The Bone Clocks – David Mitchell

Framtidsbiblioteket i Norge har nu funnits i lite över ett år. Varje år de närmaste hundra åren kommer biblioteket fyllas på med en ny bok av en ny författare . 2114 kommer samtliga böcker att publiceras. Runt biblioteket har tusen träd planterats och en tryckpress har installerats i biblioteket. Tanken är att ge framtida generation alla förutsättningar att trycka och läsa böckerna.

Författare nummer ett att bidra till detta projekt blev Margaret Atwood, en fantastisk författare och extraordinär människa. Författare nummer två annonserades för några veckor sedan – David Mitchell. Mitchell är engelsman och har tidigare skrivit Cloud Atlas, en mycket annorlunda berättelse som jag sett filmatiseringen av och gillat. Att Mitchell blev utsedd att bidra till Framtidsbiblioteket gjorde mig mycket nyfiken. Jag klickade hem hans senast bok, The Bone Clocks. Här pausar jag i skrivandet och funderar på hur den första meningen jag skriver om den här boken ska se ut – vad den ska innehålla.

Bone Clocks

The Bone Clocks är inte som någon annan bok jag läst. Nästan halvvägs igenom boken visste jag fortfarande inte riktigt vad det var jag hade framför mig. Berättelsen är svår att fånga, beskriva och definiera. För mig fungerade detta som en stark drivkraft att fortsätta läsa.

Andra halvan av boken börjar jag ändå greppa berättelsens perplexa innehåll och struktur, viljan att läsa finns kvar. Jag bryter till och med mot några sociala regler när jag närmar mig slutet av boken, sitter med min familj i soffan och läser när alla andra sitter och pratar.

Jag blev helt ägd av The Bone Clocks. Mitchell ska släppa en ny bok till hösten. Den kommer att bli läst av mig. Om nyfikenhet uppstod skrev Mitchell för ett tag sedan en Twitter-novell: The Right Sort, den finns sammanställd här. Skicka en kommentar om du har eller ska läsa boken och berätta vad du tyckte 🙂