhand skrattar alla åt mig, som inte förstod direkt. Vad jag såg? En snabblärd människa som ville ha undervisning i högt tempo. Så jag prövade detta för hela gruppen, vilket resulterade i att min elev med ADHD lätt följde undervisningen och snappade upp allt innehåll som det var tänkt. Men tyvärr, ingen annan i gruppen.

Så jag backade tillbaka, till ett lugnare tempo som gör det möjligt för samtliga i gruppen att ta till sig undervisningen. Istället har jag nu en elev som inte tycker undervisningen är jättekul, som blir klar snabbt, som sitter still korta stunder och som har utmaningar i att ta till sig instruktioner.

Till hösten skulle jag vilja utveckla min undervisning, ta några steg mot att kunna hantera hela gruppens lärande samtidigt. Utmaningen för mig handlar om att bortse från undervisningsmetoder som jag gillar och söka nya som fungerar ännu bättre.

Ett moment i min SFI undervisning som jag gillar som är återkommande ser ut ungefär så här:

  1. Gå igenom nytt grammatiskt stoff eller repetera grammatiskt stoff.
  2. Läs text om aktuellt och relevant ämne.
  3. Samtal om nya ord i texten, kopplingar till språk vi redan kan och olika sätt att minnas orden.
  4. Skriv kort egen text om ämne som relaterar till texten.
  5. Kamratbedömning av texterna med särskilt fokus på specifikt grammatiskt stoff.
  6. Gemensam genomgång av texterna.
  7. Sätta ord på, och återge ny kunskap jag fått i detta moment.

Så, det jag nu tänker är, det spelar ingen roll om jag gillar det eller upplever att det är ett effektivt lärmoment som del av en lektion. Utifrån de reflektioner som jag själv kan göra är det två saker som är utmanande för min ADHD elev, i första hand turtagning i gruppen och i andra hand, enskilt skrivarbete. Så, hur förändrar jag detta undervisningsmoment för att bättre möta hela gruppens behov? Den frågan söker jag nu svar på.

Förarlösa bilar och hållbar utveckling

Klimatförändringarna utmanar vår vilja och villkoren för vårt resande. Förarlösa fordon behöver i sig inte innebära någon skillnad eller potentiell förändring för vårt resande eller hållbar utveckling. Däremot kommer uppkopplade förarlösa fordon med potentiellt kraftfulla verktyg för ett mer hållbart resande. Det jag föreställer mig här är ett förarlöst fordon med en uppkoppling till ett centralt transportsystem som lagrar och hanterar din och alla andras reseinformation.

Utsläppsrätter på individnivå

En första möjlighet som kommer utifrån ovanstående förutsättningar är individuella utsläppskvoter för resande. Det skulle t.ex. kunna realiseras genom maxtak ifråga om utsläpp per individ. Det skulle också kunna realiseras genom någon form av miljöavgift i relation till dina utsläpp. Detta skulle i teorin gå att ordna redan idag, men verktygen för kontroll kan potentiellt sätt bli mycket enklare med uppkopplade förarlösa fordon.

En annan intressant möjlighet är någon form av miljöpoängsystem där varje individ får ett antal poäng att förbruka utifrån någon tidsrymd. Om individen då väljer som alternativ till enskilt resande, att samåka med personer som ska till samma destination, dras färre miljöpoäng för individen och samåkande uppmuntras, möjligheterna för detta skulle förenklas avsevärt av ett centralt system.

Beroende på hur snabbt klimatförändringarna känns verkliga och när, var och vem naturkatastrofer och klimatförändringarnas konsekvenser drabbar så kommer behovet, opinionen och normerna som skulle behövas för att implementera något av ovanstående kontroll och styrsystem kunna växa fram inom ett antal år.

Klimatsmart resande och individens frihet

Hållbar höst

Samtliga dessa förslag skulle samtidigt potentiellt sätt innebära en häftig inskränkning av individens frihet och integritet. Alla dina resor du någonsin gjort, potentiellt sätt centralt lagrade. Klimatförändringar och vårt resande skulle således kunna innebära ett motiverande av ofantlig kontroll och inblandning i medborgares förehavanden ifrån stat eller annan part. Inte helt olikt retoriken runt massövervakning och terrorhot.

Vad som blir tydligt i det här resonemanget är att miljöfrågor i sig utmanar och ställer frågor om individers frihet och integritet. Det blir också kristallklart, hur viktigt det är att främja utvecklingen av hållbara transporter och fordon. Utvecklingen av hållbara fordon och transporter, som förekommer behovet av den här typen av kontrollmekanismer blir en integritets och frihetsfråga. Teslas beslut att släppa sina patent fria, är en gott exempel på hur just detta kan motverkas i realiteten.

Ett annat perspektiv på förarlösa fordon hittar du här

Förarlösa fordon och frågeställningar

Birgit Hütten skriver i en artikelserie hos Netopia om effekten och betydelsen av användning av robotar i vårt samhälle.  Särskilt fångades jag av en del i hennes artikel som berör arbetsmarknad och transport.  Ansträngningarna att utveckla förarlösa fordon, självstyrande bilar har pågått ett tag nu, Volvo och Google är t.ex. två aktörer som satsar på detta. Rolls Royce har presenterat en prototyp för drönar-skepp, förarlösa skepp för vattentransporter.

Att resa in och ut i Stockholm i Midsommartider har fått mig att fundera över dessa förarlösa fordon och dess potentiella effekter. Att åka mot Stockholm en söndag leder alltid till att man hamnar i köer, hur omfattande beror på vid vilken tid man åker. Personligen drar jag mitt strå till stacken för att lastbalansera trafiken på vägarna och planerar min resa så att jag inte ska hamna i de värsta köerna mellan fyra och sex på eftermiddagen. Detta är bara ett av många exempel på hur trafikförhållanden påverkar människors liv och även påverkar beslut man tar som individ.

Uppkopplade förarlösa fordon

Förarlösa fordon behöver i sig inte innebära någon skillnad eller potentiell förändring för trafiksituationen i större städer. Uppkopplade förarlösa fordon har däremot potential att påverka trafiksituationen och resevillkor för individen. Tänk dig ett fordon som har tillgång till historiskt data om trafikbelastning på olika trafiksträckningar vid olika tidpunkter. Denna information skulle kunna göra det möjligt för dig som resenär att när du planerar din resa till en viss destination, också tar hänsyn till uppskattad restid. Om det skulle vara så att du som resenär också delat informationen om din planerade resa en vecka, en dag eller några timmar innan din avfärd, skulle detta potentiellt sätt ge än mer förutsättningar. Denna information skulle göra det möjligt att planera din resa till en viss destination med hänsyn till uppskattad och verklig trafikbelastning.

Att köpa en snabbare resa

Båda förutsättningarna, tillgång till historisk data och tillgång till verklig data gör det också möjligt för dig att utifrån den här informationen förändra din resplan utifrån rådande förutsättningar. En annan intressant möjlighet som öppnar sig, är möjligheten att köpa sig en resa i högre hastighet. Tänk dig nu istället att du fått information om hur lång tid din resa till en viss destination kan förväntas att ta, och att du samtidigt kan erbjudas möjligheten att färdas i högre hastighet genom att betala en hastighetsavgift som ger ditt fordon tillgång till en snabbare fil och företräde framför andra fordon. Tänk dig också att du är en av de som inte vill eller kan betala en hastighetsavgift. Du kommer att behöva spendera mer tid än andra på din resa, alternativt helt enkelt välja en annan tidpunkt för din resa.

Antaganden

Att detta scenario skulle vara rimligt förutsätter för det första att trafiknätet byggs ut i ungefär samma takt och omfattning som nu, alltså att det byggs för någon slags medelbelastning och inte maxbelastning. Det förutsätter också att förarlösa bilar färdas i ungefär samma hastighet om fordon gör idag, oklart om detta är rimligt eller om förarlösa fordon av olika anledningar kommer att ha möjlighet till avsevärt högre hastigheter än dagens fordon. Scenariot förutsätter också ett centralt transportsystem som lagrar och hanterar din och alla andras reseinformation. Detta är det lättaste antagandet att göra och fullt möjligt.

Resandets integritet

Hela detta resonemang ställer intressanta frågor om resandets integritet. Är det en rättighet att kunna färdas i ett fordon utan att ha uppgett sin sträcka och destination? Är det en rättighet att kunna färdas kortare sträckor utan att ha uppgett sin destination? Hur ser vi på integritet i relation till ‘förflyttelse’? Det ställer också viktiga frågor om begreppet rörelsefrihet.

Perspektiv på förarlösa fordon och hållbar utveckling finns här.

Reflektioner ifrån andra året på lärarutbildningen

Under förra hösten läste jag framförallt nationalekonomi.  Vid kursens start fick jag veta att, klarade vi inte kursens samtliga tre deltentamen vid första försöket så var vi tvungna att sluta, alternativt pausa våra studier på ämneslärarprogrammet tills samtliga delmoment var avklarade. Hela utbildningen är numera uppdelad i före och efter nationalekonomin för mig och mina klasskamrater. Vad vi läste mer under förra hösten är för mig något dunkelt, överskuggat av nationalekonomin.

påsklilja i snöNationalekonomi som ämne är mycket intressant. Jag hade till och med kunnat tänka mig att studera ämnet vidare om tillfälle gavs. Med tumskruvar hårt mot tinningen, hot och risk för programavslut överhängande under hela kursens gång blev däremot inte studierna särskilt njutbara. Blommor omkom hemma och dammråttorna byggde en mindre armé, min familj kom med mat och om nätterna var jag jagad av matematikmaran. I slutändan gick det bra för mig, några klasskompisar fick dock avbryta efter att ha misslyckats. Från att ha varit runt 34 i klassen när vi började för två år sedan är vi nu ungefär 15 kvar.

En strålande doktorand

Två saker bidrog mycket till att lysa upp ekonomimörkret. Det första var vår seminarieledare under den här kursen, en doktorand. Han var en av de bästa lärarna jag hittills mött under min tid på Stockholms universitet. Hans bästa egenskap, till skillnad från allt för många andra, han hatade inte studenter. Han var inte den bästa didaktikern, men han var intresserad av att vi lärde oss och gjorde sitt bästa för att detta skulle ske.

Tack internet, tack Khan

Den andra lyktan i mörkret var Khan Academy. Parallellt med läsningen och memoreringen så började jag träna upp mina matematikkunskaper på Khan Academy. Jag satt runt en halvtimme varje dag i några veckor. Jag kan inte säga vad detta i slutändan gjorde för skillnad på mitt resultat. Det höjde absolut mitt självförtroende när det gäller uträkningarna vi behövde göra. Förutom grundläggande matematikkunskaper så finns det även på Khan Academy en videokurs i makroekonomi som i hög grad överensstämmer med kursen vi läste. Gyllene, så gyllene!

Under dessa 15hp nationalekonomi började jag lyssna på annan musik och mitt klottrande som jag alltid gör under föreläsningar ändrade helt utseende. I vanliga fall återfinns snirkliga runda former i marginalerna på mina böcker, under nationalekonomin äntrade raka rektanglar anteckningsblocken, i stringenta mösterformationer. Först omedvetet. Efterhand mera medvetet.

Detta med nationalekonomin och tankarna, det kändes väldigt tydligt att jag studerade en disciplin som inte riktigt är helt besläktad med det andra statsvetenskapsstudierna. Det kändes som att börja på noll, utan förkunskaper. Uppförsbacken de första veckorna, hade 90 graders vinkel och det märkes snabbt stor skillnad på kunskapsnivå bland mina klasskamrater på de som börjat kämpa direkt och de som fastnat i, ” jag fattar inte.”

Vid vårterminens början var jag åter i statsvetenskaperna och det kändes väldigt mycket som att sätta på sig en gammal favorittröja igen. Synapserna pratade med varandras och associationerna flödade, det reversibla tänkandet fungerade och ämnenas många nyanser engagerar och fångar mig igen.

Ämnesmässig fortbildning och livslångt lärande

Under mitt första år upplevde jag Twitter som mitt bästa läromedel, under det här andra året har det förändrats. Jag kände mig bekant med diskussionerna som förs på Twitter och sökte en annan, ny kunskap. Under våren har jag därför spenderat mycket mindre tid på Twitter och mycket mer tid med Sveriges Radio, UR och böcker. Det överraskar mig alltid hur till synes små förändringar ger så stora effekter. Jag har lagt ungefär en timme varje dag under våren på ämnesrelaterad omvärldsbevakning och ämnesfördjupning, som inte varit kursrelaterad. Det låter som jag börjat läsa tidningen inser jag, det har jag gjort hela tiden.

Under terminens andra hälft började det bli synligt för mig själv hur mycket av kursernas innehåll som jag kunde relatera till samtida händelser och hur mycket av kursernas innehåll jag kunde bygga vidare på med infallsvinklar och kunskap ifrån andra källor. Detta har känts heeeelt fantastiskt! Som att vingarna börjat växa, äntligen!