Kreml – Symbolen för makt och rikedom, en recension

Catherine Merridale berättar i sin bok glimtar av ryssarnas historia samtidigt som hon framförallt berättar om hur byggnader växt fram och försvunnit innanför murarna till Kreml. Tsarer och tsarinnor har alla haft sin egen vision för hur deras makt och inflytande ska speglas i arkitektur och byggnader, och även idéer om hur deras föregångares makt och inflytande ska suddas ut genom att utplåna byggnadsverken de lämnat efter sig. Merridales berättelse om Kreml, palatsområdet i Moskva börjar någon gång runt 1000-talet men utvecklas framförallt från 1400-talet fram till nu.

Kreml symbolen för makt och rikedom
Jag gillar Merridales berättarteknik, stil, eller infallsvinkel. Boken är vad den heter, en historisk skildring av några byggnadsverks historia. Samtidigt som jag som läsare i förbifarten får glimtar av ryssarnas historia och människorna som skapat den. Några gånger kommer jag på mig själv med att sitta och hålla andan, maktspelen och politiken är fylld av blod och mord och många gånger undrar jag hur länge tsarerna och tsarinnorna ska få leva, konspirationer är en konstant.

Kreml invaderas

När polackerna på och 1600-talet intar Kreml har Merridale fått mitt hjärta att slå för Kreml och jag blir irriterad, förbannad och sorgsen över förödelsen som de kommer med. När Napoleon på 1800-talet gör samma sak, har min första förälskelse lagt sig och jag har istället börjat fundera över att så få människor lever så gott på andras bekostnad och vad priset är för alla andra ryssar för skapelserna innanför Kremls murar. Något svårgripbart letar sig också fram mellan raderna när jag läser Merridales berättelse om Napoleons belägring. Efter att Napoleon fått ge upp och lämna Kreml åter till ryssarna så föds en nationalism i Ryssland som än idag används som stoff för nationsbyggande. Vad hade Ryssland varit utan Napoleon?

Kremls kosmopolitiska historia

Merridale berättar Kremls historia som mycket kosmopolitisk. Arkitekterna och hantverkarna som byggt eller influerat byggnaderna i Kreml har kommit från många olika platser i Europa, tex Italien och Tyskland. Merridale berättar också hur taktiken för att utveckla Kreml i många fall har handlat om att kopiera och inte utveckla egen kunskap, en taktik som också beskrivs gälla det ryska samhället i stort. Ryssarna är också väldigt sena jämfört med många andra länder att starta egna universitet, vilket också leder till att de gång på gång blir teknologiskt omkörda.

Boken som helhet

Boken i sin helhet får mig att ställa frågor om det är rätt och riktigt att ha känslor för en plats? En byggnad? Eller en stad? Jag funderar också över vilka avtryck som dagens makthavare lämnar efter sig i våra städer idag. Bokens största svaghet tycker jag är beskrivningen av 1900-talet, här får jag känslan att Merridale tappat intresse. Kapitlen känns pliktskyldiga och jag saknar det broderade berättelserna som jag fått ta del av tidigare. Boken styrka är Rysslands historia, ett verkligt Game of Thrones där utgången aldrig är given.

Bokens bidrag till förståelse av konflikten i Ukraina

Som grund för att förstå händelserna i och mellan Ryssland och Ukraina idag så ger boken självklart ett visst bidrag, men för en kärnfull analys inom ramen för internationella relationer som är ett av mina intresseområden tycker jag ändå boken väger ganska lätt. Merridale inkluderar en respektabel litteraturlista för den som är intresserad av att fördjupa sig ytterligare. Det finns också några fler recensioner att läsa på svenska för den nyfikne, med några andra infallsvinklar än min.