Första principen för kamratbedömning

Hur elevrespons på prestationer elever emellan ska hanteras i klassrummet finns det många åsikter om. I boken Skriva och samtal – lärande genom responsgrupper av Torlaug Løkensgard Hoel finns en välskriven genomgång av responsarbetets många aspekter.

Vi har i en kurs om svenskämnets didaktik läst en hel del litteratur om gensvar och responsarbete och jag kan tycka att jag saknar en första princip som borde gälla vid respons elever emellan.

Det fösta syftet med elevrespons eller kamratbedömning måste vara att den som får respons ska vilja arbeta vidare med den text eller den prestation som blir bedömd. Om det inte är syftet, så borde undervisningen organiseras på ett annat sätt.

I Skriva och samtala finns en lista över kompetenser som tränas och behövs när en elev ska ge respons på en annan elevs text.

  • Kännedom om skrivprocesser
  • Text- eller genrekompetens
  • Läskompetens
  • Sak- eller ämneskunskap
  • Pedagogisk kompetens
  • Metaperspektiv på responsarbetet
  • Ansvarskänsla

Av dessa vill jag särskilt lyfta fram vad Løkensgard Hoel skriver under punkt fem: ”Den pedagogiska kompetensen är antagligen den som ställer de högsta kvalifikationskraven. [Det] krävs ett stort mått av psykologisk känsla, människokunskap, inlevelseförmåga och förmåga att uttrycka sig. Denna kompetens är inte lätt att uppfylla ens för lärare.”

gubbar-mattias-jonsson03En annan inställning till responsarbete har passerat i litteraturen där författaren har beklagat sig över att elever inte ger respons i proportion till sin sakkunskap och textkompetens utan istället prioriterar kamratskapen med de andra eleverna. Tur det! Tänker jag. Om gensvar handlar om att den som ger gensvar ska få visa vad den kan, på bekostnad av välmående och motivation hos den elev som blir bedömd tänker jag att undervisningen hamnat fel, på flera sätt.

Responsens potential och svårigheter sammanfaller nästan med hela lärprocessens potential och svårigheter tänker jag. Eftersom gensvarsarbete har potential att vara utvecklande både för den person som ger respons och den person som får respons tycker jag självklart att respons har en given plats i klassrummet. Men jag tycker att det är viktigt att det i klassrummet skapas förutsättningar för ett konstruktivt förhållningssätt till ämnesstoff, lärande och människa.

Løkensgard Hoel resonemang om respons passar väl in i den sociopolitiska diskursens syn på skrivpedagogik och lärande. Och, jag gillar verkligen boken som helhet. Jag har tidigare skrivit om ett annat axplock ifrån bokens innehåll.

This entry was posted in Lärande, Ledarskap, Motivation, skrivutveckling and tagged , , , . Bookmark the permalink.