Varför ska svensklärare ha grammatikkunskaper i sin professionskunskap

Vilket eller vilka motiv anser du – efter att ha begrundat Lundin, kursplaner och Josefsson – är särskilt viktiga respektive oviktiga för att en svensklärare ska ha grammatikkunskaper i sin professionskunskap? Denna frågeställning har jag varit ombedd att svara på i en av mina universitetskurser. Nedan följer mina första tankar om detta:

Kunskaper om grammatik eller språkstruktur är en mycket liten del av både grundskolans läroplaner och gymnasieskolans ämnesplaner. I grundskolans läroplaner finns grammatiska kunskaper explicit omnämnda i det centrala innehållet, men inte i några kunskapskrav. I gymnasieskolans ämnesplaner finns grammatik i både centralt innehåll och kunskapskrav i svenska 2. Implicit kan grammatikkunskaper gissningsvis anses vara närvarande på flera sätt i flera av kurserna. Denna stora frånvaro i styrdokumenten av explicit efterfrågad grammatikkunskap tycker jag är intressant att reflektera över.

Den diskussion som förs i Lund (2009/2014) och Josefsson (2009) kan delas in i förhållningssätten: det humanistiska argumentet, färdighetsargumentet, metaspråksargumentet samt formalbildningsargumentet. Ingen av dessa förhållningssätt ter sig således ha haft genomslag i skolans styrdokument. Så som jag tolkar Josefsson skulle synen på svenskämnet som ett stödämne kunna förknippas med både färdighetsargumentet samt metaspråksargumentet. Frånvaro av efterfrågan på grammatikkunskaper skulle därav kunna tolkas som svenskämnets ökade autonomi.

I Lund (2009/2014) finns ett kort stycke om funktionell grammatik. En syn på grammatik som, ”… försökt föra in grammatiken i ett sociokulturellt sammanhang och öppnat för diskussioner om hur viktigt kommunikationssituationer är i alla sammanhang där man talar om grammatik” (Lund 2009/2014, 31). Utifrån den information som ges tolkar jag detta som att funktionell grammatik söker koppla ihop språkets sociala sida och grammatikens betydelse och funktion i kontexter.

I artikeln Discourses of Writing and Learning to Write, som återfinns i Language and Education Vol. 18, No.3, utgiven år 2004 presenterar Roz Ivanic en metaanalys av teori och forskning om skrivande och skrivpedagogik. Utifrån metaanalysen identifieras sex skrivdiskurser som presenteras i ett ramverk. Skrivdiskurserna identifieras i analysen bland annat utifrån vilken syn på språk och lärande som ligger till grund för diskursen. I Ivanics ramverk finns två skrivdiskurser som bygger på en språksyn som även skulle kunna tänkas rymma den funktionella grammatikens syn på grammatik – diskursen om sociala praktiker samt den sociopolitiska diskursen.

Funktionell grammatik skulle kunna placeras in i ett större perspektiv och paradigm som rymmer syn på språk, kommunikation, text och framförallt lärande. Jag tror att en närmare studie av styrdokument och svensklärares praktiker skulle kunna visa på att den funktionella grammatiken är del av ett rådande paradigm även när det kommer till grammatikundervisningens roll i svensk skola idag.

Lund (2009/2014) visar med exempel, hur olika inlärare har problem med olika aspekter av det svenska språkets struktur. Med tanke på den varierade språkbakgrund skolans elever har idag, tror jag att en viktig frågeställning hade varit vilka grammatikkunskaper som efterfrågas i svenskämnet respektive svenska som andraspråk.

Att ställa frågan ”varför grammatik” är att börja i fel ände. Jag tror istället vi måste ställa oss frågan vad som är målet, inom svenskämnet och i skolan, och sedan diskutera vilka lämpliga vägar som finns dit, samt hur dessa eventuella varierar och borde anpassas till elever med olika språkliga förutsättningar.

Referenser

Ivanic, Roz. 2004. Discourses of writing and learning to write. I: Language and Education18:3. S.220–245

Josefsson, Gunlög. 2010. Svensk universitetsgrammatik för nybörjare. 2. uppl. Lund:Studentlitteratur.

Lundin, Katarina, 2009. Tala om språk. Grammatik för lärarstuderande. Lund. Studentlitteratur.

Som kommentar till den här texten fick jag följande ifrån min universitetslärare (förkortat av mig):

Till viss del väljer du att gå runt frågan genom att i stället närma dig den övergripande frågan varför vi har svenskundervisning och relatera den till Ivanics skrivdiskurser.  Det är OK, men kanske ändå lite enkelt sätt att komma undan. För det första måste man ju när man en gång definierat målet ändå diskutera vilken form av grammatikundervisning som lämpar sig för detta mål. För det andra är Ivanics skrivdiskurser relaterade till vad som i första hand är en färdighetsdel av ämnet, skrivträningen. Om man nu tänker sig att hela ämnet bör ses i ett sociopolitiskt sammanhang, vad innebär det för grammatikundervisning? Så vitt jag förstår svarar du i första hand “funktionell grammatikundervisning”, dvs med inriktning på ngt slags färdighet (eller metaspråk?) Är alltså språkfärdighetsmotiven viktigast när en svensklärare ska lära sig och lära sina elever grammatik? Jag kan ha missförstått dig, men som du ser hade jag kanske önskat att du mer i detalj ändå gått in på hur grammatikundervisning länkar in i en helhetssyn på ämnet.

Jag håller med om samtliga kommentarer. Jag tycker även att det hade varit intressant och relevant att ta resonemanget i den här frågan vidare, utifrån följdfrågorna i kommentaren.

Har du några tankar om grammatikens betydelse och roll i undervisning idag, lägg en kommentar på Twitter!

Ett annat tips i frågan är Språket i P1 som för ett tag sen hade ett avsnitt som berör samma fråga Grammatik-vad ska det vara bra för?