En askungesaga och en sågning

Ja vad vill jag säga, att jag är lättlurad. Många är de som läst Igelkottens elegans och efteråt skrivit gredelina recensioner om bokens förträfflighet. Jag läser den, med så här i efterhand kanske något för höga förväntningar och den faller, kapitel för kapitel ner i en avgrund.

*SPOILERVARNING* Varför ska människor läsa sån här skit? Varför ska tjejer läsa sån här skit? Det är en askungesaga, något förklädd men inte mycket. Som läsare får jag träffa två charmiga och samtidigt tragiska kvinnor, en äldre dam i femtioårsåldern och en nästan tonåring. Båda känner sig utanför sin familj, sitt sammanhang och samhället och plågas av sin höga intelligens och sitt intresse för kultur. Så långt är allt bra.

Men, dessa två karaktärer lever sitt liv i det fördolda och delar inte med sig av sig själva eller sina intressen inför någon, av rädsla för repressalier. Behjärtansvärt och en bra studie i hur Bourdieus idé om fält är tänkt att fungera. Problemen med boken uppstår när dessa båda kvinnors situation ska utmanas och förändras i enlighet med god dramaturgi.

Mot en fond av ett japanskt kulturarv dyker en äldre kultiverad herre upp och får genast syn på dessa två undanskuffade kvinnor. Han söker kontakt och inleder en vänskap med båda två. Detta får de båda kvinnorna att leva upp, att uppleva lycka och hopp.

 Blir. Så. Matt.

Passiv kvinna förlöses av agerande man. Finns det verkligen så få typer av berättelser här i världen att det som måste skrivas och läsas är ännu en version av askungen?

Det kan inte vara så.

För guds skull läs den inte. Igelkottens elegans.

This entry was posted in boktips, Svenska and tagged , , . Bookmark the permalink.