År ett på lärarutbildningen – detta har jag lärt mig

Nu har jag genomfört det första året på ämneslärarprogrammet vid Stockholms universitet med inriktning samhällskunskap och svenska. Jag har tittat både bakåt och framåt och samlat några reflektioner.

Mest ögonöppnande: en tillbakalutad lärare som satt ner och var tyst under stor del av många seminarier är en av favorit-lärarna jag mött under året.

Kursen då jag sov mest: Sociologi, det är totalt utmattande att få höra att jag tillhör de andra könet utifrån flera olika vetenskapliga teorier.

Roligast ifrån klasskompisar: ”På gymnasiet förstod jag aldrig att det går att se på världen på olika sätt beroende på vilken förklaringsmodell man väljer”.

Sämsta tenta frågan: “Vid vilket år genomfördes läroplansreformen som innebar en övergång till nio års skolgång?”

Mest problematiskt vid tentor: frågor på kursens förväntade studieresultat som inte ingått i undervisningen.

Lite problematiskt vid tentor: Frågor som rört tidigare kursers innehåll.

Bästa tentafrågorna: Det lärande provet som inneburit att jag upptäckt ny kunskap hos mig själv utifrån det sättet frågorna varit ställda.

Bästa läromedel: Twitter

Nästa år kommer jag fortsätta: Vidareutveckla mina egna undervisningsidéer parallellt med kurserna, jag har haft hjälp av allt detta material vid senare tillfällen under utbildningen.

Saker jag funderar på: Några av de blivande geografilärarna kan tala oerhört inspirerande om sitt ämne, jag kommer inte i närheten när det gäller samhällskunskap. Hur kan jag presentera samhällskunskapsämnet mer inspirerande?

Det hade varit smart: att vid sidan av kurserna, själv plugga in världens topp 10 konflikter de senaste 1-200 åren.

I sommar kommer jag: börja plugga inför höstens kurs i Nationalekonomi.

Den viktigaste lärdomen: att göra allt i min makt för att plugga till och klara tentorna vid första tillfället. Att göra omtenta mitt i nästa kurs sabbar två kurser i ett.

This entry was posted in Lärarstudent and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.