Akademins önskelista till svensklärare på gymnasiet

Sofia Ask konstaterar i sin artikel Akademisk skriftspråkskompetens i praktiken, från 2005 att övergången mellan gymnasiet och högre utbildning är svår för en del studenter. Ask diskuterar i sin artikel dels hur dessa svårigheter får uttryck i studenttexter, dels vilka orsaker som finns till svårigheterna. Svensklärare på gymnasiet kan bidra till att underlätta övergången mellan de båda utbildningsnivåerna för studenter. Jag kommer här ge ett kort referat av Asks resonemang.

Ask definierar utifrån ett antal textexempel vad som avses med akademisk skriftspråkskompetens, som hon menar bygger på tre samverkande kompetenser: operationell kompetens, diskursiv kompetens och kritisk kompetens. Operationell kompetens motsvaras av textens yta och beskriver hur väl studenter följer skriftspråkliga konventioner. De flesta nya universitetsstudenter har en acceptabel operationell kompetens (2005, 91). Att undervisa om språkliga konventioner är alltså något som svensklärare redan idag gör bra. Ask ger diskussionen om den andra kompetensen, diskursiv kompetens, stort utrymme i sin artikel.  Hon menar att svensklärare på gymnasiet är osäkra på vad akademiskt skrivande innebär, vilket får tre tydliga konsekvenser i studenttexter på universitet (2005, 92). Studenterna visar bristande förmåga att hantera referenser, de kopierar originalkällan i för hög utsträckning och de skriver med en för personlig stil. Här ger Ask svensklärarprofessionen tre aspekter av akademiskt skrivande där undervisning på gymnasiet skulle kunna diskuteras. ät

Den sista skriftspråkliga kompetensen som Ask berör är ett kritiskt analytiskt förhållningssätt till skrivande. Ask definierar detta som förmågan att förhålla sig kritiskt till källor och den egna texten. Hon ser att studenterna har en otillfredsställande förmåga att bemästra den här kompetensen, vilket hon anser är den allvarligaste skriftspråkliga bristen i studenternas texter. För den som vill läsa mer om vad Ask menar här, startar hennes resonemang om detta på sidan nittiosex i artikeln.

Artikeln avslutas med att Ask resonerar om möjliga förbättringsåtgärder som hon uppfattar skulle ha positiv effekt på universitetsstudenters akademiska skriftspråkskompetens. Ask fastslår först att ”Gymnasieskolans uppdrag måste vara att skicka kompetenta elever in i högre utbildning” (2005, 97). Hon föreslår också en närmare dialog mellan de två utbildningsstadierna: gymnasiet och universitetet. Slutligen anser Ask att universiteten behöver bli bättre på att få in studenter i den socialisationsprocess som skulle göra det enklare för studenter att närma sig det vetenskapliga skrivandets skilda diskurser. Således ser Ask att det finns ett delat ansvar när det gäller åtgärder som kan förbättra övergången mellan de båda utbildningsnivåerna för studenter.