Ett vidgat perspektiv på läxhjälpsdebatten

Läxhjälpsdebatten handlar till stor del om orättvisor och resursfördelning. Efter att ha jobbat ett par månader med läxhjälp upplever jag att debatten missar kärnan i frågan. Att köpa läxhjälp är en konsekvens av flera saker, flera saker som förtjänar en diskussion. 

Matte i skolan är svårt

En stor del av alla läxhjälpsuppdrag handlar om elever som behöver hjälp med matte, jag är inte så insatt att jag skulle vilja ge en siffra. Några frågor man skulle kunna fundera på som en följd av detta är:

  •  Är det för högt satta mål inom matematiken idag?
  • Behövs de mer tid i skolan till matematik?
  • Behöver vi se över ämnesdidaktiken inom matematik?
Att leda sig själv i studier är svårt

Den andra bakgrunden till att familjer väljer att ta in läxhjälp är utmaningen i att leda sig själv i sitt eget lärande. Oavsett om man som barn vill göra läxor eller bli bättre på ett ämne kan detta vara svår att åstadkomma på egen hand. Det behövs disciplin, studieteknik och ämneskunskaper.  Detta är förmågor som jag själv fortfarande kämpar med som vuxen, så att barn också kämpar tycker inte jag är särskilt underligt. En fråga att fundera på som en följd av detta är:

  • Behöver skolan ge mer övning i självständigt lärande?
Föräldrar är inte proffs på alla ämnen i skolan

Det är svårt för föräldrar att hjälpa sina barn med alla ämnen i skolan. Tänk dig ett scenario där ditt barn av någon anledning vill ha hjälp med matten i årskurs 6, kan du hjälpa till? Om vi spolar fram i tiden, matte i årskurs 9 eller på gymnasiet, kan du som förälder hjälpa till med det? Om du inte kan det? Vad är lämpliga alternativ?

Ett annat scenario, ditt barn vill av någon anledning ha hjälp med samhällskunskapen. Kan du förklara hur beslutsprocesserna i en kommun fungerar? Kan du förklara vilka olika utmaningar EU’s uppbyggnad innebär ur ett demokratiskt perspektiv? För olika individer i samhället? För olika grupper i samhället? Eller ur ett globalt perspektiv? Kan du göra det på ett välgrundat och nyanserat sätt? Om du inte kan det? Vad är lämpliga alternativ?

Barn vill höja sina betyg

En del har tydliga mål med sin ”läxhjälp” de vill höja sina betyg ifrån t.ex. ett D till ett C i ett ämne. De finns också de som vill ha hjälp att nå upp till godkänt, alltså ett E inom ett ämne.

Här kan vi ställa oss frågan vad vi ska göra med elever med driv och ambitioner? Hur ska skolan hjälpa elever som klarar sig men som vill prestera bättre? Ska de vara tillåtet att vilja jobba hårdare? Bakom ett läxhjälpsuppdrag finns det minst tre personer som tagit ett beslut om att anstränga sig för att en person ska prestera bättre inom ett ämne, barnet självt, föräldrarna och den som ger läxhjälp. Vilka andra alternativ hade varit bättre för en elev med ambitioner?

Den rätta debatten

Med överslagsräkning där jag utgått ifrån att läxhjälpsbolagen i år kommer att omsätta ungefär 75 miljoner och att en familj i genomsnitt köper läxhjälp för 1000kr/månad i 10 månader ger det ungefär 7500 elever som i år kommer att få läxhjälp. Om jag sedan gör ett överslag på att det är ungefär 900.000 elever som går i grundskolan idag innebär det att, det idag är ungefär 1% av Sveriges elever som får läxhjälp. Allt detta är en gissning eftersom jag inte har några verkliga siffror.

Om det inte framgått tydligt nog så är jag för att läxhjälp finns, eftersom de också är en del av min försörjning är jag också väldigt partisk i frågan. Däremot tycker jag att formerna för det rent politiskt är en ytterst relevant diskussion, men eftersom jag själv är mycket mer intresserad av människor och pedagogik än politik så lämnar jag den till andra. Det jag vill bidra med är en mer nyanserad syn på vad ”läxhjälp” handlar om och vad vi borde diskutera, jag tycker själv att detta inlägg i sig inte allas är tillräckligt nyanserat i frågan, men det är en början.