En bra skräckis och det nordiska mansidealet

Efter ett tips från enligt Os blogg blev jag mycket sugen på att läsa Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg. Jag håller också med om allt som Ode skriver om boken på sin blogg. Den är välskriven och läskig. 

Nordiska ideal i kulturen

Jag väntar under mossanNu har jag läst flera böcker som tar upp nordisk folktro och på tv har det gått flera serier som plockat upp temat, som exempelvis Jordskott. Jag funderar lite över vad detta betyder, är det en trend? Om det är en trend, vad är det i så fall som driver den? Kan det vara kunskap om klimatförändringar som gör att det finns en vilja att plocka upp vår relation till naturen?  Eller är det något annat? Jag funderar också över vad detta intresse för nordisk folktro betyder? Blir det en del i ett nationalistiskt projekt? Eller kan det ses som de sekulariserades sökande efter mening? Eller inget av detta och istället något helt annat? Eller är det ingen trend alls.

Som en fortsättning på dessa tankar har jag också reflekterat över vilket mansideal som förmedlas i boken. Med dessa ord introduceras en av de manliga huvudpersonerna:

“Så lösgjorde sig någonting från grönskan och stod där uppe på klippan. Helt stilla, som en staty. Vakande över mig. Och jag såg honom. Ja, jag såg nästan alla detaljer. Det vitblonda håret och hyn som mjölkchoklad. Musklernas långa kurvor och de slitna bomullsshortsen. Nästan vuxen. Det kom som en vridning, ett tomt sug i min maggrop. Men jag kunde inte se hans ögon.”

Vilken typ av ideal pekar den här beskrivningen mot? Och vilken typ av läsare pekar den här beskrivningen mot? Spännande frågor – den som läser får hitta sina egna svar!

Hellbergs berättande

Det finns ganska mycket att tycka om den här boken, för det händer ganska mycket. Jag gillade bokens tre första kapitel bäst. Hellberg bygger där upp en suggestiv stämning som senare går lite förlorad vartefter en del saker i berättelsen blir klarare. Boken passar utmärkt till pendlarläsning eftersom kapitlen är mycket korta. Jag har ingen aning hur boken eventuellt kan tas emot av en yngre läsare, kanske kan det vara av värde att berättelsen håller ett förhållandevis högt tempo.