“Jag mindes att jag hade sökt efter lampsnöret, hoppats att jag inte

skulle kliva på något av alla fluglik jag glömt att sopa upp. Ljusskenet kom som en välsignelse, men jag hade inte kunnat skaka av mig den obehagliga känslan.

Med täcket som mantel klev jag i mammas svarta träskor, hälarna

stack ut och jag vred om dörrnyckeln. Augustinatten låg kylig, bara

någon vecka tidigare hade det varit högsommarvärme, nu slog sensommardoften emot mig och luktade höstregn. Så hördes ett välbekant hoande och jag påmindes genast om när pappa berättat om ugglorna i skogen när jag var liten, jag saknade alla hans spännande storys.

Jag halvsprang mot dass, skyndade mig att uträtta mina behov och

kutade tillbaka till Henriks värmande kropp. Varsamt nuddade jag

ärret med läpparna och nu vaknade han till och besvarade kyssen. Vi älskade för första gången i mitt barndomshem som från och med nu var vår gemensamma sommarbostad. Björne kunde dra en lättnadens suck, äntligen var jag vuxen på riktigt, lillsyrran stod på egna ben. Hade man, lägenhet i Enskede och en sommarstuga.”

Boken finns att köpa hos nätbokhandlarna eller streama som ljudbok.

På plats var bland annat #AgnetaSjödin, #AlexandraPascalidou, #DanielParis och #HansShimoda samt givetvis förläggare Ane Frostad och manager Carina Scheele Carlsen.

Passa på att köpa ditt eget block med detta unika motiv – eller varför inte ge bort i present.

Shoppa och läs mer om Saga här:

Obs! Motiven till blocken kan ej köpas som tavla. De tavlor Saga målar är unika och finns i endast ett exemplar.

Som specialpedagog var jag en av de fackpersoner och forskare som blev tillfrågade om jag ville bidra till innehållet i boken, i mitt fall, om högkänsliga elever i skolan. Klart jag ville! Mer om det kan ni läsa om i min studie ”Det är svårt att vara mig… om skolelever som kategoriserar sig som högkänsliga”:

Just nu sitter jag på tåget på väg till en specialrelease av den svenska versionen, med inbjudna gäster där jag återigen har fått glädjen att leda en samtalsstund tillsammans med Märtha Louise om högkänslighet och boken Sensitiva barn.

Kunskapen om högkänslighet sprider sig, mycket tack vare föreningar som Sveriges förening för högkänsliga och andra, men också för att många högkänsliga själva gör vad de kan för att nå ut med detta. Högkänsliga drivs i mycket hög grad av sin inre övertygelse, ofta väldigt kraftig och ”ofrånkomlig” och går den väg som känns rätt ända ut i varenda cell, som gör livet värt att leva. En av dessa är Märtha Louise. Hjälps inte att hon är prinsessa.

Inte heller att personer, särskilt offentliga, som går sin egen väg blir ifrågasatta och kritiserade. Hon går sin väg och lever sitt eget liv. Även om det har sitt pris. Just nu tänker jag på; hur många, med handen på hjärtat skulle neka till att leva som man önskar om möjlighet finns? Knappast någon.

Vi måste vara försiktiga innan vi kritiserar och fördömer, för vem har rätt att säga hur någon annan ska leva? Vilka beslut man tar i sitt eget liv osv?

Högkänsliga människor tillhör en minoritet i samhället men ändå en ganska stor sådan, ca 20 % av alla människor är högkänsliga. Du kanske är en av dem, eller har någon i din närhet som är det. Det här handlar inte om att högkänsliga skulle vara bättre än andra, eller att man ska tycka synd om, det handlar bara om att väcka tankar kring att vi människor är olika, har olika personlighetsdrag och att det i sig inte är något konstigt eller märkvärdigt.

För er som vill läsa mer om högkänslighet finns en massa information, lästips, både böcker och forskning här

“Idag har jag sträckläst boken “Som elefanterna bär sina betar”. Den är verkligen berörande och verklighetstroget beskriven av våld i nära relationer men också för att barnen får en röst. Ninas beskrivning av den kenyanska miljön får mig förflyttad dit, till savannen och jag känner vibrationerna under mina fötter när elefanterna drar förbi. Nina är en fena på beskrivningar som får en att se det framför sig och som bonus finns det en i persongalleriet som ger, iaf mig, glada leenden. Jag rekommenderar er absolut att läsa den. Livet är sällan som det syns utåt, det finns hela små världar bakom varje fasad, vare sig det gäller människor eller hus. Och i gruset av raset finns alltid början till en ny verklighet.” /Kvinna.

“Stark, medryckande och väldigt målande. Dessutom om ett viktigt ämne”. /Man, 33.

“Detta är en viktig bok som fler borde läsa! Utöver starka känslor och problematiska dilemman får du också i denna bok läsa fina miljöbeskrivningar av Kenya, dess folk och djurliv. Framför allt är det dock en bok som vill lyfta fram relationer, skuld och skamkänslor men också modet att bryta sig loss från en våldsam relation”. /Bokbloggare

Jag gillar också att ha flera manus på gång. Tricket, vilket fungerar bra för mig, är att de inte får befinna sig i samma fas samtidigt. Ett manus kan närma sig slutet, ett annat vara i planeringsskedet medan ett tredje håller på att skrivas om utifrån en ny ingång eller något annat.

Att växla mellan olika manus skapar en slags dynamik som inspirerar och utvecklar samtliga manus. Win-win, alltså. Det knepiga i det hela, om man är som jag, är att låta andra manus vila, att välja ut vilka som måste vänta på sin tur.

Det går ju inte att ha hur många som helst på gång samtidigt. Då blir inget gjort istället. Det går bort numer. Jag jobbar med mina tre manus och när ett är färdigställt då står en av de köande på tur.

Vad skriver jag på just nu då? Jo, en kriminalroman tillsammans med @christinagustavson, en roman som lutar åt spänningshållet (ej krim) och så är det omskrivning av en barnbok.

Nu håller jag på att skapa en profil på Facebook som författare (inte en sida som nu). Jag blir naturligtvis väldig glad och tacksam om du vill följa med mig dit också:

Önskar er alla en fin dag

“Det ena bokstavslätet ropar fram och antänder det andra, den ena betydelsen slår över i den andra som slår över i den tredje, den ena bilden alstrar serier av andra bilder och med ens händer det många saker på en gång, inte nödvändigtvis snabbt, det kan vara ett långsamt skede också, det väsentliga är att ur alla dessa krockar, dubbleringar, associationer uppstår något: en text börjar växa fram.”

Älskar Elisabeths sätt att tänka och skriva om skrivandet!!

Varför skriver man en bok som heter “Som elefanterna bär sina betar”? Den handlar förstås om elefanter? Svaret är både ja och nej. Jag kommer tillbaka det strax.

Bokens tema är ständigt återkommande. Egentligen önskar jag att det inte längre skulle behövas, men det gör det. Syftet med själva boken är alltså att ännu en gång lyfta ett allvarligt samhällsproblem; hur många människor lever i eller har levt i en destruktiv relation? Du anar inte hur många.

De flesta böcker som skrivs i ämnet är utifrån den drabbades perspektiv. Det är oerhört viktigt med sådana skildringar för att öka förståelsen för detta fenomen. Men i min bok har jag även uppmärksammat hur det kan vara att vara barn och tonåring i en familj där psykisk misshandel är vardag men också där fysiska övergrepp sker. Barn är lojala, slits mellan sina föräldrar, kämpar och tar ett stort ansvar. Här följer ett utdrag ur boken:

“Samma kväll som mamma åkt hade han hittat pappa utslagen i soffan. Tuva satt nedanför på golvet medan Nora försökte trösta. Ilskan kom direkt, Simon stövlade ut i köket, vred om den kärvande kökskranen, höll en kastrull under strålen och gick tillbaka. Vattnet forsade ned över pappas ansikte och hals, bildade mörka pölar i soffan och rann vidare ut på golvet. Kontrast till när pappa satt välkammad och fixad på tv-nyheterna. Ingen kunde ana. Det dåliga samvetet grep genast tag i honom och han skyndade sig efter en handduk, stackars pappa”.

Men varför denna titel? Bland det svåraste eller det lättaste är att sätta en titel på det man skrivit. Ibland bara finns den där men ofta får man “smaka av” ett antal innan det känns rätt. Så var det i det här fallet. Förutom det allvarliga temat handlar boken om vänskap och om hopp på framtiden. Men även om tjuvjakt. Elefanter dödas varje dag för sina betars skull. Trots införda förbud i världen (som inte följs). Elefanter symboliserar styrka och visdom och borde få bära sina betar med stolthet i fred. På samma sätt borde kvinnor, män och barn vara fredade. Som elefanterna bär sina betar borde alla få bära sin stolthet och sitt liv i fred. Därav denna titel. Som dessutom är väldigt vacker.

Boken kan beställas på: adlibris, cdon, bokus och några ställen till.

Hur gör du när du skriver?

Medan ni väntar passa på att läsa artikeln i Folkbladet, Norrköping om Peter och boken (nedan).

Folkbladet Peter Sjöquist Tegar Förlag Frågefredag med Tegar Förlag Bokus.com AdlibrisStockholm Adlibris