Klimatkunskap och klimatångest – hur ser sambandet ut?

Bakgrund

Jag tycker mig kunna se människor i min omgivning som har stor klimatångest och liten kunskap om klimatförändringarna och att klimatångesten ger en ovilja att lära sig mer om klimatfrågan.

Jag undrar om det verkligen är en kausal relation mellan dessa, alltså att ångest ger ovilja att lära sig. Det skulle kunna vara så att oviljan att lära sig mer om klimatfrågan kommer av något helt annat, som människorna själva inte känner till, eller som jag inte uppfattar. Jag vet egentligen inte heller hur stor eller liten kunskap dessa människor har eller vad som eventuellt skulle kunna bedömas som stor eller liten kunskap i frågan.

I samtal med andra om eventuella samband mellan klimatångest och kunskapsnivå har ett antal gissningar om möjliga kombinationer av klimatångest och kunskap framkommit. Dessa kan sammanfattas och förenklas enligt följande:

  • Hög kunskap – stor ångest
  • Hög kunskap – liten ångest
  • Låg kunskap – stor ångest
  • Låg kunskap – låg ångest

Jag intresserar mig dels för om min uppfattning att det finns en kausalitet mellan klimatångest hos människor med lång kunskap och oviljan att lära sig mer och dels vad som eventuellt skulle kunna få dessa människor att komma vidare i sin kunskapsutveckling.

Kramming (2017:199) skriver följande i sin avhandling om hur gymnasieungdomar uttrycker sig om miljöfrågor:

”Vidare uttryckte deltagarna att deras känslor gentemot miljöfrågorna kunde hämma deras handlingskraft eftersom dessa företrädesvis var negativa och inkluderade miljömelankoli, maktlöshet och hopplöshet.”

Syfte

Resultatet skulle kunna säga något om hur klimatångestaspekten borde hanteras i undervisning. I ett vidare perspektiv är det viktigt att människor är intresserade av att ta till sig kunskaper om klimatförändringarna. Det finns bland annat utskrivet i Läroplanen för gymnasieskola 2011:

”Miljöperspektivet i undervisningen ska ge eleverna insikter så att de kan dels själva medverka till att hindra skadlig miljöpåverkan, dels skaffa sig ett personligt förhållningssätt till de övergripande och globala miljöfrågorna. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.”

Teori

Jag har funnit två första ingångar till tidigare forskning att nyttja som orienteringsunderlag hos Kramming och Sandahl.

Kramming, K. 2017. Miljökollaps eller hållbar framtid? Hur gymnasieungdomar uttrycker sig om miljöfrågor. Geographica 13. 238 pp. Uppsala: Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. ISBN 978-91-506-2622-3.

Sandahl, J. 2015. Civic Consciousness: A Viable Concept For Advancing Students’ Ability to Orient Themselves to Possible Futures?. Historical Encounters, 2(1): 1–15.

Metod

Med en tolkande metod där jag intervjuar ett antal gymnasieelever skulle jag kunna försöka förstå vad ytterligare kunskap representerar och betyder för personer med mycket klimatångest. Först behöver jag då på något sätt definiera ”mycket klimatångest” och ”låg kunskap om klimatförändringarna” och sedan behöver jag få fatt på individer som upplever sig själva representera den här kategoriseringen.

Båda dessa fenomen, ”klimatångest” och ”låg kunskap om klimatförändringarna” kan vara förhållandevis stigmatiserande – att hitta personer som vill delta i en studie kan gissningsvis vara svårt. Att sedan försöka utröna vad som kan ligga bakom oviljan till ytterligare kunskap är nästa svårighet. Det kan gissningsvis vara svårt att svara på, svårt att tala om och svårt att överhuvudtaget vara medveten om vad som är bakomliggande anledningar till motvilja. Detta gör att jag ställer mig frågan om genomförbarheten av en studie med en sådan ansats.

Ett annat alternativ är en mer positivistisk jämförande ansats där jag genom en enkätundersökning ser om det går att dra några slutsatser om vad elever som uppfattar sig ha hög kunskap om klimatförändringarna har gemensamt, som elever som uppfattar sig ha låg kunskap om klimatförändringarna inte har i samma utsträckning. Utifrån en sådan undersökning skulle en hypotes kunna formuleras om vad som gör att vissa elever, människor tar sig vidare i sin kunskapsutveckling trots klimatångest.

En svaghet i det upplägget är frågan huruvida dessa eleverna som eventuellt identifieras med hög kunskap någonsin haft klimatångest som hindrat dem. Men huruvida den invändningen blir relevant eller inte beror på eventuella teorier som kan användas och vad som eventuellt identifieras i undersökningen.

Hypotes och frågeställningar

Ska uppsatsen var fallorienterad och tolkande blir ingången induktiv och behovet av hypotes faller bort. Ska uppsatsen vara hypotesdriven behöver jag först identifiera en eller ett par teorier som skulle vara lämpliga att utgå ifrån i utformningen av en eller flera hypoteser. För att hålla den röda tråden kan det vara till nytta att ändå samla ett antal antaganden som på något sätt representerar min förförståelse in i uppsatsen.

  • Att känslan av klimatångest påverkar inställningen till kunskap om klimatförändringarna.
  • Att kunskap om klimatförändringarna påverkar upplevelsen av klimatångest.
  • Att oviljan till ytterligare kunskap om klimatförändringarna kan komma av något annat än klimatångest.
  • Att klimatångest kanske också kan komma av något annat än klimatkunskap. (mycket outvecklad tanke)

Kritik

En invändning mot uppsatsens syfte är huruvida det är skolans uppgift att överhuvudtaget hantera klimatångest. Även om det skulle kunna påvisas genom tidigare forskning eller i studien att det finns ett samband mellan klimatångest och ovilja att lära sig mer om klimatförändringarna kanske inte det är en aspekt av lärande som hör hemma i ämnesdidaktik. Det är dock intressant att Kramming (2017:191) i sin avslutande sammanfattning över tidigare forskning skriver som följer:

”Slutligen utryckte deltagarna att de ansåg att skolan arbetade för lite med framtidsfrågor och inte heller tog fasta på meningsskapandeprocesser utifrån känslomässiga aspekter i enlighet med tidigare forskning om ungdomar, framtiden och känslor inför klimatfrågan (Ojala 2016; 2015; Torbjörnsson & Molin 2015).

En annan invändning finns i den förenklade och schematiska framställningen av olika möjliga relationer mellan kunskap och ångest – är det verkligen konstruktivt och rimligt att förenkla mänskligt varande på det sättet. Detta är i slutändan en fråga om ontologi och epistemologi, och jag måste så klart ta ställning om jag ska komma någon vart. Jag ser två pooler, en där jag kan observera och anta rationalitet och viss kausalitet, men som i sin förenkling kanske blir av mindre värde. En annan där jag kan försöka förstå något som är allt för komplext att reda i och inte kan dra några slutsatser över huvud taget.

Det finns också en stark invändning mot studiens syfte. Kunskap om klimatförändringarna utvecklas inte enbart inom ämnet samhällskunskap, utan även inom exempelvis naturkunskap och geografi. Ett eventuellt resultat av studien blir då kanske svårt att tillämpa med någon didaktisk vinst inom samhällskunskapen. Kanske finns det en väg runt detta problem genom att närma sig syftet med en annan, eller flera andra frågor. Alternativt kanske det i denna invändning också ligger en möjlighet till avgränsningar.