Att planka – en nästan scifi novell

I högra ögonvrån blinkar en röd logga till, det är en notifiering om att hon passerar gränsen in till Stockholm commute. Hon ser sig om i fordonet efter en plats och väljer en lite längre bak. Clare är på väg hem och är lite trött efter ett långt besök hos moster där hon suttit barnvakt en stund åt sina söta små kusiner. Hon ser sig förstrött om i fordonet, det är inte så många andra passagerare som är ute och reser.

Clare låter blicken vandra, närmast henne sitter en äldre herre, en försäkringsrådgivare som talar många språk ser hon. Lite längre fram sitter två personer i Clares egen ålder. Sarah och June heter de och bor i Långbro. De har väskor fulla med grönsaker, går säkert ärenden åt sina föräldrar tänker Clare. Efter ett tag har Clare kollat igenom alla fordonets passagerare utan att hitta någon som fångat hennes intresse. Hon går varvet runt igen, kanske missade hon något. Vid andra varvet slut är Clare uttråkad och funderar över vad hon kan hitta på istället innan det är dags för henne att kliva av. Hon flyttar runt i sätet för att hitta en bekvämare position. Killen bredvid henne på andra sidan gången, vem var han nu igen. Märkligt, Clare tittar på honom men får inte upp någon information. Hon väntar något ögonblick men inget händer. Det kommer fortfarande inte upp varken namn eller sysselsättning.

Clare har aldrig varit med om något liknade tidigare, att en person inte är registrerad, att en person inte kommer upp på hennes bioskärm. Clares tankar avbryts av att killen reser sig upp för att gå av. Impulsivt reser sig Clare också och kliver av bussen hon med.

Hey, ropar hon efter killen. Han vänder sig om och ler, hej, hej, säger han. Clare heter jag, säger Clare samtidigt som hon bugar lätt. Alex, svara killen, samtidigt som han drar av sig anoraken han haft på sig. Du kom inte upp på min bioskärm fortsätter Clare, det har aldrig hänt förut. Alex tittar ner i marken, sen säger han, det är aldrig någon som brukar märka. Clare lägger märke till anoraken han står med i handen, också ett odd plagg. Alex verkar ändå lugn och ger Clare ett leende. Han byter ämne, anoraken har jag hittat hemma på vinden, den var min farfars. Clares hjärna spinner, men bioskärmen då, varför kom du inte upp? Hon sväljer sin nyfikenhet för stunden och svarar, jaha, ja, den ser ovanlig ut. Den är gjord av ett material som gör min kroppsvärme osynlig för kamerorna säger Alex, det är därför jag inte kom upp på din bioskärm.

Clare blir tyst. Alex lägger ner anoraken i sin ryggsäck och börjar sedan gå längs trottoaren. Clare följer efter, men varför har du den på dig, frågar hon. Alex verkar inte ta illa vid sig och svarar, mina commuter points räcker bara till resor på vardagarna. När jag använder anoraken dras inga points för mig eftersom jag inte registreras någonstans. Men varför räcker inte dina points? Nu är det Alex tur att bli tyst. Clare som fortfarande är nyfiken, noterar hur Alex lugg skymmer hans ögon när han tittar ner. Hon tror att hon sett att de har en brun nyans. Damn, nej eller alltså. Clares bioskärm visar nu information om Alex, han har dykt upp. Vill du gå och fika, säger hon istället, vi kan gå till BB vid Vanadisplan?

Del 2

BB är en av Clares många favoritbyggnader i Stockholm, den lyckas med något så ovanligt som att se inbjudande ut både från utsidan och insidan. Detta leder ibland till viss beslutsångest hos Clare. Hon tycker om att sitta på uteserveringen som finns på innergården med hela den vackra glasbyggnaden runt om sig. Sol, moln och himlens färger reflekteras i glaset i oändliga formationer och Clare har lätt att fastna i antingen fantasier eller försök att lösa läxproblem. Ibland är det bättre att sitta inne, så att tankarna avgränsas av något, som ett glastak.

Så fort de kommer in genom entrén kommer ett meddelande upp på Clares bioskärm, ”Welcome to Buzz Building. Would you like to see the menu? Alex och hon ställer sig lite vid sidan om ingången tillsammans med några andra gäster som redan står där. De bläddrar igenom menyn från restaurangen på sina bioskärmar. Vill du sitta ute eller inne, frågar Clare. Alex ser sig om, sen säger han, på andra våningen vid bina brukar det vara nice, ska vi kolla där? Absolut, svara Clare och de går för att hitta en plats.

När det satt sig ner fokuserar Clare återigen på menyn, vill hon ha en myrburgare eller lite hopper-snacks? Hon bestämmer sig för hopper-snacksen, och går vidare till dryckesvalen. Kaffe, te och fruktdrycker passerar, Clare ser att det lyser gult när bioskärmen visar hur mycket environment points hon behöver för vissa av alternativen, hon har inte så många kvar den här månaden. Hon väljer ett svalt kinesiskt te till slut, det kräver minst poäng. Clare och Alex har båda fått iväg sina beställningar och det dröjer inte länge förrän de kommer flygandes. Alex har valt samma te som henne men inga snacks. Clare ställer snacksen mitt på bordet och bjuder Alex att dela dem med henne.

Båda smakar sitt te under tystnad. De är upptagna med att göra den vanliga jämförelsen på sina bioskärmar. Clare ser att Alex läser en mindre avancerad mattekurs än henne och han läser någon biofilosofikurs som hon inte tar. Däremot läser det båda micro-engineering på samma nivå, Alex har lite bättre betyg än Clare i detta ser hon och avslutar sin jämförelse. Vad bra det går för dig i micro-engineering, säger Clare, Alex byter fokusen och tittar på Clare igen. Ja, jag tycker det är ganska lätt, säger han. Clare himlar med ögonen, vilket får Alex att skratta.

Hopper-snacksen är bra här, det smakar sött och samtidigt lite syrligt, Clare tror att det är någon blandning av citron och kardemumma som är kryddan.  Skratten fortsätter att avlösa varandra i samma takt som snacksen försvinner från tallriken. Clare får efter en stund ett samtal ifrån sin pappa Silas, det är söndag, det betyder middag med mammas arbetskamrater, vilket Clare helt glömt bort. Jag måst gå, säger hon till Alex,och fortsätter, vi är några stycken som ska plugga till kurstentan i micro-engineering hos mig på onsdag kväll, du kan väl komma förbi?