#exempelatthärma: författarporträtt av John Green

”Ibland känns det som att universum vill bli observerat” skriver John Green i boken Förr eller senare exploderar jag. Jag hajade till när jag läste meningen eftersom en solnedgång eller ett frostigt träd ibland kan få mig att stanna upp och tänka på allt som är vackert i världen. Kanske har Green rätt.

John Green slog igenom stort som författare med just boken Förr eller senare exploderar jag även om hans tidigare böcker, som Efter Alaska, också fick uppmärksamhet bland läsare och i media. Green är amerikan och uppvuxen i bland annat Florida. Det märks i hans bok Pappersstäder som utspelar sig i Florida. Förutom att skriva böcker driver Green också flera Youtubekanaler. Kanalen Crash Course har han tillsammans med sin bror. Kanalen fokuserar på att lära barn och unga en hel del skolämnen, som exempelvis historia, filmhistoria, ekonomi och teknik. Sammantaget har Green gett ut sju ungdomsromaner. Den sista kom förra året och heter Sköldpaddor hela vägen ner. Den har jag inte hunnit läsa än.

Det finns flera saker som återkommer i alla Greens böcker. De handlar alltid om ungdomar och ungdomarna råkar alltid ut för olika typer av motgångar. En annan sak som är väldigt typisk för Green är att det i alla hans böcker finns karaktärer som läser mycket böcker. För mig blir det ganska tydligt att han försöker göra läsare, av sina läsare.

Även om Green har publicerat alla sina böcker under 2000-talet är hans böcker inte supertydliga exempel på böcker som tillhör postmodernismen. Typiskt för böcker och författare som tillhör postmodernismen är att de skriver berättelser där teman som identitet, historia, perspektiv och sanning är centralt. Eftersom första och andra världskrigen innebar lidande och brutalitet i en omfattning som människan aldrig tidigare sett funderar många efter det sista världskriget slut på vad som är en människa, vad vår historia betytt och betyder för oss, om vi verkligen ser saker från rätt perspektiv och vad som är sant och inte. I, Förr eller senare exploderar jag finns dock ett bra exempel på ett postmodernistiskt drag. Huvudpersonen Hazel läser i boken en bok som heter An Imperial Affiction skriven av en författare som heter Peter van Houten. Varken boken eller författaren finns på riktigt utan Green har hittat på båda två. Det här är väldigt typiskt för postmodernister, att ’leka’ med sanningen och vad vi uppfattar som sant och verkligt eller inte.

Jag tror att det finns flera anledningar till att Green har hittat på en låtsatsbok och en låtsasförfattare i sin egen bok. För det första tror jag att han är influerad av allt prat om ’fake news’. Det är svårt att veta vad som är sant och falskt idag när alla kan skriva vad som helst i sociala medier. För det andra tror jag att han kanske vill lära alla oss som läser att vara kritiska till allt som vi läser och inte ta allt för ’en sanning’ bara för att det är nedskrivet. Men just det här tycker jag kanske inte är det som är mest representativt för allt som Green har skrivit. Som jag skrev tidigare handlar alla Greens böcker om ungdomar som möter motgångar och på olika sätt tar sig igenom dem. Kanske vill han med sina böcker ge andra unga (och vuxna) perspektiv på sina egna liv. Oavsett hur normalt livet verkar vara för huvudpersonerna i hans böcker så är det ändå tillräckligt spännande för att fylla en bok – så kanske vi också ska tänka om våra egna liv. Med tanke på att jag tolkar det mest centrala i Greens böcker som perspektiv får jag ändra mig. Green är nog en postmodernist ändå.

This entry was posted in Exempel att härma, Svenska and tagged , . Bookmark the permalink.