Genrediskussion om Hungerspelen

För några veckor sedan skrev jag en tenta där jag var ombedd att föra en genrediskussion utifrån en av de skönlitterära böcker vi läst. Jag valde Hungerspelen och diskuterade utifrån science fiction genren och young adult genren.

Texten nedan är del av en tenta som blev bedömd med betyget C, det kan kanske avskräcka eventuella plagiat! Science fiction delen gör ingen lyckligare så den skonar jag alla ifrån eventuell läsning. Texten är helt “as is”, sina brister till trots.

Den postmoderna young adult romanen

Den postmoderna young adult romanen är en vidareutveckling av bildnings- och utvecklingsromanen inom ungdomslitteraturen. Trites (2000) menar att young adult genren utforskar maktrelationer mellan individ och struktur. En central utgångspunkt inom postmodernismen är synen på identitet som socialt konstruerad (Trites 2000). Protagonistens utveckling i young adult genren handlar om att öka sin medvetenhet och sitt deltagande på den kapitalistiska marknaden, samt att finna ett förhållningssätt till identitet. Mognad uppnås när protagonisten förlikar sig och anpassar sig till strukturen för att överleva.

Det postmoderna temat och dess narrativa struktur har en del likheter med det som Björk (2012) kallar den ideala berättelsen i Disneyfilmer. Enligt Björk (2012) innehåller många av Disneys filmer en berättelse som hela tiden återkommer och återberättas i olika skepnader. En berättelse som blir en, ”… resumé över modernitetens ideala berättelse, där individens ställning i samhällshierarkin avgörs mer av hennes prestation än av hennes börd” (Björk 2012, 8).

Jag kommer här undersöka hur postmodernismens teman och narrativa struktur förhåller sig till idealberättelsen, samt hur Hungerspelen (Collins 2010) och Lex bok (Kadefors 2013) förhåller sig till dem båda.

Förklädnad, femininitet och makt

Enligt (Björk 2012) förställer sig protagonisten i idealberättelsen för att förleda makten. Thomas (1999) diskuterar utifrån Terry Castles teorier förklädnaden eller förställningens funktion i en berättelser. Maskeraden som topos har utvecklats över tid och i olika genrer inom brittisk litteratur. I 1700-tals litteratur fyllde maskeraden en narrativ funktion i att utmana jämvikt och fungerade som en möjlighet för karaktärer att bryta mot normer och erövra högre maktpositioner. Detta utmanande av makt sker genom att maskeradens förställning erbjuder en möjlighet att sudda ut och överskrida givna gränsen hos kategoriseringar så som till exempel könsroller, samhällsklasser samt verkligt och overkligt (Thomas 1999). Efter spelens avslutning ges Katniss en barnslig och feminin stil. För Katniss handlar denna förklädnad om att reduceras till annan feminin identitet och position, som syftar till att återställa en tidigare rubbad jämvikt i maktrelationerna mellan henne och de styrande. Förställningen hos Katniss sker inte som hos Castle mellan olika könsroller utan inom olika femininiteten. Även Lex förklädnad eller utforskande av en annan identitet sker inom olika femininiteten. Från ett postmodernt perspektiv kan protagonisternas förställning både till yta och inre ses som ett utforskande av maktrelationer utifrån olika identiteter.

Marknadsekonomi och anpassning

Att få den ”jublande massan” på sin sida är centralt för att nå framgång i den ideala berättelsen (Björk 2002). Katniss romans med Peeta är en lögn i syfte att ge tv-tittarna och samhället vad de vill ha. Lex bloggande som Maya har samma syfte. Utifrån postmodernismen kan Lex och Katniss agerande ses som deras ökade deltagande på marknaden.

Vid idealberättelsens slut menar Björk att ”Positionerna är utbytta, men strukturen intakt (2002, 15)”. Här skiljer sig idealberättelsen ifrån den postmoderna. I Hungerspelen har Katniss förflyttat sin position uppåt men positionerna är inte utbytta i slutet. Katniss har precis som Lex istället genom sin förklädnad lyckats anpassa sig till rådande maktstrukturer i enlighet med den postmoderna genren.

Källor:

Björk, Nina. 2012. Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde. Stockholm: Wahlström Widstrand.

Collins, Suzanne. 2010. Hungerspelen.

Kadefors, Sara. 2013. Lex bok.

Thomas, Tammis Elise. 1999. Masquerade liberties and female power in Le Fanu’s Carmilla. I E. Smith & R. Haas. (red.) The Haunted Mind. The Supernatural in Victorian Literature. New York: Scarecrow.

Trites, Roberta Seelinger. 2000. Disturbing the Universe. Power and Repression in Adolescent Literature. Iowa City: University of Iowa Press.