Akademisk parlör med en nypa identitetskris

I veckan har vi fått göra en ovanligt didaktiskt uppgift som innefattat kamratbedömning. En av mina kurskamrater kommenterade min kommentar till hennes text. Hon sa att jag uttryckte mina tankar väldigt bra med hjälp av kurslitteraturen. Denna kommentar har fått mig att fundera, eftersom jag inte sagt något om vad jag varken tyckte eller tänkte om hennes text. Jag använde mig av kurslitteraturen på akademiskt vis.

2015-01-02 17.31.13Jag kan längta lite efter att få säga vad jag tycker och tänker, ibland känns det som att universitetet suddar ut lite av min förmåga att ta ställning. Tänk att få uttrycka sig kraftfullt och engagerat!

Tänk att få säga, ”fan va kasst!” Eller, ”Gud va genomtänkt”. ”Detta är helt fel”, hade också gett visst behag att uttala. ”Men vilket pladder” hade nog också kunnat vara välgörande att säga. Andra befriande ord hade varit, ”detta är hegemoniskt junk och det är kraftigt bruk av symboliskt våld att utsätta oss för denna läsning.”

Utifrån en liten parlör översätter jag mina åsikter till akademish:

  • Fan va kasst! = ”I introduktionen till…”
  • Gud va genomtänkt = ”I introduktionen till…”
  • Detta är helt fel = ”Positivisterna kritiserade…”
  • Men vilket pladder = ”Enligt ett annat paradigm…”
  • Detta är hegemoniskt junk och det är kraftigt bruk av symboliskt våld att utsätta oss för denna läsning = ” /… / ”

Ja, borde jag kanske finna glädje och identitet i de akademiska uttrycken. Jag kämpar lite med hur båda dessa delar ska få plats i mig, det akademiska återgivandet av andras ord och att finnas till själv med en egen åsikt. Har du en tanke att dela om ett konstruktivt förhållningssätt är det välkommet!

Ett kanadensiskt perspektiv på frågan om akademin och identitet.