KAOS: Ett grekiskt krigslexikon – i samhällskunskapsundervisning

Det är inte ett år sedan jag upptäckte Alexandra Pascalidous skrivande, genom ett möte med hennes text om ensamhet i Metro som berörde. Förra året släppte hon också boken KAOS: Ett grekiskt krigslexikon. Det sammanföll med mina nationalekonomiska studier av bland annat Greklands ekonomiska läge. Mitt intresse för en mera sammanhängande berättelse om samtida Grekland ledde till att jag lade boken på minnet. Och nu har jag äntligen läst den!

Precis som i den första kolumnen jag läste av Pascalidou blir jag först väldigt glad över hennes något säregna språk. Efter att ha läst hela boken undrar jag lite över i vilken synonymordbok Pascalidou hittar alla sina allitterationer, det känns lite som språkets motsvarighet till McDonalds efter ett tag, otroligt lättillgängligt och kommersiellt.

Jag förlåter Alexandra alla allitterationer och uppskattar istället boken och berättelserna. Med en smart berättarteknik får jag som läsare följa med på en resa genom Grekland, i vår samtid. Även om det alltid är Pascalidous perspektiv, får jag se många sidor av Grekland genom hennes ögon. Hon möter bland många, högt uppsatta politiker, överklass, kvinnor män, barn, immigranter, och fattigdom är den röda tråden.

Samhällskunskapsundervisning

Eftersom boken är uppdelad i ett antal korta kapitel, som i sin utformning liknar fristående kolumner ser jag en möjlighet att använda delar av bokens innehåll inom samhällskunskap för årskurs 7-9. Anledningen till att jag tycker att boken skulle kunna tillföra undervisning värde handlar om relevansen i ämnet. Pascalidou ger själ och liv till många frågor som ibland är svåra att fånga och skildra förbi fakta och statistik, och som inte alltid når rapportering i svensk media.

Utifrån kursplanens centrala innehåll har jag följande uppslag:

Samhällsresurser och fördelning

Kapitlet ”Drama”, som handlar om en grupp romer och deras situation i Grekland, skulle kunna användas till att ge perspektiv på bland annat hur länders ekonomier hänger samman och skillnader mellan människors ekonomiska resurser.

Förutom detta finns två kapitel som kan bidra till olika perspektiv inom samma områden, och samtidigt ge ett starkt bidrag till att belysa förändringar i samhällsekonomi och vilka effekter det kan få för individer och grupper. Kapitlet ”Skola” handlar om barns villkor och kapitlet ”Misogyni” handlar om kvinnors villor.

Information och kommunikation

Kapitlet ”Polyfoni” som handlar om media, public service och makt skulle ge ett mycket bra perspektiv på medias funktion i Grekland som med fördel skulle kunna konstateras mot media i Sverige.

Källkritik och problematiserande

När boken kom mötes den av en del fina recensioner. Det fanns också de som såg vissa problem med bilden av Grekland som Pascalidou ger.

Kritiken har jag till viss del hanterat på det sättet att jag inte valt kapitel med innehåll som berör det som hon fått kritik för, bland annat hennes brist på historiskt kontext innan 1975, samt hennes begränsade urval när det gäller skildringar av politiska partier. Vidare tänker jag inte att någon av kapitlen står som ensamt material inom ett området utan används tillsammans med annat material ifrån andra källor.

UR.se har två bra serier om källkritik och media, en med gymnasiet som tänkt målgrupp och en som riktar sig mot årskurs 7-9.  Dessa bjuder sammantaget ett antal uppslag för att ta sig an kapitlen i boken med ett källkritiskt förhållningssätt.

This entry was posted in boktips, Samhällskunskap and tagged , , . Bookmark the permalink.