Margaret Atwoods storhet förklarad

Jag blev förvånad över innehållet i The Heart Goes Last, fast jag lyssnat på en podcast innan där Margaret Atwood spenderade ganska mycket tid åt att berätta om hur det amerikanska fängelsesystemet fungerar idag. Boken handlar bland annat om ett fängelse.

atwoodAtwood säger själv att hon skriver spekulativ fiktion, och den beskrivningen stämmer ganska väl in på även The Heart Goes Last. Som vanligt när det gäller Atwood har även The Heart Goes Last starkt dystopiska drag.

Det som verkligen imponerar i Atwoods författarskap, som jag tycker att hon får alldeles för lite erkännande för, är omfattningen och komplexiteten i  hennes alternativa världar och kontrafaktiska närtidshistoriska berättelser, i jämförelse med andra författare inom en nära genre. Ray Bradbury har skrivit en dystopi som idag räknas till klassikerna, Fahrenheit 451. Bradbury spekulerar i den om en värld där litteratur och läsning är förbjuden. George Orwell, som kanske är ännu mer erkänd, skriver i 1984 framförallt om en värld som lever under ständig övervakning. Beskrivningarna av Bradbury och Orwells romaner är hårdragna, de innehåller givetvis aspekter och perspektiv på fler saker i sina respektive romanvärldar. Jag upplever att Atwood väver in, och väver samman utvecklingen inom flera samhällsområden än exempelvis Bradbury och Orwell och dessutom funderar över hur dessa skulle kunna påverka varandra. I MaddAddam serien, som ändå på många vis är ett större verk än The heart goes last, ger Atwood en alternativ bild av utvecklingen inom näringsliv, landsgränser, övervakning, matproduktion, arbete, sexindustri, klimat, politisk aktivism, ja listan är lång och jag missar flera saker i min uppräkning. Även i The Heart Goes Last last skapar Atwood något spekulativt av flera samhällsfenomen.

Givetvis kan det kanske vara kraftfullare och mer pedagogiskt att välja ett samhällsfenomen att dra till sin spets, som exempelvis övervakning. Det Atwood gör, spekulerar i större helheter, ter sig från min horisont som en mycket svårare och mer riskfylld ansats. Något jag tycker hon verkligen förtjänar att uppmärksammas för.

Om du ännu inte läst något av Atwood tycker jag du ska börja med att plocka upp Syndaflodens år, så kommer allt annat ge sig efter det.

Kulturradion har ett fantastiskt avsnitt om dystopier där samtliga verk från den här bloggosten nämns, som jag verkligen kan rekommendera: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/662632?programid=767&playepisode=662632

This entry was posted in Skönlitteratur and tagged , , , , . Bookmark the permalink.