Vad ska jag säga till eleverna om trygghet och terrorism?

Ska jag säga till eleverna att världen är en trygg plats? Jag läser ikapp Ulf Blossings blogg och fastnar vid ett inlägg från 2016 som handlar om lärarens uppgift att förmedla trygghet till eleverna. Texten får mig att fundera över vad ska jag säga till eleverna om trygghet och terrorism? Blossing skriver:

23. Det är pedagogens uppgift att i alla situationer förmedla en positiv och tillitsfull inställning till det som händer i situationen.
24. Det gör pedagogen genom att visa att det går att hantera/organisera situationen.
25. På det viset lär pedagogen barnen att världen är en trygg plats att leva i.
26. Det behöver barnen uppleva för att utveckla sin kreativitet.
27. En av pedagogens största utmaningar är att fråga sig själv: Upplever jag att världen är en trygg plats?
28. Och en av de största ansträngningarna är att trots att pedagogen kanske inte helt upplever att hens plats i världen är trygg, ändå lära barnen detta.
29. Genom att i situationen lära barnen att världen är trygg, ger sig pedagogen själv en möjlighet att medvetet utveckla sin tillit.

Jag praktiserade på en skola i centrala Stockholm under våren 2017. I slutet på mars har vi lektioner om globalisering. Vi diskuterar teknikutvecklingens möjligheter och risker. En elev i klassen tar upp cyberattacker och på den vägen kommer vi in på terrorism. Eleven säger, “Det är ju bara en tidsfråga innan det händer något i Stockholm”. Jag svarar, “Nej det tror jag inte, svensk polis, SÄPO och FRA har mycket bättre koll än vi tror, men de kan ju inte berätta om allt de gör”.

7 April 2017.

Slutet på april, vi är på väg att avsluta globaliseringstemat som vi haft. Samma elev kommer fram till mig under en rast mellan två dubbellektioner, “Vad var det jag sa, jag sa ju att det skulle hända. Du sa att du inte trodde att det skulle hända.”

Vad säger jag nästa gång frågan kommer upp?

Jag vill framförallt lyfta fram att denna konversation mellan eleven och mig skavt, och att Blossings blogg påminde mig om den. Jag tror att levnadsreglerna som Blossing skriver om fortfarande kan vara konstruktiva och gällande. Frågan jag ställer mig är vad och hur jag som lärare förmedlar trygghet idag? Jag tror att jag måste svara annorlunda nästa gång en elev frågar mig samma sak, och jag tror att det är viktigt. Ska jag som lärare vara värd att lyssna på och på så vis väva samman generationer och samhället behöver jag också vara relevant och ja, vad mer och hur?