En kärleksförklaring

Hennes hår ser så mjukt och lent ut. Nu har hon färgat det igen, några blonda slingor i ett rågblont svall. Hon ser  alltid ut att vara i gyllene timmen och gör sig fantastiskt på bild.

Hon sitter vid den lilla köksön och äter frukost. En tv skymtar i bakgrunden, morgonnyheterna är på. Hon äter fil med lingonsylt och lite müsli, det gör hon som oftast. Han gillar hur hon alltid sitter så avslappnat med korsade ben som dinglar över en pall med frukostskålen i ena handen. När skålen är tömd hoppar hon ner från pallen och går över till köksbänken och häller hett vatten i en tekopp som redan är förberedd av hennes man. Hon flippar av tv:n och flyttar in till vardagsrummet istället, slår på samma kanal igen på en annan tv och plockar upp mobilen.

Hon fnissar lite ser han, och drar upp en brittiska flagga över knäna – en filt som matchar soffan och några kuddar i rött och vitt. Hon dricker teet sakta, så där så det känns som hon egentligen hör hemma i en elegant film från trettiotalet. Borta med vinden kanske. Men inredningen hör definitivt inte hemma där, han släpper liknelsen.

Klockan börjar närma sig sju. Hon brukar gå hemifrån strax efter. Han ser att hon går och ställer ifrån sig tekoppen i köket.

Katarina ropar ifrån korridoren till honom, ”lägg av och kolla på det där. Du vet att chefen inte vill att vi kollar på kunderna om det inte gått något larm.” Han suckar, ”Ja veeet” ropar han tillbaka och öppnar istället upp Facebook.