Att slita barn ifrån nuet

Ja, vems uppdrag är det att skilja barn från sitt varande i nuet till att förhålla sig till en framtid och kanske också dåtid? Ett återkommande tema hos de familjer jag jobbar hos med läxhjälp är behovet att utveckla struktur och rutiner i vardagen, för skolan, hos barnen. Struktur och rutiner som gör det möjligt att planera för framtiden.

Frågorna handlar om att utveckla förmågan att planera sin egen tid, förmågan att organisera sin egen vardag. Ibland kommer också frågor om att resonera, synliggöra och förklara prestation i förhållande till betyg. Och även att ta den diskussionen vidare, att resonera om möjliga vägar till högre betyg.

Barnen bollas mellan att dom är fina och älskade som dom är, samtidigt som min närvaro, som extern läxhjälp, i sig sänder en tydlig signal om att skolarbete och resultat är viktigt.

Barn som vuxnas behov av utbildning

Barnen jag träffar är inte lika tydliga i att det tycker att resultat är viktigt. Ibland vill jag be om ursäkt för oss vuxna, ”förlåt för att vi är så prestationsfokuserade. Vi vill alla bara väl, vi vill att du ska få ett gott liv.” Sen far tankarna till en gammal tweet av @shpetter som löd ungefär, “barn behöver inte gå i skolan, men vuxna behöver ha varit barn som gått i skolan.” Ett vad jag upplever, något knepigt koncept att förklara. Men klokt och sant.

Tillbaks till veckoplaneringen, och tillbaks till idén om att det jag gör nu, gör jag på grund av det jag ska göra sen. Ett vuxet tankesätt? Ett modernt tankesätt? Ett tankesätt som en del vuxna kämpar med att senare bli av med genom att närma sig bland annat mindfulness.

Drivna föräldrar

Hör en recension av Ana Udovics bok Generation Ego, som sammanfattar hennes tes i att barn idag fostras till drivna individer som ska bygga sitt eget varumärke. Senare samma dag får jag frågan om hur vi kan jobba med att höja ett barns prestation i skolan, av en förälder, inte barnet.  Men jag ska inte kasta några stenar, samma diskussion pågår ibland hemma hos mig. Förra helgen spenderades flera middagar åt diskussioner och resonemang om vikten av att lära sig engelska.

Så, jag ska motivera barnen. Fostra barnen till drivna individer som tar eget ansvar.

Ofokuserad undervisning

 rhizomatiskt lärandeJag gillar att låta barn och vuxna för den delen, umgås med olika ämnen, spendera tid med tex fysik eller svenska. Utan mål eller krav på prestation. Den här typen av tid ger möjlighet till rhizomatiskt lärande som tar den väg den vill.

Det öppnar också dörrar för filosoferande som i sin tur utvecklar tänkande och identitet i fin samklang. Hör tankar om just filosofi i undervisning, som motvikt till lydnadsorienterad undervisning. Och gillar det, massor.

Hemligheten bakom motivation

Uppdraget kvarstår och tiden står inte still, ska jag prata papperskalender vs. digital kalender? Med vem i så fall, barn eller förälder? Och var ska jag hitta det där drivet? Bara för att jag kommer ifrån ett företag så kan jag hitta det? Föräldrarna lämnar över uppdraget på mig, som det vore ett bröd som ska bakas. Drömmer om att följa ett samtal mellan Dan Pink och B.F Skinner, för att det ska bli verklighet behöver Continuum bli verklighet.

Allt det där jag vill ha svar på, allt det där som driver mig. Hand upp den som vet hur tidsperspektiv blir till och hur motivation uppstår?

This entry was posted in Lärande, Motivation, Studieteknik and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.