B.F Skinner – undervisningsteknologi

Detta är min läsning av B.F Skinners undervisningsteknologi (2008) Det är Skinners “fikonspråk”, det är inte citat utan min avskrivning och ibland omskrivning av innehållet. Innehållet riktar sig till eventuella lärande-nördar, som kanske själva läser eller har läst Skinner.

Förändring som kallas inlärning.
Inre bestämmande förmågor för beteende: uppfattningsförmåga, talang och karaktärsdrag.
Genom att inrikta oss på det beteende som visar att elever äger dessa drag kan vi effektivt söka efter förhållanden som kan ändras så att de studerar effektivare.
Den vanliga proceduren har varit att bibehålla den nödvändiga oron i klassrummet genom att förorsaka fel.
Att försäkra sig om att eleven vet att han inte vet är en metod som har att göra med motivation, inte inlärningsprocessen.
Naturen är inte alltid en beundransvärd läromästare.
Med denna metod undervisar man inte, man väljer bara ut dom som lär sig utan att undervisas.
Att låta eleven lösa inlärningsproblemet är att vägra lösa undervisningsproblemet.
Vad är det som förstärker eleven när han studerar?
Självalstrande stimuli
Att eleven är fri från de aversiva förhållandet att inte kunna.
Barn leker med sådant som åstadkommer betydelsefulla förändringar i omgivningen, styrandet av naturen är i sig själv förstärkande.
Det finns förstärkande element av förvåning och prestation i en personlig upptäckt.
Intellektuell muskeluppbyggnad.
Att vara oberoende är att vara fri.
Allt som främjar individualitet, ett steg i rätt riktning.
Elevens självstyre…beteende som inte liknar lärarens.
Vi måste lära eleven hur hen skall upptäcka vad hen har att säga.
Heuristiska vinkeln, att fråga eleven,  känner du till något besläktat problem?
Ett annat sätt att programmera (undervisa) för ökad svårighetsgrad är att differentierat förstärka fördröjt kopierande av successivt subtilare drag.
Hur ska man kunna hindra några bra elever från att göra alla upptäckter?
Den gode eleven behöver inte vår hjälp.
Behandla beteenden som särskilda undervisningsmål (skilda från kunskap).
De produkter av undervisningen som är lättast att mäta, inte nödvändigtvis de värdefullaste

This entry was posted in Lärande and tagged , . Bookmark the permalink.