Science fiction och statsvetenskaperna – två motstridiga trender

OBS i P1 tar i bland upp science-fiction-genren. Lite intressant är att de alltid tar upp genren som helhet och aldrig ett enskilt verk som de gör med andra böcker. Aja, det hör inte hit. Det finns två bra essäer om framtidsskildringar hos OBS som är hörvärda. Samtidigt funderar jag på en annan trend i samhället som kan kopplas till dessa böcker. Och som alltid slutar det med frågor! 

Mattias Hagberg har gjort en spaning om framtidsskildringar som är och varit aktuella i närtid. Det han konstaterar är att alla böcker och filmer verkar vara delar av samma berättelse. Berättelser som blir populära nu ser enligt Hagberg ut så här, “Dagens framtidsskildringar är nästan alltid dystopiska. Berättelserna utspelas i postapokalyptiska världar. Det är efter kriget, kollapsen, den stora omvälvningen. Miljöförstöringen är påtaglig.” De är också alla berättelsen om frälsaren, personen som ska styra upp mänskligheten kort och gott. Se till att allt ordnar sig.

Hagberg har nog lyssnat på eller läst Nicklas Söderbergs essä -framtidsskildringen som politisk idéroman. Både Hagberg och Söderberg är inne på att science fiction är en politisk genre som ställer svåra moraliska och politiska frågor till sina läsare.

Hagberg har också gjort en annan kortare essä om en genre som ibland kallas sällsam, eller weired på engelska. I den samtalar han om hur fantastisk litteratur fångar det tvetydiga i livet och samtiden.

Det finns något här, populariteten och framgången hos dystopier och en annan trend i världen. I Japan har man beslutat att kraftigt reducera omfattningen på de statsvetenskapliga universitetsutbildningarna. Uzbekistan har helt förbjudit statsvetenskap.  Japan och Uzbekistan är inte ensamma om att se eller genomföra förändringar i sitt utbildningsutbud. Det har talats om fallet för de samhällsvetenskapliga ämnena i ett par år nu. Flera universitet i USA har t.ex. dragit ner kraftigt på sin budget och omfånget på utbildningar med samhällsvetenskapliga inriktningar.

Kanske går de här två sakerna inte att föra samman, kanske gör de det. Jag tittar på dem som två delar av en helhet; filmer och böcker med samhällskritiskt budskap och det samtidiga fallet i intresse och satsningar på samma ämne i utbildningssammanhang globalt.

Vad finns i tomrummet mellan dessa två företeelser? Det är en insikt, en slutsats som stirrar tillbaka på mig från sin plats i glappet, men jag ser inte vad det är!

Kanske saknar det samband, vem vet?

This entry was posted in Samhällskunskap, Skönlitteratur and tagged , . Bookmark the permalink.