Ett barndomsminne
Har ni läst Gunnel Lindes bok ”Den vita stenen”? Sett tv-serien från 1973? Tv-serien har satt oförglömliga spår i mig. Då, när jag var barn reflekterade jag nog inte så mycket över att Fias och Hampus vänskap sträckte sig över klassgränserna. Även om jag minns Fias stora hus och trädgård som kontrast till den lilla fattigstugan där Hampus bodde med sina föräldrar och alla syskon.
Nej, det som fascinerade mig mest då, var den lilla vita vackra stenen, som såg så len och fin ut. Och att det var just kring den som deras vänskap kretsade.
Förmodligen är det därför jag som barn fann en egen alldeles vit sten. Att den mer såg ut som en bit kokos tagen direkt från en kokosnöt, spelade ingen roll. För mig var den, och är ännu, lika fin och magisk som stenen i tv-serien.
Föremål
En gång när jag var runt 5–6 år stod jag på vår balkong tre våningar upp. Jag hade stenen i handen, höll den utanför räcket och naturligtvis tappade jag den. Minns ännu paniken eftersom det fanns en brunn precis nedanför. Jag rusade nedför trapporna, livrädd att aldrig hitta den igen. Men när jag kom ut ur porten fick jag syn på den direkt, vilken lycka!
Sedan dess har stenen förvarats på en mycket trygg plats och tas ännu fram ibland när själen längtar efter lite nostalgi. Har du något föremål som du haft sedan du var barn?
