Charmig science fiction – så kan man inte säga ju!

Alla dess frågor utan svar, ställer sig på rad. Jag har i alla fall läst ytterligare en svensk science fiction roman – Tredje principen av Anna Jakobsson Lund. En bekant berättelse jag läser för att slappna av. Vill gärna beskriva boken som charmig eller gullig men det känns inte så värdigt. Jag behöver ett annat ord? Vilket? Kanske är Divergent-avknopparare det? Nej det är ordet för intertextualiteten. Hör inga, för mig, nya frågor i den här boken. Det är skönt. Frågetecken verkar redan gjort sig en hobby av att följa mig var dag.

tredje principen

Okej, jag ska vara seriös. Jag gillar namnen på karaktärerna. De känns varligt och mödosamt utvalda. Språket flyter också väldigt fint, mer följsamt än i exempelvis Claessons böcker. Det finns flera motiv i boken som känns angelägna: droger, maktförhållanden mellan barn och vuxna, identitet och utseende, arv och livschanser. En vag gissning eller tolkning från min sida skulle kunna vara att temat som träder fram i Jakobsson Lunds berättelse som helhet rör information, kunskap och kommunikation. Detta leder in på världsbilder, en mycket aktuell fråga.

Allt som allt gör detta boken läsvärd, och jag kommer att läsa nästa bok då Tredje principen är den första boken i en trilogi.