Bortfallna sidor ur Doktor Glas

Sida 15b

19 juni

Jag besökte Doktor Glas idag. Det har tagit mig många dagar att samla mod och kraft för detta möte. Kanske var det gårdagens gudomliga solnedgång i långsam rosa som gav förändringen. Jag har varit rädd att doktorn när jag presenterade mitt ärende skulle avkräva mig noggranna detaljer om min situation. Att jag skulle bli tvungen att berätta om hur jag vaknar i gryningen väckt av Gregorius. Om hur han lägger sin gamla sträva hand över min nacke och pressar mig mot dunet. Det gör min andning svår, som att livet är mera utsläckt än levande. Det gör mig inget. När det händer vill jag bara dö. Ofta kommer jag tillbaka av Gregorios röst, han talar om

***

Doktor Glas tittade på mig medan jag talade. Han var tyst och hans ögon vittnade om förståelse och medkännande. Det kändes bra att anförtro mig åt en sådan man som i motsats till så många andra män jag mött, behandlade mig med vördnad. När jag äntligen hade talat färdigt trodde jag för ett ögonblick att Doktor Glas hade för avsikt att ringa Gregorios och överlämna mig till ett outhärdligt öde, men han nickade. Jag förstod att jag gjort rätt i att lita på min familjs uppfattning om Doktor Glas.

Sida 34b

2 juli

Mitt liv är outhärdligt, hur ska denna leda komma till ända. Nu har det hänt igen. Det ligger mig inte för att tala om dessa händelser med Gregorius själv, vad är en kvinnas röst värd jämte mannens rationella stämma. Min tilltro ligger i att Doktor Glas kan föra ett samtal med min man. Mitt hopp står till att dessa två kan mötas som fågelsång möter soluppgång, i samförstånd.

Sida 153b

Stockholm 21, september

Bästa Herr Markel!

Hoppas jag finner dig väl. Vill tacka å det ödmjukaste för rådet ditt att låta Klas Recke sköta en del av mina investeringar. Det har haft mycket god effekt på mina finansers utveckling.

När jag satt här vid mitt skrivbord mindes jag även att jag fortfarande har boken du så vänligt lånat mig. Gillian Flynns bok, har givit mig stor nytta och lika delar nöje att läsa, dock fann jag titeln någon märklig.

Om jag får be om uppskov gällande din förfrågan så vore det fint.

Din vän,

Helga

Sida 155b

22 september

Tänk vad några ord som blir meningar, som blir handlingar kan göra. Helt säker kan jag aldrig vara att det var käre doktor Glas som räddade mig från mitt tragiska öde, men jag vill inte heller veta. Någonstans mår jag lite bättre om jag inte är helt säker på att jag var delaktig i mordet på min man. För trots allt, är jag bara den oskyldiga, självmordsbenägna, fagra frun som behövde räddas från sin sexuellt frustrerade man.

Epilog – Gregorius

Varje natt det första året av vårt giftermål försökte Helga förföra mig. Hon försökte tala sensuellt med mig, hon försökte ödmjukt röra sig närmare mitt skrev men varje försök ledde till att jag lämnade sängen, satte mig på vid krucifixet som hängde ovanför eldstaden och talade till den allsmäktige Gud. Jag försökte tala om för Honom att utöver hennes anskrämliga begär så var hon oftast en väluppfostrad och medgörlig person. Hennes lust ökade för varje natt och desto oftare hon försökte förleda mig, blev mina böner mer intensiva. Ibland håller hon fast mig, pressar mig mot dunet. Det förbryllar mig att detta är Guds vilja.

Ibland låtsades jag sova när jag hörde hennes tunga flåsande som indikerade att hennes begär väckts. Det var som att månen om natten tog fram monstret inom henne, vissa nätter gjorde hon mig så illa att ögonen fylldes av vätska. Om dagarna visade hon upp ett varmt leende och ett vänligt humör men så fort solen hade gått ner föredrog jag att stänga in mig på kontoret, låsa in mig och hoppas på att hon somnat innan jag kommit ut. Jag hade sällan den turen eftersom hon oftast satt i sängen redo för att ohämmat smutskasta min kropp och varje gång bad jag om förlåtelse. Hon har talat om att lämna mig