Att gå från ämne till undervisningsämne

Att kunna planera undervisning och att genomföra undervisning, didaktisk handlingskompetens är två olika kunskapsområden för lärare. Bronäs och Runebou diskuterar i sin bok “ämnesdidaktik – en undervisningskonst”  hur dessa två kompetenser, här med betoning på planeringsarbetet skapar det som blir ett ämnes didaktiska form.

Som lärarstudent fann jag diskussionen det för i sin bok om just didaktisk form givande. Den tar sitt avstamp i Dewey (något omskrivet):

För vetenskapsmannen representerar ämnesstoffet helt enkelt en given uppsättning fakta som kan användas för att formulera nya problem, initiera ny forskning och föra den fram till ett säkerställt resultat. I egenskap av lärare är detta inte dina uppgifter. Lärarens problem är att få till stånd en levande och personlig erfarenhet. Vad som finns inom ett barn, hur lärarens egna kunnande ska kunna vara till hjälp att tolka barnets behov och handlingar, att bestämma det medium i vilket barnet bör placeras för att barnets mognad skall kunna styras på ett riktigt sätt. Läraren berörs inte av ämnesstoffet som sådant, utan av ämnesstoffet som en faktor i en total och växande erfarenhet.

Ett vetenskapligt ämne ≠ undervisningsämne. Däremot har ämnet en undervisningspotential även om det inte kan flyttas direkt in i klassrummet. Det är lärarens uppgift att ge det vetenskapliga ämnet en didaktisk form, att omvandla ämnet till ett undervisningsämne. Den didaktiska formen av ett ämne innebär både en inkludering och en exkludering av sådant i det vetenskapliga ämnet som inte är lämpligt för undervisning. Den didaktiska formen kan också innebära en transformering ifrån abstrakt till konkret form. Ett exempel på detta är att låta samhällsbildning återges genom familjebildning. I vissa fall, kan eleverna om det ges möjlighet transformera ämnet ytterligare, från t.ex. familjebildning hos människor till familjebildning hos hundar

Didaktisk form och principer

Den didaktiska formen formas utifrån bland annat dessa undervisningsprinciper:

  • Motivation – att söka elevernas motivation genom att bjuda in de till delaktighet i undervisningsupplägget.
  • Aktivitet – som princip tar sig uttryck i t.ex. ett undersökande arbetssätt som metod.
  • Mening och meningsfullhet, går tillbaka till elevernas delaktighet igen.

Didaktisk form och relationer

Den didaktiska formen bygger förutom på principer också på ett antal relationella samband. Dessa kan illustreras med hjälp av den didaktiska triangeln.

didaktisk triangel

Den didaktiska triangeln belyser alla det relationer som tillsammans skapar det didaktiska förutsättningarna. Relationen mellan elev och ämne, relation mellan lärare och ämne, och relation mellan lärare och elev. Bronäs och Runebou menar, ”beteckningen ’lärare’ och ’elev’ pekar på att det inte rör sig om vilken relation som helst mellan två människor, utan en relation som består av en tredje faktor. Relationen uppstår primärt i förhållandet till ett innehåll. Det är via innehållet relationen kan upprättas.” Det är lärarens uppgift att i sitt didaktiska arbete utifrån principerna om motivation och mening tillsammans med eleverna söka detta.

Diskussionen om ett ämnes didaktiska form är en mindre del av “ämnesdidaktik – en undervisningskonst“.

En intressant diskussion om motivation finns också på denna lärarblogg.